The Nun
Skräck, USA, 2018
Distributör: Warner Home Video
Regi: Corin Hardy
Skådespelare: Taissa Farmiga, Demián Bichir, Jonas Bloquet m.fl.
Längd: 96 minuter
På svensk DVD, Blu-ray och i 4k UHD den 21 januari 2019
I The Conjuring 2 hintades det om något fruktansvärt i det förgångna som nu gjorde sig påmind. En ondskefull nunna som verkade vara värre än något paret Warren hittills tampats med. Detta var naturligtvis ett högst medvetet trick av James Wan för att hålla kvar alla åskådare vid hans succé-franchise och dessutom utöka filmseriens universum ytterligare. Och visst lyckades han med detta. The Nun var en av 2018 mest omtalade skräckfilmer, åtminstone tills den hade haft premiär. Sedan svalnade hypen en smula.
I The Nun kastas vi tillbaka i tiden till 1950-talets Rumänien. En ung nunna har hittats hängd i ett gammalt kloster och omständigheterna är mycket skumma. Vatikanen skickar därför dit en utredare och dennes unga kvinnliga lärling. På plats i klostret tar det inte långe innan helvetet brakar lös och den demoniska nunnan visar sitt fula anlete.
Den unga kvinnliga lärlingen är naturligtvis Fru Warren från The Conjuring-filmerna. Vanligtvis spelas hon av Vera Farmiga och att låta hennes lillasyster Taissa spela henna som ung är lika självklart som det är genialt. Hon passar mycket bra i rollen och jag skulle nog inte säga att Demián Bichir som spelar den utredande prästen gör bort sig direkt heller.
Något annat som funkar bra är hur filmen ser ut, speciellt i 4k Ultra HD. Den är fylld av mysrysliga gotiska miljöer, som dimma över en kyrkogård eller nattliga vandringar med stearinljus i det gamla klostrets korridorer, men trots att jag är rätt torsk på sånt så tappar The Nun mig efter bara några minuter. När det sedan spökas på nästan nonstop i 90 minuter blir jag ärligt talat varken skrämd eller engagerad, nej den genomgående känslan är snarare tristess.
Men varför blev det ett sömnpiller av en film som faktiskt hade potential att bli något riktigt minnesvärt. Svaret är att The Nun faktiskt är en rätt lat produktion. Den går liksom direkt på klimax men saknar allt som har med uppbyggnad av atmosfär eller nunnans mytologi att göra. Det börjar nästan direkt staplas hoppa till-effekter och snart så kan man lätt räkna ut när och hur nunnan ska dyka upp i bakgrunden, eller hoppa fram med sin envist gapande mun.
Eller man kanske borde säga nunna i pluralis, för det verkar formligen krylla av döda nunnor i det gamla klostret. Det är nog också därför det är lätt att tappa intresset för vad som egentligen händer i klostret. Samma sak verkar gälla filmens huvudkaraktärer som samtliga verkar ha allvarliga problem med sitt närminne. Ett hiskligt möte med nunnan sker, några sekunder senare traskar de runt som om inget hade hänt, för att sedan åter bli överraskad av en eller ett gäng nunnor. Nej, denna film hade definitivt tjänat på några nävar återhållsamhet istället för att ösa på i 110 från början till slut. Synd ändå att det blev så, förutsättningarna att The Nun skulle kunna blivit något otäckt finns där i estetiken och jag gillade faktiskt Corin Hardys förra rulle The Hallow (2015).
Nej, vet ni vad? Jag vet att The Conjuring 3 är på väg, och jag hoppas det blir en värdig avslutning på denna filmserie, men nu räcker det med spinoffs och prequels i detta spökfyllda universum. Men med tanke på att The Nun gick mycket bra på bio så lär vi nog få stå ut ett tag till. Då får nog James Wan och gänget ta sig lite i kragen. Det har de förvissa gjort tidigare då Annabelle Creation (2017) klart överträffade Annabelle (2014). Psst, James… slå en signal till Mike Flanagan och ös pengar över honom.
Betyg: 3.5 av 10
Kristoffer Pettersson