The Madame In Black (2017)

The Madame In Black / Svarta Madam
Skräck, Sverige, 2017
Regi: Jarno Lee Vinsencius
Medverkande: Demis Tzivis, Ida Gyllensten, Jennica Landén m.fl.
Längd: 24 minuter


3Dags att återigen ta sig en liten utflykt, men denna gång inom landet men mer i tiden så att säga. En svensk skräck-kortfilm som hoppar rakt in i en lek som lekts på mången toalett och liknande runt om i landet. Jag har gjort det som ung, och pratar såklart om att släcka ner och titta in i en spegel och säga Svarta Madam tre gånger och sedan se om man blir dödad omgående. Läskigt och alltid en kittlande känsla i magen när man gjorde det, och den känslan vill Jarno Lee Vinsencius fästa på film. Lyckas han? Återstår att se.

Syskonen Alex (Demis Tzivis) och Emma (Ida Gyllensten) har som barn lekt Svarta Madam, och Alex säger sig ha sett något när de yttrat madamens namn tre gånger. Nu, 22 år senare, ska de fira en födelsedag med sina partners och Alex ger sin syster en present från förr. Nämligen spegeln som de 22 år tidigare lekte Svarta Madam framför. Gänget börjar prata om leken och bestämmer sig för att återigen försöka frammana Svarta Madam…

2

Ska jag börja med de bra eller dåliga nyheterna? Jag börjar med de dåliga. Ett minus med The Madame In Black är tyvärr också en av de viktigaste delarna, nämligen skådespelarna. De känns inte övertygande, utan det känns bara som de läser manuset rakt upp och ner, lite med en röst som kanske inte är deras egen riktigt. Detta är tyvärr ofta ett problem med svensk film, att skådespelarna liksom stakar fram orden väldigt artikulerat, och så pratar ju inte gemene man. Det blir ju extra tydligt när det är ens ”eget” språk som pratas för man uppfattar alla bristerna mycket mer då tyvärr.

1
De goda nyheterna då? Jodå, det finns bra saker med denna kortfilm också, ingen tvekan om den saken. Jag tycker att manuset i all sin enkelhet fungerar. Premissen är bekant på ett hemvant sätt, det är inte massa onödigt som står i vägen för historien och jag tror nästan alla känner igen sig i att nervöst leka denna lek. Med en mer stabil skådespelarensemble så hade betyget gått upp, för det är inget hafsigt hantverk varken manus eller utseendemässigt. Det som jag tycker är allra bäst med filmen är just utseendet, för det är snyggt och det blir en bra stämning. Rökigt, dimmigt och mörkt.. det är bra grejer det! Finns ett antal nickningar till skräckfilmer som jag log åt, och jag njöt speciellt åt scenen som inspirerats av Exorcisten III (W.P Blatty 1990). Sådant uppskattar man ju som filmnörd.

Jarno Lee Vinsencius kortfilm har saker jag tycker funkar riktigt bra, och som jag hoppas att det fokuseras på ännu mer i kommande projekt, för det verkar som Vinsencius är en idéspruta och väldigt produktiv. 24 titlar sedan 2007, så jag räknar kallt med nytt ifrån honom inom kort. En uppsträckning på skådespelarsidan bara, för det är där som det dimper neråt för mig. Håller tummarna för framtiden, för Sverige behöver mer skräckfilmer.

Betyg: 5 av 10


Mikael Hammarberg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*