Syner (2009)

Syner

Skräck, Sverige, 2009

Distributör: Dark Entertainment

Manus och Regi: Nikolaj Marquez von Hage

Medverkande: Jenny Lampa, Jonas Larsson, Christian Magdu mfl.

Längd: 76 minuter

Finns på svensk dvd från : 2011-05-25

– – –

Svensk skräck har aldrig direkt kännetecknats av att ha någon större budget bakom sig. Tittar man dessutom på de filmer som fått statligt stöd och därmed mer pengar, har det sällan blivit värst bra. Det är sällan svenskar lyckas bra på området, och det råder ingen större tvekan om att det behövs folk med idéer, vilja och framför allt talang för att ändra på detta. 2009 försökte Nikolaj Marquez von Hage sig på att göra en svensk skräckfilm för en till synes låg budget, resultatet blev Syner.

Syner är uppdelad i tre berättelser, som alla behandlar personer som upplever att verkligheten runt om dom förändras. Först har vi Eva (Jenny Lampa), som blir fånge i sin lägenhet när hotfulla figurer utanför dörren inte låter någon komma förbi levande. Sedan har vi en kille som får ett brev från sin döda flickvän, där hon skriver att hon önskar möta honom. Saker och ting visar sig vara betydligt mer komplicerade än så, vilket han snart får uppleva. Slutligen har vi berättelsen om en man som får syn på en annan man, vars utseende han uppfattar som så underligt att han måste följa efter honom, vilket driver in honom i en förföljelse av stora mått.

Tyvärr är det ju så att modern lågbudgetskräck ofta misslyckas med att bli värst bra. Det råder nog inget tvivel om att det finns ambition bakom projekten eller att de ansvariga brinner för det, det är väl bara så att det ofta saknas kompetens. När det kommer till Syner hamnar den lyckligtvis åtminstone några snäpp över de värsta exemplen på hur dålig en film kan vara. Här kan jag se en tydlig konstnärlig ambition att göra något, vilket både är till filmens för- och nackdel. Börjar man med att titta på det positiva tycker jag att det stundtals glimrar till, den första berättelsen hade väl kunnat bli en egen film istället för en del av en större helhet. Den påminner mer ofta än sällan om 28 Days Later (2002), och man har faktiskt delvis lyckats få till en känsla av att det händer något hotfullt runt om huvudkaraktären.

Därför känns det ännu tråkigare att Syner är för pretentiös för sitt eget bästa. Det färglösa fotot som i sig är tråkigt nog blir inte roligare av att man försöker hitta annorlunda vinklar som ska se snygga ut, men istället blir mer irriterande. Filmen lider också av ett ibland frenetiskt klippande där saker flimrar förbi framför ens ögon i något slags konstnärligt försök som misslyckas och mest blir tröttsamt. Jag ser inte nyttan i att nödvändigtvis ha sådana inslag i filmen, det är knappast så att den blir bättre eller ges något ytterligare värde av att man klipper i ultrarapid eller låter fotot vara grått, blekt och allmänt färglöst. På så sätt blir filmen betydligt mindre originell och känns mer som en film i mängden. Att man dessutom snor skamlöst från den japanska skräckisen Ringu (1998) känns minst sagt underligt och bra onödigt, då det knappast blir läskigt för fem öre.

Skådespelarmässigt är det inte direkt något att klaga på, på den fronten sköter sig de inblandade rätt bra. Tyvärr tvingas de dras med ett manus som innehåller en del klumpiga repliker som inte någon hade kunnat göra bra. I slutändan kan jag tyvärr inte annat än att återigen bli besviken på svensk skräckfilm. Syner hade defintitivt kunnat bli bättre om man lagt fokus på rätt ställen och försökt utveckla en bra story istället för att trixa med kameran och leka pretentiös. Filmen försöker kort och gott vara mer än vad den är, och det fungerar inte. Jag får glädja mig med att det går att skymta bitar av talang här, som jag hoppas tas tillvara på och som istället urartar i något mer genomarbetat, mognare och mer originellt.

Betyg: 3 av 10

– – –

David Larsson: Frombeyond-redaktör