Weekend of Horrors 2011

Att åka på ett konvent är alltid ett lotteri. Det är alltid gäster som hoppar av, ibland flera veckor före mässan och ibland samma dag som mässan är. När man stiger in i konventsalen har man med andra ord ingen aning om vilka ansikten man kommer mötas av. När jag nu åkte till mitt fjärde Weekend of Horrors var inte förutsättningarna lysande, det var faktiskt så illa att jag bara några dagar före funderade på att stanna hemma istället. Anledningen? Den sista veckan hade åtta gäster av olika anledningar ställt in, däribland George Romero och Bill Moseley. Och nu var Danielle Harris, enligt hennes blogg, på väg att landa en roll i Californication så hennes medverkan till helgen var ytterst tveksam. I så fall skulle det bli den tredje gången hon ställer in och hur gärna jag än hade velat se henne i min favorit-TVserie, så ser jag henne hellre med mig själv än med David Duchovny.

Fredag morgon ringde dock klockan och jag drog iväg för att möta upp min vän Peter på Landvetter. Några timmar senare landade vi i ett soldränkt Düsseldorf så det var bara att dra på sig solglasögonen och börja utforska stadens ölutbud. Efter några timmar gick resan vidare till mässans huvudsäte Bottrop för att checka in på hotellet och… eh… utforska stadens ölutbud. Blev hyfsat sent i säng och mina sista tankar var att rödljusen precis utanför vårt fönster låter precis som min väckarklocka. Irriterande…

Vaknar på lördag och konstaterar två saker: Det är sommarväder ute idag igen och jag drack ”lite” för mycket igår. Jag förbannar för en hundradels sekund Tysklands grymma uteserveringar och billiga öl men tankarna förflyttas lika fort över till att vara inställda på vad som komma skall. För varje konventbesök lär man sig alltid något nytt som man har nytta av nästa gång man åker. Av den anledningen har vi valt ett hotell som ligger bara några minuters gångväg från mässlokalen, vilket gör att vi efter duschen snart tar kliven in i Saalbau-byggnaden. Dags att ta reda på hur det gått med lotteriet den här gången.

Det tar inte så jättelång tid att konstatera att sammanlagt 11 gäster hade ställt in och lokalen såg därför av förklarliga skäl inte lika välfylld ut. Dock räckte det med att mina ögon träffade Danielle Harris ansikte för att jag skulle glömma bort allt det där. Hon var här!

Gällande gästerna på konventet:

Första stoppet skedde dock vid Motorsågsmassakern-gänget som satt och såg ut att trivas. Marilyn Burns (som spelade huvudrollen Sally Hardesty) berättade länge och väl om hur välkommen hon kände sig och gav även en hel del tips om ställen att besöka i Texas (dit jag tänkt mig resa nästa sommar). Riktigt trevlig kvinna som faktiskt på dagen fyllde 61 år! Edwin Neal (som spelade liftaren och tillika Leatherface bror) driftade in och ut mellan sin roll i filmen och sitt vanliga jag så man undrade ibland om det verkligen var skådespel eller inte. Både han och hans fru var dock även de otroligt trevliga och berättade mycket om Texas de också men även om inspelningen av TCM. Vi fastnade i diskussionen om när han skar Marilyn Burns med en riktig kniv i scenen där hon är fastbunden, för att de trots omtagning efter omtagning aldrig kunde få en genuin reaktion från Marilyn. ”Så vi bestämde oss för att helt enkelt ta en riktig kniv och skära henne så vi fick en riktig reaktion, för vi var allihopa trötta och irriterade” berättade Edwin med ett leende. Marilyn lutar sej över till oss och säger, halvt på allvar och halvt på skämt, att hon i 30 års tid trodde att det bara rörde sej om ett misstag att de tagit en riktig kniv. Men med handen på hjärtat så gör ju faktiskt sådana historier det hela ännu roligare.

Tom Sizemore (från bl.a. ”Rädda menige Ryan”, ”Black Hawk Down” och ”Natural Born Killers”) hade en konstant kö till sig hela dagen. Herrn har ju varit i blåsväder de senaste åren med både fängelsebesök och drogmissbruk på sitt CV. Huruvida detta var orsaken till att han mådde dåligt under dagen eller inte låter jag vara osagt men han tog ofta långa pauser vilket ledde till att många fick stå i kö i flera timmar. Hoppas att de som gjorde det tyckte det var värt det i alla fall (jag var inte en av dem). En annan ständigt återkommande konvent-besökare som också har fullt upp med att signera var Sid Haig. Mina ”Devil’s Rejects”-affischer ser nu betydligt trevligare ut.

