Tandläkaren 2
Skräck, USA, 1998
Distributör: Njuta Films
Regissör: Brian Yuzna
Medverkande: Corbin Bernsen, Jillian McWhirter, Susanne Wright m.fl.
Längd: 100 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-06-27
— — —
När Brian Yuzna släppte lös terrorfilmen Tandläkaren 1996 gjorde den på många sätt vad Hajen tidigare gjort för simning i havet. Med enkla medel planterade filmen ett frö av misstanksamhet för tandhygienister världen över, och det var nog många som kastade en och annan orolig blick på sin tandhygienist innan de sjönk ner i mottagningsstolen. Två år senare följde Yuzna upp sitt skräckverk med en film som än idag ger den mest inbitne skräckfantasten kalla kårar.
Alla förtjänar en andra chans i livet, även de som tagit något litet snedsteg längs livets krokiga stig. Det är åtminstone vad Alan Feinstone anser när han bryter sig ut ur det sinnessjukhus i Los Angeles som han spenderat de senaste två åren i. Han bestämmer sig för att försöka lämna alla hemska minnen bakom sig och börja om på nytt i den lilla staden Paradise under en falsk identitet. Till en början verkar allt vara frid och fröjd, men efter att Alan tappat en tandkrona blir han tvungen att uppsöka den lokala tandläkarmottagningen. Han äcklas av det slarv som försiggår inne på kliniken, och bestämmer sig för att han själv skulle kunna göra ett betydligt bättre jobb. Efter att på ett kanske inte helt sportsligt sätt ha tillskansat sig jobbet som byns tandläkare, bestämmer han sig för att försöka göra allting rätt denna gång, och inte falla tillbaks i sina gamla mönster. Men, som man brukar säga, gamla vanor sitter i. Det hela blir inte bättre av att folket i byn så småningom börjar fatta misstankar om att han kanske inte är den angenäma doktor Caine från Washington som han utger sig för att vara. Det visar sig snart att precis som en blottad tandnerv är Doktor Feinstone någon man helst borde hålla sig undan ifrån.
Gapa stort och säg AAAAAH!
Tandläkaren behövde egentligen aldrig någon uppföljare. Den simplistiska men kraftfulla berättelsen om en helt vanlig man vars bägare en dag helt enkelt rann över kändes som ett avslutat kapitel, en mardröm som kanske en dag kunde få försvinna ur ens undermedvetna. Men Yuzna visste att han hittat en riktig fullpoängare med sin numera kultförklarade rysare som på många sätt inledde 90-talets övergång från body horror till torture porn. Tyvärr så lever inte riktigt Tandläkaren 2 upp till den överraskande höga standard som dess föregångare satte. Det som gjorde Alan Feinstone till en så skrämmande individ var just att vi fick se hur lite det ibland krävs för att driva en man över vansinnets rand. I Tandläkaren 2 känns han tyvärr betydligt mer generisk, och framställs istället som en schablonpsykopat. Man försöker tvinga in en sidointrig om att Feinstone lider av multipla personligheter som han ständigt försöker bekämpa, men vad som kanske skulle kunna ha fungerat som en fördjupning av karaktären rinner helt ut i sanden när den gode doktorn väl tappar sina sista skruvar. Den krystade intrigen om att Alan flera år i förväg hade skapat en falsk identitet, komplett med födelsecertifikat och bankonton, ifall han skulle behöva överge sin till synes perfekta tillvaro i Los Angeles gör inte heller underverk för filmens narrativ. Men hur fånig intrigen och konceptet än ter sig, så väger den rena terrorn filmen bjuder på betydligt tyngre.
Nu är inte jag tandläkare, men till och med jag inser att detta är ett tecken på dålig munhygien
Till en början kan det verka som att Tandläkaren 2 är betydligt tamare än sin föregångare. Under filmens första hälft bjuds det inte på ens i närheten av lika många groteska scener som i den första filmen, och de få som visas är i överlag korta och rätt klena. Det hela bygger dock upp till ett riktigt fasansfullt crescendo som än idag, 14 år senare, är svårt att se på. Effekterna har höjts ett snäpp från den första filmen, och de munproteser specialeffektsteamet skapat är stundtals lite för naturtrogna. När den gode doktorn sätter igång borren och låter tandflisorna flyga åt höger och vänster är det svårt att vara oberörd hemma i tv-soffan. Under filmens senare hälft infinner sig stundtals en nästan klaustrofobisk känsla som dagens tortyrfilmer inte ens kommer i närheten av.
Vill man vara fin får man lida pin!
Som skräckrecensent får man se en hel del äcklande och rent av sjuka rullar. Men oavsett hur många tortyrscener jag ser, eller hur många maskerade seriemördare som går loss på oskyldiga offer, så kommer lågbudgetskräckisen Tandläkaren 2 nog alltid stå ut som den film som påverkat mig starkast. Dess specialeffekter är kanske inte de mest avancerade i världen, och intrigen är stundtals rent löjeväckande, men det går inte att förneka att filmen är otroligt effektfull. Oavsett vem du är, och hur väl du än sköter om dina gaddar, så kan ingen undfly tandläkaren.
Betyg: 8 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-medarbetare