The Apparition
Skräck, USA, 2012
Distributör: Warner Home Video
Regi:Todd Lincoln
Skådespelare:Ashley Greene, Sebastian Stan
Längd: 78 min
Finns på svensk DVD och Blu-ray från 2013
— — —
The Apparition är en film med uppenbara J-Horror element. Dessutom har den också kryddats med en hel del ”hemsökt hus-ingredienser” mer eller mindre snodda direkt från Paranormal Activity-serien. Men sak samma varifrån inspiration kommer – The Apparition kan kan mycket väl vara en av de mest talanglöst ihopslarvade skräckfilmer som gjorts under det senaste årtiondet.
Här har ni filmens pitch: Ett paranormalt studentexperiment går åt skogen och en ung studentska försvinner spårlöst in i en vägg. Några år senare har experimentkillen (Sebastian Stan) som var tillsammans med tjejen som försvann träffat en ny dam (Ashley Greene), och de ska nu precis flytta in i ett nybyggt villaområde. Men ondskan de lockade fram i studentexperiment är ute efter honom. Snart förvandlas parets liv till en mardröm…
Upplägget i The Apparitions är som ni märker ganska standard för modern amerikans skräckfilm. Är det inte Found Footage eller zombies så är det hus fyllda med otäcka CGI-spöken med gigantiska gapande munnar. Men så är det med trender inom genrefilm. Och om historien ifråga berättas på ett bra sätt och med en medryckande puls så har åtminstone inte jag något problem med detta. Så är inte fallet med The Apparition. Denna film är dessvärre helt osammanhängande och lämnar gång på gång sin åskådare som ett frågetecken. Ärligt talat känns det knappt som en riktig film utan snare som om man staplat scener ovanpå varandra utan någon vettig kronologi eller tanke på dramaturgi.
En tragiskt clown vid namn Todd Lincoln står för regin. Föga oväntat så är detta hans första fullängdsfilm. Visst får nybörjarregissörer begå misstag, men här tar det närmast episka proportioner. Lincoln verkar nämligen inte ha regisserat filmens skådespelare det minsta. Är de egentligen duktiga skådisar så har de här absolut inte någon möjlighet att bevisa detta. Tom Felton, han som spelar retstickan Draco i Harry Potter-filmserien, dyker exempelvis upp som gammal studentkompis. Felton borde ju vara tillräckligt rutinerad för att åtminstone kunna skjuta lite liv i denna sörja. Men dessvärre står även han mållös och lyckas inte skänka filmen någon som helst magi. Såhär ser nämligen i stort sätt alla filmens scener ut: Paret gör något alldaglikt. Något mystiskt händer, men parat reagerar inte det minsta. Bilden fadar till svart. Ny scen där man får se paret göra något nytt tråkigt.. och så börjar det om igen utan att karaktärerna verkar ha minsta minne av vad de just varit med om. Och när de väl reagerar, så gör de det dessutom på helt fel saker.
Här kommer ett litet exempel på hur korkad denna film är:
Filmens kvinnliga huvudperson tjuvtittar i sin killes dator och upptäcker ”filmen från studentexperimentet som gick fel”. Filmen visar klart och tydligt hur experimentet ballar ur och hur den unga tjejen sugs in i väggen. Efter att ha sett filmen blir den kvinnliga huvudpersonen mycket irriterad och skakad. Men inte som man kanske tror – för att hon sett en ung tjej som sugs in i en vägg – utan för att tjejen ifråga var den manliga huvudpersonens ex? Den kvinnliga huvudpersonen blir nu mycket svartsjuk och den manliga huvudpersonen får sova på soffan… Detta till trots att huset de bor i är uppenbart hemsökt och hon nyss sett ett filmbevis för att något övernaturligt är ute efter dem… Stupid!
Jag menar, hur kan man skriva något dylikt? Var det ingen som reagerade och sa; Du, det där känns faktiskt som ett helt galet sätt att reagera. Denna typ av dramatik får man dock acceptera i The Apparition. Dessutom mynnar filmen ut i total förvirring och man får egentligen inte reda på nått. Vem spöket är (kanske är det den gamla flickvännen) och vad som var själva poängen lämnas det inget som helst svar på. Som sagt, fanns det ett bra manus i botten så finns det inte mycket kvar av detta i den slutgiltiga filmen. Min gissning är att det är Todd Lincoln som helt enkelt tog sig vatten överhuvudet när han trodde att regissör var en ett passande yrkesval för honom.
Som om inte detta var nog så kan jag upplysa om att inte mycket annat fungerar i The Apparition heller. Filmens musik spretar åt alla möjliga håll och vissa så kallade ”läskiga scener” förstörs faktiskt helt av totalt värdelöst inpassad stämningsmusik. Det känns faktiskt lite som om man använt musikstycken som blivit över från andra filmprojekt, och då oavsett om musiken egentligen inte passar. Filmens scenografi är dessutom totalt katastrofal. Inte nog med att huset som filmen utspelar sig i inte känns det minsta creepy. Man tvingas hela tiden se en massa fula kameravinklar på husets möbler (?) och en massa kraftledningarna utanför huset (???). Behöver jag säga att dessa kraftledningar inte har det minsta med filmens story att göra trots att man starkt leds in att tro detta (eller så klipptes detta bort). Kanske tyckte filmens scenograf Daniel Pearl, eller möjligtvis Todd Lincoln, att det var jäkligt coolt och stämningshöjande med kraftledningar. Men det kan jag informera om att det absolut inte är…
Något annat som jag inte kan låta bli att nämna är filmens klippning. Sällan har jag nämligen sett en så dåligt klippt film. Inte ens enkla samtal har klipps på ett vettigt sätt och allt är katastrofalt osammanhängande. Ena sekunden sitter de i en bil, sen är de hemma i huset, sen är de tillbaka i bilen igen? Att filmen klockar in på 78 minuter säger väl egentligen det mesta. Förmodligen så fanns det en hel del annat som rensades bort vid klippbordet. Jag misstänker nämligen starkt att Todd Lincoln hade gjort ett så dåligt regijobb att det helt enkelt inte fanns tillräckligt med användbart material. Därför kunde heller inte filmens redigerare få ihop en vettig film. Detta kan även förklara filmens alla konstiga möbel- och kraftledningsscener. Det fanns väl tillslut inte mycket annat att ta till.
Som ni nog förstår är The Apparition en helt fruktansvärt misslyckad historia som aldrig borde fått se dagens ljus. Faktum är att det otäckaste med denna film är att den faktiskt gick upp på bio i USA, om än som den minst promotade i Warner Bros historia. Naturligtvis blev det en sjuhelsikes flopp.
Betyg: 1,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör