Warlock (1989)

Warlock
Fantasy/skräck, USA, 1989
Distributör: Soul Media genom Pan Vision
Regi: Steve Miner
Skådespelare: Julian Sands, Richard E. Grant, Lori Singer m.fl.
Längd: 103 min
Finns i svensk dvd och blu ray-combo från 2011.12.02

— — —

Alla vänner av skräckfilm vet vem Steve Miner är. Producenten bakom den första Friday the 13th (1980) som sedan även regisserade del två och tre i serien. Men Miner har även varit inblandad i en hel del annat, och då både bra och dåligt. Ett exempel när resultatet blivit riktigt underhållande är Warlock från 1989.

Filmen inleds under sent 1600-tal. Den ondskefulla trollkarlen Warlock (Julian Sands) har infångats och ska avrättas. Men i sista minuten öppnas en tidsport av satan själv (tror jag)och Warlock kastar sig in i den. Men han är inte ensam. Innan portens stängs skyndar även häxjägaren Giles Redfern (Richard E. Grant) in efter honom. De båda förflyttas plötsligt till modern tid. Eller ja, åtminstone till slutet av 1980-talet. Tillsammans med en ung kvinna vid namn Kassandra (Lori Singer), som Warlock lagt en ”snabba upp åldrandet-besvärjelse” på, så tar Redfern upp jakten på den elake magikern. Men det gäller att snabba på. Warlock håller nämligen på att samla ihop de undangömda delarna av djävulens bibel. När den är fullständig kommer han kunna utläsa Guds riktiga namn. Och när Warlock sedan uttalar detta namn baklänges kommer han både kunna kalla sig för Satans son och sätta igång armageddon…

Som ni förstår är detta en totalt helvild film. Tempot är tillfredställande högt och specialeffekterna helt vansinniga. Det är dock inte någon regelrätt skräckfilm utan Warlock påminner snarare om något som Sam Raimi (Evil Dead) skulle kunna ligga bakom då filmen även innehåller en hel del humor. Den stora behållningen är helt klart Julian Sands som överspelar underbart som den elake trollkarlen Warlock. Sands brukar ofta få kritik för att vara en ganska talanglös skådis. Jag håller inte med om detta när det gäller Warlock, för denna roll, i samspel men filmens uppsluppna ton, känns helt perfekt för honom. Han riktigt lyser av lekfull ondska när han hugger av en killes fingrar när han ser en snygg ring. Han pratar teatraliskt med djävulen genom en spåtant och petar sedan ut hennes ögon och använder dem som kompass. Och just när man tror att Warlock inte kan bli ondare så tar han och kokar trolldryck av lille Hobie (Brandon Call) från Baywatch. Ja man riktigt sitter och häpnas över vilken skön tok-ondska som den svartklädda Warlock hittar på, så släng er i väggen Sarruman och Lord Voldemort. Warlock är er överman.

Julian Sands är tok-ond i rollen som Warlock

Skämt åsido. Även om Warlock helt klart är Sands film så sköter sig resten av filmens skådisar åtminstone hyfsat bra. Richard E. Grant känns även han ganska komisk som missanpassad pälsklädd håxjägare. Flera underhållande scener, som när en klart förvirrad Redfern ska åka bil, finns inklämda lite här och där. Att han och Warlock dessutom springer runt och pratar medeltida engelska hjälper även detta till att skapa komiska små höjdpunkter. Allt hålls sedan ihop av tidstypiskt charmiga specialeffekt som påmålade blixtar på negativ och annat skojigt. Riktigt vansinnigt blir det när Warlock ska flyga och man hängt upp Sands i linor. Ja då är det svårt att inte dra åtminstone lite på smilbanden.

Warlock är en charmig och inte helt seriös (förhoppningsvis) 80-tals fantasy-skräckis som än i dag håller och erbjuder rejält med underhållning. Soul Media har även nyss gett ut filmen på blu ray med klart tillfredställande ljud och bild. Julian Sands återkom också till rollen som den ondskefulla Warlock 1993 i Warlock: The Armageddon. Denna gång var det dock Anthony Hickox (Waxwork, Hellraiser III) som stod för regin.

Betyg: 7 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; Frombeyond-redaktör