Scary Stories to Tell in the Dark
År: 2019
Land: USA/Kanada
Genre: Skräck
Distributör: Scanbox
Regi: André Øvredal
Skådespelare: Zoe Margaret Colletti, Dean Norris m.fl.
Längd: 108 minuter
Tillgänglighet: Finns på svensk DVD och Blu-ray från 2019-12-09
Betyg: 6,5 av 10
Scary Stories to Tell in the Dark har tagit sitt namn och estetiska inspiration från en hyllad 80-tals skräcknovellserie för unga skapad av Alvin Schwartz. Filmskapararen och Guillermo del Toro köpte rättigheterna till bokserien, och kollar man lite på böckernas fantasieggande illustrationer så är det inte svårt att förstå varför en monsterdiggare som del Toro blivit rejält triggad.
Inledningsvis var också planen att del Toro själv skulle regissera filmen, men i slutändan figurerar han endast som producent medan Norrmannen André Øvredal blev anlitad att sätta sig i registolen. Detta är ett spännande val om du frågar mig. Øvredals tidigare filmer, Trolljegeren (2010) och The Autopsy of Jane Doe (2016), har varit några av 2010-talets mer minnesvärda produktioner.
Och visst har herrarna del Toro och Øvredal hittat en smart och intressant formel till denna produktion. Den populära novellsamlingen från 80-talet har som sagt en ganska ung målgrupp. Men den är också fylld av karismatiska och bizarra skräckkaraktärer som binds ihop av läskiga små vandringssägenliknande berättelser. Man har sedan tagit med sig dessa skräckkaraktärer, och åtminstone delar av de små historierna, och slängt in det i ett scenario som på många sätt liknar den mycket populära Netflix-serien Stranger Things. Alltså, ett gäng smånördiga ungdomar springer på ett mörkt hot som de tillsammans måste lösa. I denna film rör det sig om en besatt bok som ungdomarna hittar när de besöker traktens spökhus under Halloween. Boken är fylld av otäcka små historier, och alla slutar i ond bråd död. När plötsligt nya historier börjar dyka upp i boken förstår kompisgänget att deras liv är i fara. Historierna visar sig nämligen handla om dem.
Smart eller hur? Att mixa ihop tidigare etablerad och omtyckt skräckestetik i ett Stranger Things-liknade scenario och på så sätt attrahera både dagens unga samt de som läst bokserien när det begav sig. Men det behövs naturligtvis lite mer, som ett bra manus och intressanta karaktärer, och det är tyvärr där denna produktion börjar svikta en aning.
Det är egentligen inga större fel på filmens unga skådespelare, deras karaktärer känns bara lite som vandrande klichéer. Detta är på gott och ont kanske när det kommer till skräckfilm, men då filmens slasher-doftande ramberättelse också mest bara känns som just en ”ram” runt filmens häftiga monster så blir det lite väl enkelt. Det räcker exempelvis med att slå ett snabbt öga på filmens karaktärer för att direkt förstå deras personlighet. Detta är lite tråkigt, man hade kanske kunnat fundera ett extra varv kring detta. Att filmen gudskelov utspelar sig 1968 känns dock som en välsignelse. Hade man dessutom fått utså en massa krystad 80-tals estetik hade det ärligt talat slagit över och blivit lite för fånigt och gjort.
Men nu känns det lite som om jag sitter och gnäller över småsaker, för visst kan man leva med lite schysta klyschor att luta sig mot när man slänger på en småkuslig äventyrsskräckis som denna? Denna film levererar väldigt bra när det kommer till stämning, effekter och de monster som dyker upp. Även om man nästan förutsätter att detta när det är del Toro som producerar så ser filmen helt fantastisk ut, och då både när det kommer till den mysiga småstadsmiljön och den välgjorda monsterdesignen. Herrarna del Toro och Øvredal verkar vara en bra matchning och förhoppningsvis får vi se fler samarbeten mellan dessa två i framtiden.
Så sammanfattningsvis tycker jag Scary Stories to Tell in the Dark på många sätt är en perfekt liten Halloween-mysrysare. Speciellt för dem i de yngre tonåren eller de som gillar den första (nya) Det-filmen eller tv-serien Stranger Things. Slutet öppnar också för en uppföljare, och varför inte säger jag. Bokserieförlagan verkar innehålla ett helt gäng andra sköna monster som jag också gärna skulle se avhandlas.
Kristoffer Pettersson