Det finns en skylt man passerar när man rullar ut från stan på vilket det står: ”Du lämnar nu Jerusalem’s Lot. En trevlig liten stad. Välkommen åter!” För min del räcker det med ett besök.
Trap är en sevärd film, den är crispy och jag lyckades inte riktigt räkna ut hur den skulle sluta – vilket får ses som en bonuspoäng när det kommer till en Shyamalan-film.
Djävulens blodsband är en bra film som utöver det jag redan tagit upp även bjuder på kapabla skådespelare som trivs i sina roller, tydliga giallovibbar från både Dario Argento och Mario Bavas verk samt ett och annat stänk av härligt rött blod som ser ut att ha importerats från Hammer…
Det uppskattas av säkra källor att den från och med sitt släpp på hyrvideo och fram till 1985 setts av över 2 miljoner människor. Man kan undra vad tittarna hemma i vardagsrummen tyckte. Filmen är okej, kanske inte hypen men åtminstone sevärd, och Roger Moore och Stacy Keach är emellanåt…
Trots att filmen är medryckande och välspelad, är det aldrig speciellt spännande, och på sina håll faktiskt lite långtråkigt. Ingen av karaktärerna lyfter särskilt mycket.
Det här är inte riktigt den blodiga biff jag hoppades på – istället är det en skräckfilm för den breda (och påklädda) massan, vilket gör att Eli Roth tyvärr inte skriver något nytt kapitel i skräckfilmshistorien, men Thanksgiving är åtminstone ett kvitto på att han både är en kapabel filmskapare…
Talk to Me visar Hollywood med både pek- och långfinger att man kan komma långt som skräckfilmsmakare utan att förlita sig på CGI och uppföljarbete.
Någonstans i Kallhällskogen utanför Stockholm pågår just nu inspelningen av en ny svensk skräckkomedi kallad Bunny Man Slaughter. På FromBeyond ville vi naturligtvis veta mer och Roger Möller fick därför ta sig ett snack med filmens upphovskvinna Sarah Giercksky.
Är det en skräckfilm? Jag vet inte. Är det komedi? Emellanåt, eller ganska ofta så faktiskt, ja. Är det en skräckkomedi? Nej. Är den läskig? Ja. Är den otäck? Ja!
Jag tycker att 1 till 10 är ett för trist betygsystem för den här filmen. Därför vill jag exklusivt för The Menu sätta ett eget fint betyg: Medium rare – som utöver att det är precis så som jag vill ha mina köttbitar serverade när jag äter ute också kan…