The Shadow out of Time (2012)

The Shadow out of Time
Skräck, Sverige, 2012
Distributör: Millroad Film
Regissörer: Daniel Lenneér och Richard Svensson
Medverkande: Åke Rosén, John Hutch, Christopher Johansson m.fl.
Längd: 15 minuter
Finns utgiven på svensk DVD

— — —

När Howard Phillip Lovecraft för snart hundra år sedan började skriva sina berättelser om odödliga gudar och oändliga drömlandskap kunde han nog inte i sina vildaste fantasier ha föreställt sig just hur populära hans berättelser skulle komma att bli i framtiden. Med allt från rollspel till plyschdockor och South Park-avsnitt har Lovecraft sannerligen intagit en tronplats inom den moderna populärkulturen. Kanske är det just därför det är så intressant att anmärka på att så få av hans berättelser lyckats ta steget från litteraturens värld till den vita duken på ett kompetent och övertygande sätt. Många har försökt genom åren, men ytterst få har haft den förståelse för källmaterialet som behövts för att verkligen kunna överföra Lovecrafts obeskrivliga fasor till ett rent visuellt medium. Därför är det med andra ord extra imponerande när det svenska indiefilmbolaget Millroad Film lyckats så väl där så många andra har stupat.

Nathaniel Wingate Peaslee, spelad av Åke Rosén och röstdubbad av John Hutch, har det inte lätt. Mitt under en föreläsning ramlar han ihop i vad som verkar vara ett kraftigt infall av yrsel. I sin medvetslöshet drömmer han om svunna världar befolkade med omöjliga monster och mardrömslika händelser. Han drömmer om den eviga rasen Yith, långa konformade monstrositeter med kloförsedda tentakler, och deras oändliga bibliotek där de samlar jordens historia, förfluten som framtida. När Nathaniel väl vaknar upp från sitt anfall är han redo att tacka sin lyckliga stjärna för att han äntligen undkommit sina mardrömmar. Hans plågor visar sig dock vara långt ifrån över. Nathaniel vaknar nämligen inte upp i föreläsningssalen han svimmade i, utan på en helt annan plats flera månader senare. I hans ställe verkar någon annan, någon främmande, ha kontrollerat hans kropp och lett honom på äventyr över hela jorden, nästan som om den letade efter något. Desperat sökandes efter ett svar på vad som egentligen hänt honom och vad han hållit på med under sina resor ger han sig ut på en vild jakt i sina egna fotspår. Var det ett fall av plötslig personlighetsklyvning som drabbat honom, eller en akut psykos? Eller finns det en koppling mellan händelserna och de mardrömslika monster Peaslee såg i sina drömmar?

Precis som den redan kultförklarade The Call of Cthulhu från 2005 har Millroad Film valt att berätta sin historia med ett minst sagt tidstypiskt utseende. The Shadow our of Time har hämtat mycket inspiration från tidig stumfilm, och använder sig av många av epokens berättarknep, så som att använda sig av monokroma färgfilter för att skifta berättelsens stämning och ton. Man har dock valt att gå ifrån periodens inklippta dialogrutor, och presenterar istället Lovecrafts odödliga monolog genom en voice over. Greppet är egentligen briljant i sin enkelhet, då slutresultatet blir en slags kombination av det tidiga 1900-talets filmproduktioner och radiodramer. Filmens användande av green screens för att skapa för- och bakgrunder, rekvisita och miljöer skulle förvisso lätt ha kunnat uppfattas som störande i många andra produktioner, men tack vare den tidstypiska inramningen förs istället tankarna nästan åt tysklands tidiga surrealism med sina papperstunna dekorer och grova stiliseringar.

Långt ifrån allt i filmen presenteras dock på detta sätt. I de drömlika sekvenserna där Nathaniel Peaslee berättar om sina resor i tid och rum har man istället valt att använda sig stop motion och animationer i ett vågat men klart genomtänkt drag. Lovecrafts berättelser har trots allt alltid präglats av en skräck bortom beskrivning och människans förmåga att föreställa sig, vilket gör att det stiliserade utseende man valt för berättelsens uråldriga raser faktiskt fungerar riktigt väl. Istället för att satsa på realism och så pass förvridna monstrositeter som möjligt har Richard Svensson, som ansvarat för dessa sekvenser, istället gett de tidlösa monstren ett utseende som starkt påminner om illustrationer hämtade ur böcker och gamla äventyrsjournaler.  Skepnaderna känns nästan som hämtade ur diffusa minnen, som något som snarare beskrivs för publiken än visas rakt ut, vilket faller ytterst väl in med filmens tillbakablicksdrivna narrativ. Den skarpa brytningen från filmens i övrigt monokroma presentation och de onaturliga och lite för mjuka rörelserna som stämmer ur animationstekniken gör dessutom underverk för att få varelserna att kännas utomvärldsliga och främmande.

Självfallet kan man inte sticka under stol med faktumet att The Shadow out of Time är gjord på en rätt snäv budge. Gliporna i tyget på filmstudions green screen skapar revor i natthimlen, och de digitala bakgrunderna man klistrat in har inte alltid rätt skala i förhållande till rekvisita och skådespelare. Men där tar faktiskt de negativa aspekterna slut när det gäller filmens utseende. Istället är det rent av imponerande hur Millroad Film anammat faktumet att det är just en indiefilm man producerat, och därför använt detta till sin fördel under varje scen i berättelsen. Regissören Daniel Lenneér visar upp en stor förståelse för tidsepokens estetik och kanske framförallt Lovecrafts egen berättarteknik, och presenterar i The Shadow out of Time en av de kanske mest trogna framställningarna av författarens verk hittills.

Med brinnande engagemang och stundtals rent briljant berättarteknik lyckas Millroad Film med konststycket att bringa Lovecrafts odödliga och omöjliga berättelse till liv på filmduken. Den må kanske sakna den fart och flärd som en större produktion skulle kunna ha gett, men det är likväl omöjligt att förneka att The Shadow our of Time är en film att lägga på minnet, för såväl människor som framåtblickande Yither. Som en skugga som brutit sig loss från en sedan länge svunnen tid visar The Shadow our of Time att man inte alltid behöver den senaste tekniken eller de djupaste fickorna i branschen för att berätta en riktigt bra historia.

Betyg: 7 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör