Vampire ”Untitled”
Författare: Lee McGeorge
Skönlitteratur, Speartip Publishing, 2012
287 sidor
Boken finns att köpa i digitalt format på Amazon.
— — —
Man brukar säga att kärt barn har många namn, och det gamla talesättet har nog aldrig varit så sant som i fallet med vampyren. Vryloka,vampir, jiangshi – alla är de namn som dykt upp i hundratals kulturer under tusentals år. Historieböckerna är fyllda med referenser till blodsugande varelser som alla verkar vara frön sprungna ur samma uråldriga mardröm. Men vad är det egentligen som döljer sig i vampyrmytens kärna? Den brittiske författaren Lee McGeorge utforskar i Vampire ”Untitled” , den första delen ur en vampyrtrilogi, en betydligt mörkare och råare tolkning av nattens bestialiska väktare, samtidigt som han blottlägger några av människans absolut mörkaste sidor.
Paul McGovern borde vara överlycklig. En av hans skräcknoveller har just publicerats i en samlingsvolym, och han har dessutom just fått i uppdrag att författa en hel serie vampyrböcker som förläggaren lovar att betala gott för. Men när Paul bestämmer sig för att flytta till Rumänien för att få inspiration till bokserien vänds hans liv minst sagt upp och ned. Hans lägenhet visar sig vara belägen i ett gammalt öststatshus, utan vare sig varmvatten eller andra moderna bekvämligheter. Det hela blir inte bättre av att han snart råkar i onåd hos den lilla stadens huliganer, som näst intill kastrerar honom under hans första dag i byn. Men när Paul en dag finner en mystisk grav djupt inne i den rumänska skogen piggnar han till, äntligen lite inspiration! Den lokala befolkningen varnar honom för att närma sig graven, men Paul skrattar mest åt deras vidskeplighet. Vampyrer finns ju inte, eller hur? Och visst måste det vara hans livliga fantasi som gör att han ser en mystisk likblek man förfölja honom runt om i staden? Den unge författaren vet snart inte vad som är verklighet eller ej, och lär sig alldeles för sent att det finns vissa hemligheter som nog borde förbli orörda!
Strigoier skulle kanske lättast kunna beskrivas som Rumäniens egen tolkning av den odödliga vampyrmyten, även om varelserna snarare har mer likheter med västvärldens poltergeists. Här krävs det inga sensuella bett under månens sken för att man ska förvandlas till smittans nya bärare, utan den drabbar istället brutalt och urskiljningslöst. Likt bakterier i smutsigt vatten, eller parasiter i resterna av ett dött djur, så finns det även platser som bär på uråldriga smittor. Och trots att man inte kan se sagda bakterier så är man ju inte dum nog att dricka av sagda vatten eller äta av det döda djuret. Och det är av samma anledning som den rumänska urbefolkning menar att man gör bäst i att undvika de undangömda viloplatser där man begravt de monster man en gång kallade vampyrer. Men som utomstående är det förstås lätt att fnysa åt sådan vidskeplighet, och det är precis det som Paul gör i Vampire ”Untitled”. Med nyfikenhet som enda brott drabbas han av våldsam feber, som dessutom följs av för Paul främmande tankar om sexuellt våld och hämndlysten tortyr som han inte verkar kunna skaka av sig.
Det som gör Vampire ”Untitled” till en så medryckande berättelse är på många sätt de mångdimensionerade prövningarna Paul utsätts för. Karaktären är genuint sympatisk, och det är lätt att känna hans panik när de obekväma tankarna alltmer tar över hans verklighet. De råa och rent ut sagt brutala fantasierna som han plågas av, där han inte bara våldför sig på, utan även torterar, de som står honom närmast blandar såväl skriande skamsen smärta och sexualiserad njutning i en enda vämjelig och pulserande massa. Det är lätt att känna igen sig i Pauls funderingar och rädsla, speciellt då man själv kanske en eller annan gång gjort sig skyldig till några de lättare fantasier som först kommer krypande i hans undermedvetna. När dessa oskyldiga små drömmar sedan börjar korsa gränsen för vad Paul och läsaren är bekväm med, för att sedan rent av påbörja en dragkamp med Pauls känsla över vad som är rätt och fel blir det faktiskt riktigt emotionellt och förtvivlat utan att någonsin kännas vidare forcerat.
Vampire ”Untitled” är ingenting för unga eller svaghjärtade, och lyckas dessutom galant undvika alla de fällor som böcker riktade till en mer mogen publik alltför ofta faller i. Visst finns det en hel del våld och sex i boken, men det används hela tiden som en del av den narrativa strukturen istället för simpelt chockvärde. Lee McGeorge går till och med så långt att han själv gör narr av andra skräcknovellers onödiga och juvenila flörtande med vuxenvärlden.
Kanske är det även här man finner en av bokens största behållningar – att McGeorge verkligen kan författarvärlden utan och innan. Medan det vid en första anblick kan te sig billigt att skriva en skräckroman om just en skräckförfattare, så ger det faktiskt karaktären ett oväntat djupt i slutändan. Det tillåter honom dels att kommentera andra kontempära romaner och därigenom medvetet göra något verkligt annorlunda med sin trilogi, samtidigt som det även öppnar upp för en betydligt annorlunda berättarteknik. I sin jakt på inspiration manar nämligen Paul McGovern fram den ena mardrömsliknande visionen efter den andra; visioner som efter ett tag verkar få ett eget liv. Allt eftersom Pauls psyke sakta men säkert faller samman börjar man som läsare fundera på vad som egentligen är sanningen, och vad som bara är feberlika visioner sprungna ur Pauls förvridna fantasier. Är den vita mannen bara en karaktär ur hans bok, eller har han verkligen väckt en uråldrig ondska till liv?
Tack vare de senaste decenniernas populärkultur är ordet vampyr numera något som får många att rygga tillbaka. Ordet har nästintill blivit en synonym för dåligt skrivna verklighetsflykter för kärlekskranka tonåringar. Men tack och lov verkar det som att författare som Guillermo del Toro och Lee McGeorge håller på att återerövra ordets forna skräckinjagande glans. Vampire ”Untitled” lovar stordåd med sina ambitioner att vara början på den första riktigt vuxna vampyrserien på länge, och McGeorge lyckas faktiskt leverera en genuint spännande bok med några oförfalskade ögonblick av ren fasa. Roman skiljer sig betydligt från andra böcker i sin genre, då den framförallt riktar in sig på den psykologiska aspekten av vampyrmyten, men även inre kroppsliga skräcken. Vampyrismen beaktas här nästan som ett insjuknande i en missbildande sjukdom, och på många sätt tar McGeorge myten till helt nya motbjudande nivåer. Medan det dessvärre märks att boken bara är en första del i en betydligt större berättelse, så känns ändå historien om Paul som ett avslutat kapitel när man nått den sista sidan. Om seriens två avslutande delar kommer att hålla samma höga kvalitet återstår att se, men det är omöjligt att förneka att Vampire ”Untitled” sannerligen ger läsaren blodad tand.
Betyg: 8 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör