Meny Stäng

Cobra Kai: säsong 1 (2018)

Cobra Kai
Drama/Komedi, USA, 2018
Distributör: Youtube Red
Medverkande: Ralph Macchio, William Zabka, Xolo Maridueña, Mary Mouser  m.fl.
Längd: ca 5 timmar


Jag kan inte ens räkna alla de transparkar jag försökt mig på genom åren. Denna, egentligen i tävlingssyften, olagliga men lika lockande spark blev ett signum för oss som hade turen att växa upp på 80-talet. Goonies (R. Donner 1985), Thrashin’ (D. Winters 1986) och The Karate Kid (J.G Avildsen 1984) är tre filmer av många från just 80-talet som jag och mina kamrater såg gång på gång, och till och med nötte ut videoband så många gånger såg vi dem. Även om Thrashin’ mer satt en prägel på mina intressen, klädstil och musiksmak till dags dato så var The Karate Kid en viktig film. Som sagt, har transparkat mig genom mången stund i ungdomen. Men aldrig i tävling ska sägas. Det var dock med en rejäl dos skepsis jag tog emot nyheten att det skulle komma en reboot av The Karate Kid, och dessutom att det skulle vara i tv-serieform och inte en film. Skulle det hålla för en serie? Skulle det vara intressant, bra och skoj nu 2018? När filmer från 80-talet med en kultstatus eller hög nostalgifaktor ska göras om, eller komma en uppföljare på så här många år senare brukar det ju tyvärr ofta bli pannkaka. Upp till bevis Youtube!

Mer än trettio år har gått sedan transparken skickade Johnny Lawrence (William Zabka) i mattan och ut ur turneringen All Valley Karate Tournament 1984. Han hankar sig fram i livet som en allt i allo, och sedan tittar han djupt i diverse flaskor efter jobbet. Allt detta i skenet av olika reklamskyltar där hans nemesis Daniel LaRusso (Ralph Macchio) blickar ner på staden och njuter det goda livet med fru, barn och ett välavlönat jobb. En kväll så hamnar Johnny i en bekant situation, men på den andra sidan av myntet från hur det var förr. Detta blir upptakten till att de gamla fiendernas stig återigen ska komma att korsas.

När Johnny Lawrence (William Zabka) åter knyter på sig pannbandet är det allvar.
När Johnny Lawrence (William Zabka) åter knyter på sig pannbandet är det allvar.

Jag tänker säga det nu och direkt, jag vill ha en säsong två nu! Vill inte behöva vänta, för jag hade väldigt roligt med Cobra Kai. Förvånande roligt till och med. Det är en varm nostalgikänsla som ligger runt mig som en filt genom alla avsnitten. Det ges tillbakablickar, det skojas om händelserna i filmen och hela serien får också in alla de åsikter folk har haft och som det diskuterats om genom åren. Transparkens vara eller icke-vara i tävling, huruvida Daniel eller Johnny är den som har rätt egentligen och mycket annat. Men utöver att ge oss gamla rävar det vi vill ha, så finns det en ny story som också funkar. Nya karaktärer som har samband med varandra, och deras förhållanden och det som händer kring dem blir viktigt för att få Cobra Kai att kännas nytt och inte som att de bara rapar om gammal skåpmat. Inget ont om gammal skåpmat såklart, men för att locka en ny generation till detta och få dem att vilja se de gamla rullarna krävs det ju en modern ingång. Tycker Cobra Kai lyckas med det, även om jag såklart mest njuter åt nostalgin och nickningarna till förr. Skrattade högt vid vissa tillfällen, men blev också samtidigt indragen i den nya storyn.

Johnny Lawrence (William Zabka) vs Daniel LaRusso (Ralph Macchio)
Johnny Lawrence (William Zabka) vs Daniel LaRusso (Ralph Macchio)

Det som jag tycker att Cobra Kai vinner mest på är William Zabka och Ralph Macchio, och hur extremt tydligt det är att de verkligen njuter av att återbesöka de gamla rollerna. Det syns att de har roligt, och jag vill gärna tro att de kan ha haft ett finger med i spelet och format hur rollerna är i detta återbesök. Överlag tycker jag att skådespelarna håller god klass, och man får en känsla för alla karaktärerna. Vissa gillar man såklart mer än andra, och jag lyfter på hatten åt hur de vänder och vrider på hur man ska se de gamla filmerna med. Självklart torkar man en lätt tår ur ögonvrån när Daniel LaRusso pratar om Mr Miyagi, och det även ges en hyllning i slutet av ett avsnitt till Pat Morita.

Daniel LaRussos (Ralph Macchio) pannband är på och transparken är laddad.
Daniel LaRussos (Ralph Macchio) pannband är på och transparken är laddad.

Cobra Kai är väldigt charmigt, och jag myser verkligen med de tio avsnitt som är säsong ett. Men, jag vill ha mer och gärna nu direkt. Jag vet ungefär vad jag vill se och verkligen hoppas att säsong två ska innehålla. Vissa saker mer troliga än andra, men fortsätter den i samma stil och är lika rolig så kan jag godkänna att vissa grejer inte är med. Nostalginerven får verkligen sitt här, men nya tittare som inte har något förhållande till de gamla filmerna tror jag också kan ha en trevlig stund med serien. Yngre tittare har nya karaktärer de kan känna igen sig i, medan vi stötar skrockar gott åt Johnny, Daniel och deras liv nu.  Fun for the whole family! Jag är som sagt chockad över hur bra jag faktiskt tyckte att Cobra Kai är. Jag var beredd på ost, men fick något helt annat. Det är glimten i ögat, charmigt, men ändå seriöst på samma gång. De skämtar inte bort saker som ska vara allvarligt, men skyggar inte på att göra det roligt väldigt ofta också. Känns kul att det blev så lyckat, och en säsong två är tydligen redan i görningen och ska ha premiär under 2019. Utan att spoila en enda sak som sker, men jag tror vi har mycket att se fram emot.. så länge vi inte råkat transparka oss till döds till dess.

Betyg: 8.5 av 10


Michael Hammarberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *