Enemies Closer
Action, USA/England, 2013
Distributör: Studio S
Regi: Peter Hyams
Medverkande: Jean Claude Van Damme, Tom Everett Scott, Orlando Jones m.fl.
Längd: 85 minuter
— — —
Ett parti skog längs den amerikansk-kanadensiska gränsen bevakas av den stillsamme skogsvaktaren Henry (Tom Everett Scott) som glatt visar turister till rätta och räddar damer i nöd. När mörkret faller dyker en främling upp i form av Clay (Orlando Jones), en man med hämnd i åtanke. Allt gammalt groll kastas dock åt sidan när den skoningslöse knarklangaren Xander (Jean Claude Van Damme) plötsligt gör entré med sitt entourage av hantlangare: de är ute efter en störtad droglast och är beredda att gå hur långt som helst för att få tag på den…
Gamle actionesset Peter Hyams har en diger lista av klassiska rullar under bältet, såsom Time Cop (1994) och End of Days (1999). På senare år har han fört en ganska anonym tillvaro bakom kameran men återvänder nu med en nostalgisk tripp till forna jaktmarker; det vill säga hederlig gammal direkt till video-action. Genren må vara föga utmanande för hjärnan, men ibland är det gott att koppla bort tänkandet och frossa i lökig underhållning.
Storyn känner man igen sedan tidigare och filmen bjuder inte på några överraskningar, men vad gör väl det när man kan gotta sig i humoristiska one liners och slagsmål i träd? Hyams har fortfarande känsla för filmgenren som gjorde hans karriär och levererar en ganska stabil produkt. Händelserna avlöser varandra snabbt och tiden kilar på i ett bra tempo, även om man ibland faktiskt kunde ha vunnit på att ta det lite mer piano.
Actionsekvenserna är helt okej, men man måste ändå påpeka att Hyams den yngre (John, också han regissör) är mycket vassare på visuellt våld än farsan sin. Är man ute efter lite mer brutala grejer rekommenderas man att istället ta sig en titt på sonens Universal Soldier: Day of Reckoning (2012), en stilren och snygg våldssaga där kroppsdelar far åt alla håll och kanter. Är man däremot ett fan av den gamla skolan, ja, då borde detta duga utmärkt.
Med i filmen är Hyams gamle kompanion Jean Claude Van Damme som denna gång tar sig an rollen som hejdlöst underhållande skurk, komplett med miljöaktivistiska tendenser och en frisyr från helvetet. Van Damme strör veganska visdomsord omkring sig, pratar med jordgubbar i skogen och sparkar vettet ur den som går emot honom. Bad guys av denna kaliber ser man inte ofta nu för tiden (även om de var en stapelvara på 80-talet) och jag kan inte låta bli att tycka att det är oförskämt kul när de emellanåt gör comeback.
Medan Van Damme är karismatisk och tycks njuta av sin roll är Tom Everett Scott hans absoluta motsats. Med en utstrålning lika med noll och ett skådespelari så totalt intetsägande att en trädstam är intressantare att titta på, snubblar sig Everett Scott genom filmen med en ständigt förvånad min i ansiktet. Man kan definitivt inte köpa honom som någon hårding och tanken på att han skulle kunna matcha Van Damme i ett slagsmål är nästintill skrattretande.
Här hade det varit mer givande att ha med en karl som faktiskt skulle kunna ge Van Damme en riktig omgång. Everett Scotts svaga insats gör att filmen tappar lite kraft och den slutgiltiga uppgörelsen, som ju bör vara grädde på moset, blir istället en tam axelryckning. Lite synd är det allt, för potentialen finns ju där.
Betyg: 6 av 10
— — —
Sandra Wallin