Suspiria
Skräck, Italien/USA, 2018
Skådespelare: Dakota Johnson, Tilda Swinton, Chloë Grace Moretz m.fl.
Regi:Luca Guadagnino
Distributör: Scanbox
På svensk DVD och Blu-ray från 2019-04-01
Den stereotypiske skräckfilmsfantasten avskyr två saker; ny film och remakes, gärna i kombination med varandra. Särskilt hårda blir orden om det har att göra med en klassiker, testa bara att läsa vad folk säger om den kommande nyversionen av Child’s Play. Samma vals gällde när det till slut började röra på sig med en remake av Dario Argentos mästerverk Suspiria (1977) efter flera år på utvecklingsstadiet. Det ska sägas att originalet är en av undertecknads absoluta favoritfilmer, så hur står sig då nyversionen?
Vi får även här följa amerikanskan Susie Bannion (Dakota Johnson) som kommer till en dansskola i Tyskland för att förfina sina förmågor på dansgolvet. Det visar sig dock att det lurar något annat än bara tuffa danslektioner inom byggnadens väggar, då en klan av häxor har sin hemvist på skolan och det är inga mesiga wiccatyper vi har att göra med här…
Hur gör man egentligen en remake på en perfekt film? Om jag tolkar filmen och regissören Luca Guadagnino rätt så gör man något väldigt oväntat och annorlunda från originalet, vilket är precis vad 2018 års Suspiria är. Med sina två och en halv timmas speltid, väldigt långt för att vara en skräckfilm, förstår man redan på pappret att det inte kommer vara någon konventionell skräckis det rör sig om och man behöver inte se särskilt många minuter av filmen för att inse att det inte heller kan ha varit tanken. För den som väntar sig en ultrastiliserad visuell frossa lär bli besviken; den här Suspiria är en annan typ av varelse, en betydligt mer svårtuggad sådan.
Man kan hylla Argentos klassiker för mycket, men en hundraprocentigt sammanhängande intrig har den inte (en av dess styrkor). Däremot är den aldrig särskilt svår att ta till sig och förstå, om än på en grundläggande nivå. Guadagninos version är en radikalt annorlunda film, där man utnyttjar stämningen i det kalla krigets DDR-Tyskland och istället för färgexplosioner i rött, grönt och gult målar upp en mer urblekt fasad. Jag tycker man med gott samvete kan kalla många av de drag man väljer att göra för vågade, för Suspiria 2018 är ingen lättsmält film man bekvämt med en skål chips slår sig ner med en fredagskväll. Att kalla den pretentiös vore ingen underdrift, men det är i det här fallet heller inget negativt. Även om jag inte kan påstå att jag förstår allt filmen vill säga eller uppfattar all den symbolik den laddas med, uppskattar jag den resa som jag bjuds på väldigt mycket.
Luca Guadagninos Suspiria är en åktur för hjärnan som visar att man med lyckat resultat kan göra om en av historiens allra bästa filmer. Nej, den är inte lika bra som Argentos mästerverk, men hade någon verkligen förväntat sig det? Däremot lyckas den med att erbjuda något nytt och du som påstår att du sett åtskilliga filmer som denna förut skulle jag vilja påstå ljuger, eller så har du en utomordentligt säregen filmsmak.
Betyg: 8 av 10
David Larsson; FromBeyond-redaktör