Att spelvärlden idag är svårt infekterad av levande döda är naturligtvis inget nytt. Ett ytterligare nerslag får vi i Techlands ”Dead Island”. På en paradis-ö någonstans i Karibien har zombiesmittan brytigt ut och naturligtvis befinner man sig mitt i röran.
Tobe Hoopers ”Eaten Alive” är absolut trashig amerikansk 70-talskräck när den är som bäst.
Mot slutet kvarstår endast det som kan ses som filmens grundläggande formel; den unga agenten med armarna runt någon av filmens kvinnor. Där har vi också sanningen om filmen. ”077 Bob Fleming: Vår man i Casablanca” är faktiskt inget annat än en ganska tam buskis i agentkostym.
”Almost Human” är en stiliserad och kanonsnygg poliziotteschi som än idag lämnar sina åskådare med en hopplös tom känsla i bröstkorgen. Det är med andra ord ett måste att ha i filmhyllan för dig som gillar bra italiensk genrefilm.
I närheten av Umbero Lenzis superbra ”Nightmare City” är naturligtvis inte ”Daughter of the Jungle”, men med komponenter som en lattjo apa, en vacker halvnaken tjej och ett otroligt smörigt popsoundtrack så kommer den ändå en bra bit på vägen.
Jämfört med dagens supersnygga shooters så har ”Stranglehold” naturligtvis inte mycket att komma med. Men att peppra folk i ultrarapid är och förblir hiskeligt roligt och som småskön retro-shooter så erbjuder spelet ändå rejält med underhållning.
Vad kan man förvänta sig av en film med titeln ”Frankenhooker”? Naturligtvis en fräck utveckling av Mary Shelleys klassiska Frankenstein-berättelse dopad med en rejäl dos sleaze. Och mycket riktigt så är detta en totalt vansinniga historia som knappast tar hänsyn till etik och moral utan snarare koncentrerar sig på att…
”American Horror Story” är en välgjord och totalt skamlös tv-serie som glänser med både välskrivet manus och massor av pulserande visuell energi
En 16 mm-kamera och ett fåtal skådisar i en stuga ute i skogen. Nej det är inte Sam Raimis ”Evil Dead” (1981) vi pratar om utan den engelska skräckfilmen ”Dont Let Him In” av Kelly Smith. Några gamla dödsböcker eller demoner blir det heller inte tal om. Nej i sedvanlig…
”Confession of Pain” ställer sig i raden av hårda snutrullar från Hong Kong. Den är inte direkt dålig men tämligen medioker. Filmen är dock sevärd på grund av Andrew Laus snygga foto och Tony Leungs stabila skådespelarinsatts. Men mycket mer än så är det inte