Svartkonst
Skönlitteratur, Sverige, 2014, Mörkersdottir
Författare: Jonas Lejon
Språk: Svenska
342 sidor
— — —
Jonas Lejons debutroman handlade om Kim, en kvinna som flydde Stockholm mot mer nordliga trakter för att ta itu med sin fars mystiska självmord. I Svartkonst, hans andra roman, är handlingen istället belägen till en närliggande förort till Stockholm. Det man kan känna igen hos Lejon är det väldigt svenska som kommer fram i berättelsen. Han lyckas fånga en slags svenskhet i sitt skrivande, som dock både är på gott och ont.
Här får vi följa tonåringen Gina, vars bror gått bort, en händelse som slagit djupa sprickor i familjen. Hon har själv inte hämtat sig än, och börjar precis återvända till skolan när vi kommer in i boken. I samhället Isdalen som hon bor i, börjar samtidigt märkliga saker hända. Människor runt Gina och hennes döde bror Jonah börjar se och höra saker som inte borde vara där. Det visar sig att vad som hände Ginas bror var något långt mer oförklarligt än ett simpelt självmord, något som har rötter generationer tillbaka och som kommer att omkullkasta verkligheten.
I Svartkonst brukar sig Lejon återigen av nordisk folktro, även om jag inte känner det lika tydligt som i debutromanen Skuggvakt. Det är fortfarande skogen som står för det mystiska, det fascinerande och det hotande. Det är där mörkret lurar i Lejons skräckberättande och det är där människan faller kort inför naturens uråldriga makter. Tyvärr finner jag även här samma problem som i debutromanen; Lejon får inte till några utmejslade karaktärer att engagera sig i. Gina känns mer eller mindre som en pastisch på en svårmodig tonåring som vandrar livets mörka stig, vilket även gäller större delen av de karaktärer som omger henne och som spelar viktiga roller för berättelsen. Detta gör att man som läsare distanseras från berättelsen och aldrig kommer in i det helt och hållet, vilket i sin tur leder till att det aldrig heller blir särskilt läskigt.
Möjligen är det så att Lejon är en författare som, åtminstone till en början, skulle fungera bättre i novellform. Det finns bra idéer, men de håller inte för en hel roman ut när vägen till slutet inte konstrueras nog tillfredsställande. Dialogen är klumpig och till slut finner jag det nästan krångligt att riktigt greppa vad det är Lejon vill berätta för oss. Dock vill jag ge honom plus i kanten för att använda sig av en till största del urban sättning, där den kyliga förorten (no pun intended) Isdalen är förgrund till hemskheter. Även om våra skogar kan vara läskiga, så måste inte all skräck utspela sig där, eller i avlägsna hus mitt ute i ingenstans.
Betyg: 4 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör