The Shape of Water
Drama, Fantasy, 2017
Regi: Guillermo del Toro
Skådspelare: Sally Hawkins, Doug Jones, Octavia Spencer, Michael Shannon m.fl.
123 min
Svensk biopremiär 14 februari 2018
Det är inte ofta vi skriver om Oscarsvinnare här på FromBeyond, men då 
är det å andra sidan sällan att de filmer som brukar vinna guldstatyetter är av intresse för oss. När det stod klart att Guillermo del Toro och hans The Shape of Water vunnit den tyngsta statyetten var det nog många genrefilmsvurmare där ute som höjde handen i en liten segergest. Vem hade väl trott att en romans mellan en stum kvinna och ett havsmonster skulle lyckas med denna bedrift?
Elisa (Sally Hawkins) arbetar som städare på en militäranläggning. En dag kommer en varelse dit som placeras i fångenskap i ett av rummen, något som gör Elisa nyfiken. Hon upptäcker snart att hon och varelsen har någon slags koppling till varandra och att hon hyser känslor för den. Samtidigt hotas varelsens liv, då man vill göra sig av med den för att undvika att ryssarna ska få tag på den och på så sätt komma steget före USA i det rådande kalla kriget…
del Toro är en av de där regissörerna som jag alltid är nyfiken på, och vars filmer jag alltid ser till att se, även om han vid tillfällen har gjort mig besviken (Pacific Rim…). Det är väl ett tecken på att han genom sin filmkatalog byggt upp ett så pass starkt förtroende hos mig som tittare att det alltid är något som får mig att dras till hans filmer. Att guldstatyetten hamnade hos just honom den här gången är inte så svårt att förstå, då stora delar av filmen flörtar med det förgångna och målar en väldigt romantisk bild av det gamla Hollywood, något som alltid verkar gå hem hos de som röstar fram Oscarsvinnaren. Därmed inte sagt att Shape of Water är någon genomnostalgisk rulle som försöker vinna halvbilliga poäng med referenser till förr. I grund och botten är det en välberättad kärlekshistoria där den ena parten bara råkar vara ett havsmonster.
Dessutom är det, som ofta med del Toro, snyggt att titta på. Foto och musik landar helt rätt och ramar in berättelsen på ett fint sätt. Skådismässigt funkar det också bra, kanske särskilt Michael Shannon som skurkaktig, men även de två huvudrollerna lyckas, trots sina uttrycksmässiga begränsningar, få mig att köpa deras relation och känna dragningen dem emellan. Måhända är filmen något för lång och ibland kanske del Toro brer ut det hela lite väl bara för att få med så mycket som möjligt, men jag ser detta mer som små skönhetsfläckar i en i övrigt lyckad film.
Betyg: 7 av 10
David Larsson; FromBeyond-redaktör