Meny Stäng

Till minne av LG Petrov (1972-2021)

Ibland hör man ett band, en skiva, läser en bok eller ser en film och man förstår direkt att detta kommer på ett eller annat sätt göra ett stort avtryck i ens liv, kanske till och med staka ut en väg att gå på. Jag har några sådana exempel att dra ur skjortärmen när diskussionen kommer på tal, och ett av exemplen är när jag hörde death metal för första gången. Som ung med djupt intresse för både hårdrock, punk, konst och skräckfilmer som jagade extremer så kom ju denna genre in från den ruttnande underjorden som en så självklar spelare och jag var hemma. Ett av banden som snabbt blev favoriter var Entombed. Jag fick Clandestine och Left Hand Path på kassett innan jag lyckades köpa de på cd. Lite knackigt ljud på kassetterna, precis som sig bör.

1993 släppte de skivan Wolverine Blues och jag gick tillsammans med min pappa och en kompis och såg dem live i samma veva. I min garderob finns fortfarande t-shirten jag köpte den kvällen kvar. Urtvättad och blek är den, men den ligger där. Ingen i skolan brydde sig ett skit om hur bra det hade varit, hur extremt tuffa alla i lokalen såg ut eller hur mycket det ringde i mina öron efter att ha blivit ångvältad till blöt fläck under hela giget och ingen fattade musiken. Perfekt. Medan de satt och lyssnade på glättig eurodisco på sina rum kräktes mina högtalare ut död och förintelse från underjorden i en kompakt vägg av ljud.

För ett tag sedan gick LG Petrov ut och berättade att han var sjuk i cancer och idag nåddes vi tyvärr av nyheten att han gått bort. En unik röst, en pionjär inom svensk musik och en suverän frontman har gått ur tiden. Ett minne som kommer upp är när jag och några till åkte till Norrköping 2012 och såg Entombed på en gratisfestival mitt i stan. LG var tokbakis och skällde på solen som lyste mellan låtarna då de som vanligt slet av våra ansikten. Samma tveksamma blickar jag fick i skolan såg jag på några i publiken. De hade inte fattat någonting. Perfekt.

Tack LG Petrov för allt, för hur du och ditt band var med och satte svensk death metal på världskartan, och var en viktig beståndsdel på mitt livslånga äventyr fyllt av en stinkande underjord, skräckfilmer, våldsamma teckningar, monster och musik som man vill headbanga sönder skallen till. Tack. Rest in power you master of Death.
LG Petrov 1972 – 2021.


Mikael Hammarberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *