Riksväg 80
Skönlitteratur, Sverige, Penguin Comics, 2015
Författare: Harald Hindriks
Språk: Svenska
123 sidor
köp/mer info: http://penguincomics.com/
— — —
Jag föddes för sent för att själv få vara med om de där skakande dagarna när en rysk ubåt upptäcktes i den svenska skärgården. Så sent som för ett par månader sen kunde man på nytt läsa om att ryssarna befann sig i svenskt territorium, och man får väl tacka gudarna för att man inte är mer neurotiskt eller konspiratoriskt lagd. Men visst känns det lite nervigt att det stora, stora landet i öst är inne och nosar hos oss av okänd (?) anledning, trots att kalla kriget tog slut för många år sedan.
Det är en passande tidpunkt för en bok som Riksväg 80 att släppas. Den tar avstamp i ubåten som gick på grund, men spinner scenariot vidare till något betydligt hemskare än bara en ubåt i våra vatten. Det är en berättelse om vad som hade kunnat hända om Sovjet bestämt sig för att gå några steg längre, i detta fall är det en kärnvapenmissil som avfyras mot SSAB i Borlänge, och kriget är ett faktum. I centrum står den sextonårige Olof, som beger sig från hemmet för att leta efter sin far som befunnit sig i ett av de attackerade områdena. Världen omkring honom brinner, det faller sotflingor från himmelen och ingenstans ser han en annan människa. I denna karga, nya värld kämpar sig Olof fram för att hitta en strimma av ljus i en tunnel som verkar mycket mörk.
Postapokalypser är alltid tacksamt, och lockande, att skildra. Det är ett aldrig oaktuellt ämne, eftersom att framtiden alltid är oviss för oss. Nu blickar förvisso Riksväg 80 istället bakåt, men med tanke på att Putin verkar vara en högst opålitlig figur känns det inte helt obefogat att se detta som en dyster framtidsvision sett från nutida ögon. Det enda som egentligen markerar att det är år 1981 är diverse tidsmarkörer med musik och varor, annars är boken neutral i sin ton, vilket ändå är tacksamt. Boken undviker på så sätt att i allt för stor grad anpassa sig till en bestämd mall, utan låter istället tidssättningen bli en småcharmig inramning på en annars dyster berättelse.
För dystert är det, mer eller mindre konstant. Det är grått, det är ruiner och död överallt, och det är väl inte särskilt konstigt egentligen. Ett Sverige drabbat av sovjetiska kärnvapen skulle knappast vara ett festligt ställe att befinna sig på, och när man som Olof tvingar dra sig fram på egna ben mil efter mil gör det knappast situationen mer lockande. Det som Hindriks gör bäst med Riksväg 80 är att skildra den tunga och motgångsladdade resa Olof tar, där varje steg fram känns som en stor last.
Däremot tycker jag inte att situationen och möjligheterna utnyttjas nog på de i runda slängar 120 sidor som berättelsen utspelar sig på. Olof kämpar och sliter sig fram, men mycket mer händer inte under större delen av bokens första hälft, vilket också leder till att det blir ett slags stiltje i stämningen. Det är först senare, när hotet tydligt börjar krypa närmare vår protagonist, som det blir spännande och då har man till viss del tappat intresset för hur det kommer gå, även om det till viss del vänder mot slutet.
Tanken är dock god, det ska sägas, och som en planerad serie böcker med fokus på ett kalla kriget-drabbat Sverige är detta en godkänd inledning, men jag hoppas på mer i framtiden.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör