Death Weekend lever enbart på sitt dåliga rykte.
X är varken P- eller B-film. Det är närmare en K som i kultfilm – dock alltför ny för att kunna stoltsera med epitetet. Men om några år, vem vet. Det är i alla fall en mycket sevärd film.
Besökarna är en högst sevärd film och obligatorisk svensk allmänbildning att man har sett. Den är ingen 10-poängare och inte heller världens bästa spökhusfilm – men den är definitivt Sveriges bästa spökhusfilm utan nämnvärd konkurrens.
Nightmare Symphony är en smal film med väldigt begränsad målgrupp som förmodligen gör sig bäst på skräckfilmsfestivaler där den visas för en halventusiastisk publik för att sedan glömmas bort… tills det gått 30 år och framtidens kultfilmsarkeologer återupptäcker den.
Vad mer att säga? Kommer du hem till någon och hittar den här boken stående i hyllan eller på soffbordet och en välfylld frysbox i källaren kan du vara säker på att du kommer att få stanna kvar på en intressant middag hos en lika intressant värd. Vem vet, kanske…
See for Me är ingen film du måste se (no pun intended), och det är nog ingen som jag lär titta på en gång till. Men om jag i framtiden blir bedd att nämna några blinda karaktärer i filmens värld… är det inte omöjligt att Skyler Davenports Sophie ändå kommer…
Om du gillar The Haunting, Huset som Gud glömde och The Shining så bör du ge The Changeling en chans.
Man hade kanske kunnat önska mer. Exempelvis skarpare karaktärer, bättre humor (filmens comic relief faller platt som en pannkaka) och begripligare final… men jag vet inte… Till skillnad från Carpenters mer kända Big Trouble in Little China och They Live, som kom året före respektive efter Prince of Darkness så…
Det här är verkligen en trevlig film som jag varmt kan rekommendera. Man behöver inte vara insatt i vare sig 50-tals b-film eller detaljer om Kubakrisen för att hänga med. Dessa luckor fyller Joe Dante i åt dig under resans gång tillsammans med roliga skådespelare, skön musik och ett utomordentligt…
Men jag ska inte toksåga Attack of the Killer Tomatoes helt och hållet – det är trots allt en kultfilm med stort K som varje fantast av rang bör ha sett och kanske också ha i sin filmsamling.