Lamberto Bava och Sergio Stivaletti, som också var mässans enda italienska kändisgäster, var riktigt trevliga såsom italienarna brukar vara. Bava känner väl de flesta till som kultregissören Mario Bavas son och han står ju såklart mycket bra på egna ben efter filmer som ”Demons” 1 och 2 samt ”Macabre”. Han har även jobbat en hel del ihop med Argento. Stivaletti kan väl närmast beskrivas som Italiens Tom Savini och har gjort specialeffekter till en rad olika filmer så som ”Dellamorte Dellamore”, ”Opera” och ”Demons 1 och 2”. Ted Raimi som ni alla säkert känner till, regissören Sam Raimis bror, som mest är känd för sina inhopp i sin brors filmer. En tvättäkta amerikan som verkligen får toppbetyg i att kunna prata hur länge som helst om ingenting. Dock otroligt trevlig samt rolig och han roade många besökare både vid sitt bord och uppe på scen under Q&A där han fick igång en skräckfilms-improvisation genom att få upp folk i publiken på scenen. Galet kul att se!

Jake Busey hade precis som Danielle ställt in två gånger förut men nu kom även han till mässan. Hade dock inte med sig sin far som hade fått ”sjukdom i familjen” eller hur det nu var. Jag var själv aldrig framme hos honom men vi snackade lite senare på kvällen och han verkade helt okej. Mark Patton var förmodligen den som hade minst att göra under dagen. Huvudrollen från den andra ”Terror på Elm Street”-filmen drar tyvärr inte så mycket folk på egen hand. Jag vet inte om arrangörerna försökt men det hade varit betydligt smartare att även ta dit Kim Myers (som spelar kvinnliga huvudrollen) och/eller Robban Englund. Derek Mears var inte heller någon som jag var så intresserad av men han var väldigt poppis hos övriga besökare och börjar få en gedigen rollista med ”Pirates of the Caribbean”, ”Predator” och främst då ”Fredagen de 13:e (2009)” där han är Jason.

Mässans mest exotiska och otippade gäster var dessa två japaner vid namn Kurando Mitsutake och Asami. Kurando hade bott 16 år i Los Angeles och kunde således klockren engelska vilket var tur då han fick fungera lite som tolk för Asami som knappt kunde ett ord engelska, men som på vanlig japanskt artigt vis ändå log brett med stora ögon och nickade när man försökte föra en konversation. Kurando har vi sett i ”Samurai Avenger”, ”The Grudge 2” samt i TV-serien ”Heroes” medan Asami gjort filmer som ”Machine Girl”, ”Robo-geisha” och tydligen en hel rad med P-rullar, vilket ganska klart syntes på fotona hon hade med sig för att signera (de lyfte nog både en och två ögonbryn). Dagen till ära sprang hon omkring i en skolflicke-uniform och jag behöver väl knappast säga att hon fick sålt en hel del signerade foton.

Uttrycket ”så söt att man får diabetes” har väl sällan stämt bättre in på någon än Danielle Harris. Faktum är att trots sin ålder av 34 år så blir hon fortfarande mest castad som tonåring, vilket ibland kan vara ett problem berättade hon själv. Hon har åldern emot sig att spela tonåring och utseendet ”emot sig” att spela 35-åring. Efter att som liten flicka spelat huvudrollen i både Halloween 4 & 5 har Danielle idag mer eller mindre klivit in i rollen som ”Scream Queen” med roller i RZ’s ”Halloween 1 och 2”, ”Hatchet 2” och ”Stake Land”, men har även gjort röster till t.ex. den tecknade serien ”Rugrats”. Trots lite gomklister och lätt rodnad i början så stod vi och snackade i över 20 minuter tills kön började bli för lång och de bakom började bli irriterade.

Efter en väldigt lång och väldigt trevlig dag med efterföljande ”Dinner with the stars” (vad som händer i Essen stannar i Essen) så stupade man ner i hotellsängen runt 5-snåret. Om man skall sammanfatta denna åttonde ”Weekend of Horrors” så kan man ju såklart inte undgå att notera att de många ”sista minuten”-avbokningarna drabbade mässan mycket negativt. Detta utöver att det i sig var tråkigt att man inte fick träffa lika många gäster. Antalet besökare har de senaste åren bara ökat, men tyvärr minskade dessa i år. Även om jag i vanlig ordning hade en riktig kanonhelg så var det ändå den ”minst bästa” WOH jag varit på. Det blir mycket intressant att se om de kan revanschera sej i november.

– – –

Text och foto – Roger Hammar: Filmentusiast och trogen konvent-besökare


Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*