The Man With the Severed Head
Action/Skräck, Spanien/Frankrike, 1976
Distributör: Arrow Films
Regissör: Juan Fortuny
Skådespelare: Paul Naschy, Gilda Arancio, Oliver Mathot m.fl.
Längd: 87 minuter
Finns på engelsk import-dvd från 2011.09.12
— — —
Med en titel som The Man With the Severed Head är det svårt att inte låta tankarna vandra iväg till vissa av femtiotalets science-fictionklassiker, som The Brain that Wouldn’t Die och Colossus of New York . Man gör sig dock en rejäl otjänst om man bygger upp förhoppningar om att denna film ska likna dessa kultrullar. Istället är det spanskfranskt hårdkokt gangsterraffel som står på menyn, som sedan kryddats med en gnutta galen vetenskap.
Jack Sunnett och hans grupp gangsters har länge planerat inför en stor kupp som är tänkt att göra dem alla rika. Men något går, som det så ofta gör i sådana här filmer, väldigt fel. Plötsligt går larmet, och den lilla ligan kastar sig ut i sin flyktbil. I rasande fart tar man sin tillflykt ut på landsbygden, där de tyvärr råkar träffa på en polisspärr. Utan att tveka drar poliserna upp sina maskingevär och pepprar bilen full med kulor. I överlag klarar sig de flesta i ligan bra, men Jack blir träffad i huvudet av en kula och blir medvetslös. Förtvivlade försöker hans lakejer finna ett sätt att rädda sin boss, och vänder sig till slut en vetenskapsman som specialiserat sig på experimentell kirurgi. Det visar sig att det enda sättet att rädda Jack är att byta ut den skadade delen av hans hjärna mot en del från hans värsta fiendes. Operationen lyckas, men inte helt utan komplikationer. Är det verkligen samme Jack som vaknat upp efter operationen?
Det är lätt att under filmens första minuter tro att The Man With the Severed Head är precis som alla andra filmer från 70-talet om misslyckade kupper och gangsters på flykt. Inbrottet som filmen öppnar upp med känns föga originellt, och när man sedan ser de härligt hemska nattscenerna, som uppenbart är filmade mitt på dagen, så är det svårt att inte känna en slags trygghet infinna sig. Man får den där känslan av att man sett filmen tidigare, och att man vet precis vad som kommer hända i förväg. Den känslan försvinner dock abrupt första gången man nämner experimentell hjärnkirurgi. Konceptet att byta hjärnor på två personer är så löjeväckande och malplacerat att det på något sätt blir fantastiskt underhållande. Och om man tyckte att den delen av filmen är något otroligt och skrattretande, så är det ingenting mot scenen där man använder ett tåg för att skära av en mans huvud. Det är scener som dessa som gör The Man With the Severed Head sevärd, men tyvärr finns det inte nog av dem. Man utnyttjar inte heller helt de intriger man skapar, vilket är en rejäl besvikelse. En man med sin värsta fiendes hjärna skulle kunna utvecklas till en riktigt spännande berättelse. Istället spenderar Jack, spelad av Paul Naschy, större delen av filmen sittandes i en stol, tomt stirrandes framför sig. Det är först under den sista halvtimmen som filmens premiss faktiskt levererar. Regissören Juan Fortuny ska ha beröm för sitt försök att gifta två så skilda stilar med varandra, men tyvärr så blir det bara en stor röra av det hela.
Paul Naschy är inte sig själv efter en hjärntransplantation
Något som inte gör saken bättre är den stundtals bisarra redigeringen. Vissa scener avslutas helt utan förvarning, medan andra scener istället känns som att de saknar en inledning. När man sedan, bara ett par minuter efter att man presenterat filmens antagonist, klipper till ett absurt dansnummer så är förvirringen fullständig. Man vänjer sig dock snart vid den nyckfulla klippningen, och efter halvtidssträcket skärper faktiskt filmen till sig och flyter på i en vettig takt.
När man granskar filmens extramaterial finner man dock att de plötsligt avbrutna scenerna faktiskt har en förklaring. Arrow Films har som en bonus inkluderat bortklippta erotiska scener från filmen. Istället för att enbart fungera som ögongodis, för dessa scener faktiskt handlingen framåt. Det ska förstås sägas att vissa av dessa klipp enbart är längre versioner av redan befintliga scener, fast med betydligt mer naken hud. Dessa är dock i minoritet, och större delen av dessa klipp borde faktiskt ha inkluderats i filmens, om än i något nedklippta versioner. Filmen skulle inte bara flyta på bättre med dessa scener närvarande, utan man skulle också slippa många av de frågor som filmer lämnar åskådaren med.
The Man With the Severed Head är en film med många bra idéer, som skulle kunna ha blivit en riktigt tät thriller. Tyvärr lyckades man nog aldrig uppnå den vision som Fortuny hade när han skrev och regisserade filmen, då den i slutändan mest upplevs som ett komiskt dussinraffel som är svårt att ta seriöst. Detta är dock inte nödvändigtvis något negativt. The Man With the Severed Head må kanske inte vara Oscarsmaterial, men som en rulle man ser tillsammans med vänner och en stor skål popcorn är den ett riktigt litet guldkorn.
— — —
Johan Axell; filmvetare och frilansande skribent