Trots att ”Försvunnen” inte riktigt håller vad den från början utlovar så tycker jag den är klart sevärd, inte minst för Kjell Bergqvists rolltolkning som iskall psykopat.
Jaha, ännu en modern terrorrulle med ett gäng stackars satar som hamnar i dödligt trubbel i obygden. Denna gång är ursprungslandet England och det är en musik- och kortfilmsregissör vid namn Rupert Bryan som står för regi och manus. Massor med nytänkande och smarta lösningar där budgeten utnyttjas till fullo…
Förutom namnet så har Cosimo Alemàs ”War Games” inte mycket gemensamt med den där bångstyriga datorn som Matthew Broderick trasslade med 1983. Istället för tidig interneträdsla så finner vi här istället en högst mänsklig hotbild. Titeln är däremot absolut inte missvisande. Här leks det verkligen krig på allvar…
Nej, det är absolut ingen munter och upplyftande historia som Martin Jern och Emil Larsson har knåpat ihop. Några skojfriska glada skånepågar som Edvard Persson ser man exempelvis inte en skymt av. Istället så sprängs nästan ”Odjuret” av frustration och ungdomlig ilska.
Jag gnuggar mina händer och skrockar ondskefullt när det visar sig att Darren Lynn Bousman (Saw II, III, IV) lämnat tortyrskräcken bakom sig och nu tagit ett steg mot det ockulta. Istället för sensmoralförvirrade dödsfällor så får vi i demoner och mystiska olyckor. Allt pekar dock i samma riktning. Mot…
Är man sugen på lite metatextuella dribblingar och inte är på ett allt för seriöst humör så kan jag lova att ”Rubber” helt klart kommer att underhålla dig.
Är man intresserad av underground-skräck så är Eric Stanze och hans kompiscrew betydligt mer talangfull och underhållande än de där onämnbara tyska hemmatrixarna eller den kanadensiska klåparen Ryan Nicholson.
Denna veckas vinst är ett helt nytt och inplastat ex av franska ”Caged” (2010) regisserad av Yann Gozlan. Frågan som ni behöver svara på för att vara med i tävlingen är vilken som är den obehagligaste europeska rysaren/skräckfilmen
När Jonas Cornells ”Månguden” visades på svensk tv 1988 lär den skrämt livet ur sina stackars åskådare. De som såg filmen vid de tillfällen den visades kom att omtala filmen i åratal framöver. Uttrycket ”hype” har väl sällan passat bättre och mycket av detta snack berodde förmodligen på att filmen…
Förvänta er inte något mästervärk, eller någon en supersmart art house-film vars frågestallningar kommer leda till några högre seminarium på forskarnivå. Ching-Po Wing och Juno Maks ”Revenge: A Love Story” är exploitation i finförpackning – vilket inte är så jäkla illa det heller.