Ssssnake
Alternativa titlar, SSSS, Kungskobran
Distributör: Studio S
Regi: Bernard L. Kowalski
Skådespelare: Strother Martin, Heather Menzies-Urich, Dirk Benedict m.fl.
Längd: 99 min
Ssssnake (1973) finns på svensk dvd från 2009-09-18 men den ingår även i Studio S ”Djävla Djur 3”-box, där även Piraya (1978) och Rovdjurens Natt (1984) finns med.
— — —
Jag är egentligen inte speciellt rädd för djur. Det finns dock ett undantag – ormar. En primitiv skräck genomsyrar min kropp så fort jag ser en av dessa avlånga varelser. En rädsla som övergår rationellt intelligens och som bland annat innebär att jag lägger benen på ryggen vid synen av en helt ofarlig snok. Kanske är det därför jag med skräckblandad förtjusning blir rejält fångad av Bernard L. Kowalskis Ssssnake.
Professorn med det något flummiga namnet Dr. Carl Stoner (Strother Martin) och hans närsynta dotter Kristina (Heather Menzies-Urich) driver ett fredligt ormlabb. För att få ihop till sitt uppehälle utvinner de ormgift och anordnar kobratjusningscirkus på bakgården. Denna verksamhet är egentligen ett spel för gallerierna. Mot sin dotters vetande så försöker Dr. Stoner i själva verket hjälpa mänskligheten att ta nästa steg i evolutionen. Han är nämligen övertygad om att ormar och kräldjur är de som är bäst lämpade att leva på jorden. Lösningen finner han vara att korsa människor och ormar till en hybrid med mänsklig intelligens och en orms fysik. Som försöksdjur får hans ovetande nya assistent David (Dirk Benedict) ställa upp…
För att vara från 1973 har faktiskt Ssssnake förvånansvärt högt tempo. Man slängs snabbt in i den välskrivna historien och sega transportsträckor lyser med sin frånvaro. Det märks också att filmen gjordes innan Steven Spielbergs banbrytande Hajen (1975) som starkt kom att influera kommande djurskräck. Istället för ett mordiskt djur står en smågalen professor i centrum. Dr. Stoner har goda intentioner, men ställer naturligtvis till det rejält både för sig själv och för människorna i sin omgivning. Ssssnake är med andra ord betydligt närmare Mary Shelleys bok om Dr. Frankenstein eller Stuart Gordons H-P. Lovecraft-baserade Re-Animator (1985) än modern ormskräck i stil med Anaconda (1997). Detta betyder däremot inte att filmens ormar inte kan bita ifrån när det väl behövs. Nej tvärt om, de både biter och sväljer folk på löpande band och blir allt bitskare ju längre in i filmen man kommer.
Filmens make-up är förvisso kanonbra men det som imponerar mest i Ssssnake är helt klart hanterandet av de livsfarliga ormarna. Skådespelarna lyfter runt dem, fångar dem med händerna, tar ut gift ur huggtänderna, och blir bitna os.v. som de aldrig hade gjort annat. Eftersom jag själv som sagt beter mig som Indiana Jones, eller möjligtvis Bam Margera, runt dessa djur så har jag svårt att inte bli rejält imponerad av vad skådespelarna utsätter sig för. Och år det ormar man är ute efter så är Ssssnake rena rama Kålmårdens terrarium. Pyton, boa, och supergiftiga afrikanska ormar tillsynes nästan slåss om kameratiden. Som segrare står tillslut ormrikets härskare – den imponerade kungskobran. Scenerna där detta vidunder iskallt blickar rakt in i kameralinsen får ärligt talat mina nerver att frysa till is. Kobrans möten med skådespelarna är också rejält obehagliga. Man ska inte glömma att ormen inte kan konsten att skådespela. När den biter mot någon av filmens aktörer går den in för att döda.
Regissören Bernard L. Kowalski (Attack of the Giant Leeches) har mest pysslat med tv men verkar vara en stabil hantverkare. Skådespelarna är riktigt bra även om Menzies-Urich frisyr faktiskt är ruskigare än vissa av filmens ormar. Bäst är helt klart Strother Martin som gör en utmärkt porträttering av en galen professor. Det är också väldigt roligt att följa den förändring som den stackar assistenten David successivt genomgår. Han ömsar skinn och biter en lokal mobbare i halsen utan att själv göra någon som helst koppling till de mystiska sprutor som Dr. Stoner ger honom. Visst binds historien ihop lite väl snabbt och kanske kunde slutet varit något fyndigare, men det är absolut inte mycket att klaga på i denna djurskräckas från den gamla Universal Pictures-skolan.
Betyg: 7 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör