Tandläkaren
Skräck, USA, 1996
Distributör: Njuta Films
Regissör: Brian Yuzna
Medverkande: Corbin Bernsen, Linda Hoffman, Ken Foree m.fl.
Längd: 92 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-06-27
— — —
När vi var små var det nog många av oss som hade en irrationell rädsla för att gå till tandläkaren, och även i vuxen ålder är det troligen många som fortfarande har en krypande aning om att det nog jobbar en och annan riktig sadist inom tandläkarkåren. Brian Yuznas Tandläkaren från 1996 kommer knappast att få någon att ändra uppfattning.
Alan Feinstone, spelad av Corbin Bernsen, är en välrespekterad tandläkare på en av stadens mest välberyktade tandläkarmottagningar. Han bor i en enorm villa, kör till jobbet i en bil som kostar mer än vad vissa tjänar på ett helt år, och är lyckligt gift med sin fru Brooke. Nåja, det var åtminstone vad Alan trodde. En dag när han är på väg till jobbet så bestämmer han sig nämligen för att dröja sig kvar en stund, för att se vad den nya poolkillen egentligen sysslar med efter att han åkt. Till sin förskräckelse inser han snart att Brooke kanske inte är så trogen och älskvärd som hon utgett sig för att vara. Galen av svartsjuka över sin hustrus otrohet lyckas Alan till sist lugna ner sig nog för att ta sig till sitt jobb. Men den bubblande ilskan går inte att trycka undan för alltid, och förr eller senare måste någon betala för Brookes misstag. Doktor Feinstones patienter valde en dålig dag att få sina gaddar granskade.
Det finns få saker som är så universellt avskydda som ljudet från en tandläkarborr. Blotta tanken på det surrande ljudet kan få en del att gå och borsta tänderna en extra gång. Inte så konstigt, om de har sett Tandläkaren. Medan den på inga sätt är nyskapande eller överväldigande välskriven så träffar den ändå en nerv få skräckfilmer lyckas nå. Visst kan andra filmer väcka upp en hel del jobbiga känslor när man ser stackars satar bli brutalt mördade och lemlästade, men det går ändå inte att jämföra med den otroliga känslan av obehag man får när man ser någons tänder bli helt sönderborrade.
Gapa stort!
Yuzna och hans filmteam visste precis var behållningen i deras verk låg, och försökte därför aldrig göra filmen djupare än vad den behövde vara. Istället läggs fokusen helt på de sadistiska scenerna där Feinstone tar ut sin ilska över samhällets förfall på sina patienter. Resultatet är kanske något platt, men otroligt kraftfullt. Medan några av filmens effekter kan ta sig något billiga, så står den majoriteten av dem ut som nästan för välgjorda. Scener där munnar skövlas med tänger och tänder som flisas sönder till grus byter av varandra i en jämn ström av mardrömslika visioner som är svåra att skaka sig av. Tandläkaren gör för tandläkarmottagningar vad Hajen gjorde för havet.
Alla har vi nog någon gång haft den här mardrömmen. Tråkigt nog för Doktor Feinstones patienter så är de helt vakna!
Vad är det egentligen med tandläkare som skrämmer folk så? Är det en fruktan för vad de rostfria stålinstrumenten skulle kunna ställa till med för skada, eller är det kanske för att vi helt lämnar våra tänder och öde i händerna på en främling? Som tur är skulle det ju krävas någon form av monster för att skada en patient med flit. Eller? Tandläkaren är en film som kan ge även den mest härdade skräckfantasten kalla kårar just för att den är lite för nära vår egen vardag. Corbin Bernsens psykopatiska Dr. Feinstone har mer likheter med mannen på gatan eller din egen granne än muterade monster eller inavlade bergsbor. Yuznas verk visar att det ibland krävs ytterst lite för att driva en man över gränsen, och tanken på att till och med de vi lägger vårt välmående i händerna på ibland står och balanserar vid avgrunden leder till en del rätt fasansfulla tankeställare. Så nästa gång du stegar in hos din tandhygienist, be en stilla bön om att han inte har haft en dålig dag…
Betyg: 8 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-medarbetare