Scanners (1981) / The Brood (1979)
Regi: David Cronenberg
Distributör: Studio S
Längd: 103 minuter och 92 minuter.
Det finns vissa scener som alltid, alltid kommer vara klassiker.
Sådana där som man varenda gång man ser dem känner samma varma känsla i kroppen. Vissa våldsscener faller in i den kategorin, och få är så klassiska som huvudsprängarscenen i Scanners från 1981. Hundratals gif:ar och miljoner visningar på diverse klippsajter skvallrar om hur klassisk den scenen är, och när det kommer till hur den är gjord effektmässigt… världsklass. Frasiga VHS-kopior av Scanners har tuggats sönder i spelare världen över när man satt och spolade fram och tillbaka för att se den gång på gång. Det jag dock kan känna är att filmen Scanners lite glöms bort och hamnar i skuggan av just denna effekt, hur bra den än må vara. Nu har Studio S inte bara fixat Scanners med bättre ljud och bild, de har dessutom inkluderat The Brood från 1979 på samma skiva, och båda filmerna är oklippta dessutom. Man tackar och tar emot.
Scanners, det finns 237 av dem i världen och de har möjligheten att med bara en tanke kontrollera en annan människa, läsa deras tankar och till och med döda. Detta vill såklart människor utnyttja som krigsföring, men även vissa Scanners har tanken på att ta över och regera världen. Darryl Revok (Michael Ironside) är en av dessa. Cameron Vale (Stephen Lack) är också scanner, men har inte samma storhetsvansinne och får i uppdrag att försöka stoppa Revok.
En simpel beskrivning av en film med flera djup. Jag tycker Scanners är riktigt bra, och annorlunda på ett tema som jag misstänker hade kunnat falla ganska platt i händerna på fel personer. Risken för att man får ett block ost kastat rakt i ögonen om fel personer är vid rodret blir ju överhängande när det handlar om ”kamp med hjärnan”, telepati och liknande. Men David Cronenberg vet hur sådana här filmer ska göras, och Scanners är spännande, annorlunda och riktigt bra. Som redan nämnts är ju effekten i början av filmen fenomenal, men filmen är mycket mer än en effektfest. Den skiljer sig också från Cronenbergs andra filmer då den nästan helt saknar den sexuella undertonen som annars ofta återfinns i hans verk. Finns dock med den Cronenbergska känslan av att man kanske inte ska bedöma en person eller händelse utifrån gott och ont som jag tycker känns intressant i hans filmer.
Michael Ironside har kallats för en ”one part man” många gånger, men när den rollen är kanon, vad är då problemet? Han är stenhård och gör rollen som Revok bra. Folk har också knorrat om att Stephen Lack är ”träig” i sin roll som Vale, men det är hur han var skriven och skulle spelas. Att hans rollkaraktär är socialt missanpassad och ensamvarg så mötet med andra människor blir stelt och obekvämt. Jag tycker skådespeleriet är genomgående bra, även om ingen kanske sticker ut som helt magiskt bra. Det som dock är magiskt bra är soundtracket, som jag lyssnar på med jämna mellanrum. Howard Shore var nykläckt inom filmbranschen när Scanners gjordes, men har sedan dess blivit ett stort namn och vunnit Oscars. Som vanligt med Cronenbergs tidiga filmer är miljöerna ”torra” på ett sätt som jag verkligen uppskattar. Det är ganska avskalat och känns sterilt på ett skönt 70-talssätt.
Scanners ska man se, och den är mycket värd att ha i samlingen. Personligen ser jag den i alla fall någon gång per år skulle jag tro, och den håller alltid samma höga klass. Fick en rad uppföljare, av skiftande kvalité får man säga. Ni kan lyssna på mina kollegors FromBeyond-pod avsnitt #60:- Scannervaganza för att höra vad de tycker om uppföljarna och originalet.
Betyg: 8.5 av 10.
Studio S ger oss alltså inte bara Scanners i uppstyrd utgåva, de ger oss också The Brood från 1979. Även denna såklart restaurerad och oklippt, vilket den sannerligen inte var i de utgåvor jag sett innan, vilket medfört att jag knappt sett The Brood mer än någon enstaka gång. För den som inte sett filmen innan kan jag rekommendera att inte läsa baksidestexten på Studio S utgåva, då den spoilar ganska stor del av filmen tyvärr.
Franks (Art Hindle) fru har psykiska problem och har skrivits in på en klinik där en excentrisk psykolog anammat en väldigt okonventionell metod för att hjälpa sina patienter. Nola (Samantha Eggar) och Frank är i en bitter uppgörelse om vem som ska få vårdnaden over deras dotter. När han sedan upptäcker att barnet har underliga blåmärken och skador på kroppen. Under samma tid så blir Nolas föräldrar och även dotterns lärare mördade. Frank tror att dessa dåd har något med kliniken att göra…
The Brood är som sagt en av Cronenberg-filmerna jag gillar, men som jag sett väldigt få gånger. Därför känns det bra att Studio S gör en dubbel här, och oklippt och restaurerat läskar ju som bekant. 12 sekvenser klipptes bort i Sverige när filmen släpptes, och jag har, om mitt minne inte sviker mig, sett en rejält klippt version förr i tiden. Därför känns det ju bra att ha filmen komplett, för vi som minns den hårda censuren från förr vet ju exakt hur mycket det kan döda en film när man inte har hela filmen. The Brood är i mina ögon inte den bästa Cronenberg från den här tidseran, men den är fortfarande bra och mycket sevärd. Skådespelarna är riktigt bra, och det är kul att se en så stor och erkänd skådespelare som Oliver Reed spela i filmen. Många kallar ju filmer i denna genre för skräp, så alltid välkommet när en erkänd skådis visar fräcka fingret åt alla dessa torrbollar.
Vissa filmer brukar jag fantisera att man ska visa för folk som har småbarn, eller till och med är gravida. The Brood är en sådan film som man skulle kunna visa, och se vad reaktionen skulle bli, Den är intressant, och känns väldigt Cronenberg. Den Cronenberg jag saknar något så enormt när man ser hans senare filmer. Håller fortfarande tummarna att han ska göra en sista body horror innan han blir för gammal. Kom igen David, du kan! The Brood är klart sevärd och har en obehaglig känsla i hela filmen som jag tycker om. Att den dessutom gjordes i samband med Cronenbergs egen skilsmässa från Margaret Hindson tycker jag ger den ytterligare tyngd, och det blir ganska sorgligt på samma gång när man tänker på det ur deras barns perspektiv. Men det gör filmen ännu bättre på något sätt, och då är den absolut inte dålig till att börja med. Känns lite bortglömd bland andra filmer som Cronenberg gjort, och den är inte värd att glömmas bort, så Studio S gör en bra grej med att ha med den bredvid den något mer kända Scanners. Denna dubbel borde vara ett givet köp för alla.
Betyg 7.5
Michael Hammarberg