The Void
Skräck/Thriller, USA, 2016.
Distributör: Njutafilms
Regi: Jeremy Gillespie & Steven Kostanski
Medverkande: Aaron Poole, Kathleen Munroe, Kenneth Welsh mfl.
Längd: 87 minuter
Ute nu på svensk DVD
Sent en natt sitter polisen Daniel Carter (Aaron Poole) i sin polisbil och pratar i sin polisradio när en svårt skadad man ramlar ut på vägen ifrån den mörka skogen. 
Carter tar snabbt med sig mannen till det närliggande sjukhuset där han tas emot av sin exfru sjuksyster Allison Fraser (Kathleen Munroe) och läkaren Richard Powell (Kenneth Welsh, som enligt mig till en början är ruggigt lik Malcolm McDowell). Väldigt snart uppstår mystiska och skumma händelser på sjukhuset. En intagen blir mördad av en sjuksyster och maskerade knivbeväpnade människor i huvor börjar omge sjukhuset. Det går heller inte att kontakta hjälp via telefon eller polisradio. Sakta men säkert börjar de som var inne på sjukhuset att tappa kontrollen över situationen och inser snart att detta kommer bli en kamp på liv och död…
Enda sedan jag såg trailen till The Void har jag varit otroligt peppad och sugen på att se denna film. Detta beror flera anledningar. Trailern gav mig starka vibbar av 1980-talets skräckfilmer av John Carpenter (Min personliga favorit-regissör tillsammans med Stanley Kubrick och David Cronenberg), men jag tyckte mig även att se Clive Barker och lite Lucio Fulci i det hela. Jag måste erkänna att jag har var lite orolig att jag skulle ha förstora förhoppningar på The Void, och den helt enkelt inte skulle leverera, men det gjorde den verkligen.
Det är i princip fullt ös från första scenen till den sista, och filmen har dessutom både snygg klippning och lysande kameraarbete. Det bjuds på väldigt grafiska och snygga effekter, tack och lov inget CGI-trams här inte utan effekterna påminner istället om Cronenbergs ”body horror-rullar med massor av snygga och finurligt osmakliga idéer. Att hela filmen i princip utspelar sig på ett sjukhus, och att filmens klanmedlemmar lika gärna skulle kunna vara zombies, gör att filmen klart känns som en hyllning av sista aktern i Fulcis The Beyond. Sist men inte minst så kommer du troligtvis att märka vibbar av Carpenters The Thing (utan tvekan en av världens bästa filmer), men varför dessa vibbar uppstår vill jag inte avslöja då risken finns att jag spoilar för mycket.
Jag vill också hylla atmosfären i filmen som bygger upp en obehaglig och mystisk stämning med ett fantastiskt soundtrack och kanonbra ljudeffekter. Ljudetlandskapet i en film är enligt mig mycket viktigt, och här jobbar man inte så mycket med ”hoppatill-ljud” utan man försöker snarare ge publiken en känsla av en mardröm eller kanske till och med – en känsla av helvetet! Ett annat stort plus är manuset av Jeremy Gillespie och Steven Kostanski ett manus som inte skriver dig på näsan utan som låter tittarna själv bilda en uppfattning av vad som har hänt eller vad som händer. Det tycker jag visar tecken på en stark mognad som få filmskapare vågar visa.
The Void är en skräckthriller som går tillbaka till rötterna och det är inte ofta jag blir så upprymd över någon ny skräckfilm som jag blev av denna. Den flörtar med gamla kultförklade skräckfilmer och bevisar att den gamla klyschan ”att det var bättre förr” passar väldigt bra när det kommer till film, och speciellt kanske när det kommer till skräckfilm.
Det är svårt att inte avslöja för mycket när man skriver om The Void, och eftersom jag inte vill förstöra någons upplevelse uppmanar jag dig istället att sluta läsa om filmen efter denna recension och istället införskaffa denna höjdarrulle direkt. För detta är utan tvekan en film som du kommer att vilja se på både en och två gånger. Det unga regiparet Gillespie/Kostanski är verkligen några att hålla ögat på inför framtiden, för detta är årets hittills bästa film.
Betyg: 9/10
Christoffer Strid