Stolthet och fördom och zombier (2009)

Stolthet och fördom och zombier (Originaltitel: Pride and prejudice and zombies

Skönlitteratur, England/USA, 2009, Månpocket, 2010

Författare: Jane Austen och Seth Grahame-Smith

Språk: Svenska (Originalspråket är engelska)

Översättare: Sara Carlsson

317 sidor

Finns att köpa genom svenska återförsäljare sedan 2010

— — —

När Jane Austen satt sig ner för att skriva Stolthet och fördom (1813) för 200 år sedan, hade hon med största sannolikhet inga tankar på zombier överhuvudtaget. 196 år senare fick den amerikanske författaren Seth Grahame-Smith för sig att det saknades något i Austens klassiker, nämligen odöda monster som föredrar att äta människors hjärnor. Han tog då helt enkelt saken i egna händer och omarbetade romanen, slängde in en bunt zombier och ninjor lite här och där, resultatet blev Stolhet och fördom och zombier (2009).

Historien kretsar kring familjen Bennett ute på den brittiska landsbygden, och då främst den näst äldsta systern Elizabeth. Hon är en utmärkt zombiedräpare, och hyser egentligen inga större tankar om kärlek eller äktenskap. In i hennes liv träder den stilige mr Darcy, som till en början är direkt otrevlig och högmodig gentemot Elizabeth. Saker och ting tar dock inte slut där, i en berättelse kantad av intriger och odöda får vi följa dessa två och deras relation när den utvecklas i ett England härjat av återkommande zombieattacker.

Om man bara tar själva idén bakom den här boken så är det en fullständigt genialisk idé. Att ens komma på tanken att slänga in zombier i en Jane Austen-roman är fullständigt briljant och visar på en lika stor dos humor som intelligens. Tyvärr måste jag säga att jag hade lite problem med att komma in i romanen, vilket mer berodde på kärleksdramat än de odödas inblandning. Grundhistorien är stundtals småtrist och det är då endast i de stunder som zombierna kommer in som det blir ett nöje att läsa. Lyckligtvis tar sig berättelsen ett tag in i boken, och jag fann mig nyfiken både på Elizabeth och Darcys kärlekshistoria, lika mycket som vad för slags inblandning zombierna skulle kunna komma att få.

Grahame-Smith har lyckats väl med att baka in zombie-elementen i berättelsen, till den grad att de inte känns helt malplacerade. Detta görs bra genom att redan väldigt tidigt i boken låta zombierna ta plats, vilket gör att dom blir en naturlig ingrediens i boken, som känns lika självklar som allt prat om giftermål. Föga förvånande är det aldrig någon otäck bok på något vis, utan de odöda står för betydligt mer humoristiska inslag. Detta lär dock inte göra någon besviken, för söker man efter en obehaglig litterär upplevelse kanske inte Stolthet och fördom och zombier är den första titeln man tänker på. På det planet tycker jag att författaren lyckas väl, och det blir stundtals lysande humor när Austens 1800-talsspråk får besök av både ninjor och människoätande zombier, vilket bäddar för ganska skarpa kontraster som får det att rycka i smilbanden.

I slutändan lider ändå boken lite av att den aldrig är direkt otäck. Zombierna känns aldrig som ett reellt hot, man vet i princip med sig hela tiden att Elizabeth och hennes nära kommer klara sig ur alla kniviga situationer, vilket gör att all eventuell spänning blir som bortblåst. Även om jag kan se att Grahame-Smith inte siktat på att göra boken till en otäck upplevelse för läsaren, saknar jag mycket av det som mer ordinär skräcklitteratur kan erbjuda. Det här blir mer en kul idé som funkar i bokform, än någon läsupplevelse som stannar kvar hos mig.

Man får ändå säga att Grahame-Smith lyckas med det han önskat, även om slutresultatet inte är något extraordinärt. Det är inget mer eller mindre än en tillfällig tillflyktsort in i en stundtals väldigt underhållande roman som gör Jane Austens klassiska roman till något som den med all sannolikhet i världen aldrig var tänkt att vara. Är man ute efter detta så är Stolthet och fördom och zombier en bra rekommendation, men för oss andra som föredrar vår skräcklitteratur elakare och obehagligare finns det betydligt vettigare verk att vända sig till.

Betyg: 5,5 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*