De flesta av oss tänker nog på den snygge, välklädde och psykopatiske Patrick Bateman från American Psycho när vi hör namnet Bret Easton Ellis. Här vill jag slå ett slag för en av hans senare böcker, Lunar Park.
En slags metaroman, där Easton Ellis själv är huvudroll i ett liv som kantas av allt fler underliga och bizarra händelser. Stundtals riktigt otäck och olustig, med en intensitet som är svår att beskriva, men omöjlig att missa vid läsning. Lägg där till ett fläckfritt språk och du har en roman du sent kommer glömma.
– – –
David Larsson