Slime City
Skräck, USA, 1988
Distributör: Rapid Stream
Regi: Greg Lamberson
Medverkande: Craig Sabin, Mary Huner, T.J Merrick m. fl.
Längd: 78 min
Finns på svensk DVD från 2016-10-17
När man ser ut över världen, och blicken fastnar på allt jävla vansinne som sker runt omkring en så finns det bara en sak att göra för att hindra hjärnan från att implodera.. slänga igång en riktig 80-talsstänkare i videogramspelaren och luta sig tillbaka i sofftyget. Slime City från 1988 är en ny bekantskap för mig, och det känns kul att kunna hitta titlar man inte haft koll på innan, och dessutom på DVD i en svensk utgåva. Men, det ska erkännas att jag är besviken på mig själv för att en film med titeln SLIME CITY från 1988, med skraltiga skådisar, en galen story och smetiga effekter undkommit mig. Jag får skärpa mig.
Konststudenten Alex (Craig Sabin) är på jakt efter en ny lägenhet i staden som aldrig sover, och turligen hittar han en prisvärd sådan i ett gammalt hus. Hans flickvän Lori (Mary Huner) är inte lika exalterad över hans flytt dit dock, även om de hamnar närmare varandra. I huset finns också den underlige poeten Roman (Dennis Embry), den gåtfulla grannen Nicole (även hon spelad av Mary Huner) och några äldre kaktanter. Alex lockas och förförs av Nicole, och blir i samma veva bjuden på lite gott hemma hos Roman. En starkdryck och en kräm som sägs vara vegetarisk mat, men i själva verket är något helt annat. Morgonen efter vaknar Alex och hans kropp har påbörjat någon slags förvandling, och det är inte bakfyllan från discodrickan det rör sig om, nej, detta är något helt annat. Slemmig över hela kroppen har Alex en ny törst, blodtörsten! Vad var det för något han blev bjuden på, och vilka är hans grannar egentligen?
Hela Slime City igenom satt jag och log, både av filmen i sig men också av nostalgiska skäl. För filmen har en väldigt hemvan känsla och jag minns när jag och mina kompisar satt och kollade Troma-rullar, käkade popcorn och spelade med vårt band vi hade då, som mer än gärna plockade upp referenser och annat från filmer i samma stil som Slime City. Vi kallade oss The Melvin Junko Band, och vårt gäng var ”Pepsi Punks” from Tromaville… ni fattar. Det är känslan jag får när jag kollar på Slime City. Det är B, tro inget annat, men det är B på ett sådant där härligt lågbudget sätt. Vill likna den vid en inte lika väl genomförd Bad Taste (P. Jackson 1987), för det är lite i samma stil. Inspelat med ett gäng kompisar på en låg budget med alla medel de kunde komma över. Visst haltar manuset och skådespeleriet är riktigt stolpigt, men det är väldigt underhållande, mycket slemmiga effekter och slutscenen… den slutscenen! Jag jublade så högt i soffan att min hund kom springande för att se vad allt stoj berodde på. Tror upplevelsen skulle kunna bli ännu bättre om man satt några stycken och kollade, så man kunde skratta gott och jubla tillsammans. För Slime City är väldigt underhållande och man märker igenom allt B att det ändå finns entusiasm och kärlek till filmen, den är absolut inte gjord på ett ironiskt vis eller gjord ”dålig” med flit.
Med på DVD’n är också lite extramaterial, där bland annat Sabin och Huner intervjuas, och deras historier bekräftar att filmen gjordes seriöst och jag tycker det märks även om det är lågbudget och ostigt. Det gör också att B-känslan blir av den bra sorten.
Slime City är som sagt väldigt underhållande, och det är bra att det kommer en svensk utgåva av den tycker jag. Extramaterialet på DVD’n bjuder på lite tittargodis, där redan nämnda intervju med Sabin och Huner är nära 40 minuter lång. Enda minus med denna utgåva är att utseendet på förpackningen är ganska tråkig när man får se hur original-artworken såg ut när filmen släpptes. Hade kanske inte greppat denna rulle i en hylla om jag bara sett framsidan på svenska utgåvan, för den andas modernare skräck av ruttet snitt.
Men låt er inte hindras av det, för Slime City är en stökig, rolig, geggig skräckstänkare från det ljuva 80-talet och för egen del kommer den att bli återkommande tittning med jämna mellanrum. Betyg är svårt att ge för jag vet ju med mig att det inte är en ”bra” film enligt spelets alla regler, men det är väldigt underhållande, pajigt på ett charmigt sätt, en ruskigt kul slutscen och soundtracket är helt vansinnigt. Så betyget blir mer utifrån underhållningen är hantverket. Om du någonsin tyckt en Troma-film varit skoj så är Slime City absolut för dig, för det här håller högre klass i samma skola. Rekommenderas!
Betyg: 7.5 av 10
Mikael Hammarberg