Confession of Pain
Alternative titel: Seung Sing
Action, Hong Kong, 2006
Distributör: Showtime
Regi: Alan Mak, Andrew Lau
Skådespelare: Takeshi Kaneshiro, Tony Leung, Chu Wai m.fl.
Längd: 110 min
Finns på svensk dvd från 2009
— — —
Confession of Pain ställer sig i raden av hårda snutrullar från Hong Kong. För regin står duon Alan Mak och Andrew Lau, två killar som hypades rejält när Martin Scorsese gav sig på att göra The Departed (2006), vilken var en remake av Mak och Laus Infernal Affairs (2002). Scorsese fick den Oscar han egentligen skulle ha fått för Taxi Driver (eller möjligtvis Goodfellas) trots att hans film inte ens var lika bra som originalet. Men sak samma, Mak och Lau fortsatte med sin uppenbarligen fungerande formel – att ställa polis mot polis med någon slags moralisk gråzon som utgångspunkt.
Mak och Laus Confession of Pain inleds med en tragedi. Den skötsamma polismannen Bongs (Takeshi Kaneshiro) flickvän tar sitt liv och Bong blir helt nedbruten av ångest och skuldkänslor. Han blir förvisso tröstad av sin sympatiska hårding till polischef, Hei (Tony Leung), men detta hindrar inte Bong från att gå ner sig rejält i ett alkoholmissbruk. Bong kan då heller inte fortsätta som polis utan börjar istället livnära sig på att göra ströjobb som privatdetektiv. Även poliskommissarie Heis liv går vidare, men precis innan han ska gifta sig så mördas hans framtida frus far. På brottsplatsen hittas även två döda kända förbrytare och allt ser ut som ett lättlöst fall. Men Heis fästmö Susan (Xu Jinglei) anar ugglor i mossen och anlitar därför den nersupne Bong för att rota runt i fallet. Hei och Bongs vägar korsas alltså åter och denna gång kommer deras gamla vänskap prövas rejält…
I Confession of Pain så förlitar sig Mak och Lau stenhårt på två komponenter. Dels den tekniska kompetensen hos Lau som fotograf. Han använder ett neonupplyst Hong Kong som fond för en samling riktigt snygga kameraåkningar och närbilder på plågade bistra ansikten. Confession of Pain är helt klart kanonsnygg men detta känns ju snarare som en regel än ett undantag när det gäller i stort sätt all film från Hong Kong-film. Den andra komponenten är det kinesiska stjärnsystemet där den sympatiska slitvargen Tony Leung ställs mot den charmiga flickidolen Takeshi Kaneshiro. En glasögonbrydd Leung rör knappt en min men trots sin petita storlek så har han i vanlig ordning en fantastisk massa pondus. Kaneshiro är istället charmigt fluffhårig och finner naturligtvis också ett nytt kärleksintresse att motvilligt svärma kring. Damen ifråga är en så kallad ölflicka vid namn Feng, som också är fantastisk överspelad av en tokflamsig Qi Shu. Stiligt och charmigt värre, men under denna glättiga yta så finns även sanningen om Confessions of Pain. I grund och botten så finns ett ganska svagt manus.
Hei (Leung) och Bong (Kaneshiro) med ett neonupplyst Hong Kong som fond
Visst finns det några riktigt sköna scener i filmen, det ska man inte sticka under stolen med. När till exempel en synnerligen packad Bong jagar en misstänkt genom Hong Hong så är det svårt att inte imponeras av intensiteten. Det finns också några (i genren obligatoriska) återblickscener som både är brutala och kanonsnygga på samma gång. Men förövrigt så står faktiskt filmen mest och trampar vatten. Mycket snabbt förstår man hur allt hänger ihop och när sanningen uppdagas så kommer det inte direkt som någon smart tvist. Detta hade jag kunnat ha överseende med om filmen istället erbjudit på en massa karaktäristiskt snygg Hong Kong-action, men även denna ingrediens finns det ganska magert av. Istället för action har Mak och Lau förlitats sig på en annan väletablerad ingrediens inom Hong Kong-film – nämligen den överdrivna sentimentaliteten. Regiduon Mak och Lau gör sitt allra bästa för att pressa ur så mycket tårar ur filmens åskådare som möjligt, men eftersom manuset faktiskt är ganska förutsägbart och tunt så blir det istället mest krystat. Allra värst blir det under filmens avslutande fem minuter som är så jäkla gråtmild att man knappt står ut.
Ett annat problem i filmen är Qi Shus karaktär ”den spåniga Feng”. Karaktären känns helt malplacerad och hon fungerar varken som komiskt element eller som någon trovärdig ” väg tillbaka till kärleken” för Bong. Lite känns det som om karaktären förvirrat sig in från någon usel romantisk komedi. Kineser är ju förvisso kända för att blanda genrer på ett helt annat sätt än vad vi är van att se i västerländsk film. Ibland funkar det riktigt bra, i fallet med ölflickan Feng blir det tyvärr bara mest störigt. Däremot har filmen även en lite nördig och kraftig polisman vid Tsui (Chapman To). Speciellt Bong driver konstant med denna stackars krake, här fungerar humorn istället riktigt bra.
Nej, Mak och Lau lyckades absolut inte överträffa sig själv med Confession of Pain. Filmen är inte direkt dålig men tämligen medioker. Den rider också helt klart på deras tidigare Infernal Affairs-filmer men denna gång så är manuset på tok för svagt för att imponera. Filmen är sevärd på grund av Andrew Laus foto och i första hand Tony Leungs stabila skådespelarinsatts. Men mycket mer än så är det inte.
Betyg: 5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör