Regissören som försvann – historien om The Ninja Mission
Regi: Melker Becker och Mattias Lindeblad
Produktion: Mediabruket, SVT
Visade först 2014 på SVT, finns på SVTplay fram till 12 juli.
— — —
Ibland kanske man bör avstå att göra klart sin dokumentär, eller åtminstone ändra premisserna för den, när ämnet för dokumentären inte vill medverka, eller om man inte har tid eller ekonomisk möjlighet för ordentlig research. 
På sätt och vis är Regissören som försvann – historien om The Ninja Mission ett fint porträtt av regissören Mats Helge Olsson. Tyvärr känns det också som om dokumentären har ganska lite att göra med verkligheten. Förmodligen är det mer två fans personliga tolkningar.
Snabb bakgrundsinfo: Mats Helge Olsson är en svensk filmregissör som efter att ha floppat med ett par filmer, bland annat två svenska Westernfilmer, producerade mastodontfilmen Sverige åt svenskarna som Per Oscarsson regisserade och spelade flera stora roller i. Filmen fick ett ganska dåligt mottagande och var en ekonomisk katastrof. Mats Helge Olsson fick sedan sin största succé med Ninja Misson som spelade in en hel del pengar i USA på åttiotalet. Ninja Misson är en Ninjafilm inspelad i Lidköping – en plats där Mats också gjorde majoriteten av sina filmer. Efter detta regisserade han ett flertal filmer direkt mot videomarknaden. Den senaste kända filmen som han gjorde var Nordexpressen som kom 1992.
Jag vet inte riktigt om Melker Becker och Mattias Lindeblad har gjort sina förundersökningar dåligt eller att dokumentären Regissören som försvann – historien om The Ninja Mission är så grymt vinklad att viktig information helt enkelt fallit bort. Regissörerna är erfarna, och tillsammans har de bland annat skrivit två böcker om hårdrockskultur – Hårdrock: rundgång, nitar och nackspärr och Mer hårdrock: smink, läder och headbanging. Melker Becker har dessutom bland annat erfarenhet som programledare för Hemliga Svenska rum och Svenska hemligheter och Mattias Lindeblad har bland annat skrivit boken Skräck – boken som gud glömde. Så jag tycker att denna dokumentär borde ha fungerat, det rör sig om människor med erfarenhet, som borde ha kunskapen att gräva fram det som behövs. Men kanske fokuserade de lite för mycket på att få till en intervju med Mats Helge Olsson (vilket de alltså aldrig fick), än att dubbelkolla sina uppgifter.
Till skillnad från de som har gjort filmen så har jag träffat Mats Helge Olsson vid några tillfällen, och han är en man av många berättelser och skrönor. Det är svårt att veta om det han säger stämmer eller är påhitt, men berättelserna flödar ur honom, om honom själv, hans liv och om alla människor han träffat. Detta faktum framkommer inte alls i den här dokumentären. Och tidpunkten för hans senaste officiella framträdande är vad jag vet två år senare än det som anges i filmen, det var 2002, på Filminstitutet där han föreläste på en inspirationsdag (kan finnas ännu senare tillfälle), och där jag själv var och lyssnade. En av de mest minnesvärda föreläsningar som jag varit på.
Första gången jag hajar till när jag ser dokumentären är fem-sex minuter in i filmen, då man tar upp den enda Westernfilm som Mats Helge gjorde på High Chaparral. För det var inte en, utan två. 
Den första var The Frozen Star, och den andra I död mans spår – som är den film som tas upp i dokumentären. The Frozen star släpptes dock efter I död mans spår. I Frozen Star spelade ”Big” Bengt Erlandsson (ägaren av High Chaparral) en mindre roll, annars var nog den enda erfarna skådespelaren Isabella Kaliff (hon medverkade i bland annat i Åsa-Nisse i rekordform).
En sak i dokumentären som verkligen inte kan ses som något annat än en en stark vinkling är när man berättar att Per Oscarsson plötsligt hörde av sig till Mats Helge Olsson och ville ha honom som producent till Sverige åt Svenskarna. Detta är en mycket märklig uppgift. Om man fått det från någon gammal intervju med Mats Helge Olsson borde filmmakarna vetat att man måste ta sådana uppgifter med mer än en nypa salt.
Den historien jag har hört (och som även finns beskriven i Svensk filmdatabas) var att de båda träffades på Skara folkhögskola då Per var gästföreläsare och Mats var elev. Och fakta är att de även innan Sverige åt Svenskarna gjorde minst tre andra filmer tillsammans – Heja Sverige! (1979), Tvingad att leva (1979 – premiär 1980, möjligtvis endast i Lidköping) och Attentat (1980, med Christina Lindberg i en av de andra huvudrollerna – hon medverkade även i Sverige åt Svenskarna).
Som det berättas i dokumentären så skulle det bara ha varit Mats Helge som tog det ekonomiska risken med Sverige åt Svenskarna, vilket ju han gjorde till största delen genom att vara producent, men Oscarsson intecknade även sin gård utanför Skara för att kunna göra filmen. Och svenska filminstitutet bidrog med 1.7 miljoner, och filmbolaget med ett par miljoner. Men det som är sant är att det slutade i en ekonomisk katastrof och fängelse för Mats Helge Olsson.
Mycket presenteras som obestridliga fakta i filmen, och i verkligheten så stämmer mycket av det inte – eller det saknas faktiska faktauppgifter att luta sig tillbaka på. Om de bara slängt in ”vi tror att”, ”kanske var det så att”, eller ”som X minns det”, så hade jag nog inte hackat så mycket på den här dokumentären som jag ändå måste göra.
Musikvalet i dokumentären verkar vara mer ett val som är gjort efter musikläggarens 80-tals nostalgi att göra än vad som vi faktiskt tittar på (vad har exempelvis The Smiths A girlfriend in a coma med Ninja Mission att göra?). Det blir… konstigt.
Sedan är det synd att de försöker göra två dokumentärer i en – dels en om Mats Helge Olsson, och dels en om Ninja Mission – vilket ju titeln också bekräftar. Resultatet i filmen är att Mats Helge inte är så mycket mer än Ninja Mission. Och det är han ju.
Men Regissören som försvann – historien om The Ninja Mission är i alla fall värd att se om man vill veta lite mer om Mats Helge Olsson, och inte vet så mycket tidigare. Jag bara hoppas att någon kan övertyga Mats Helge att vara med i en riktig dokumentär om hans liv innan han dör, för det är svårt att få en bra bild av honom utan att han själv berättar. Och oavsett om han kommer att hitta på sin historia eller hålla sig till rena fakta, så kommer det i så fall vara bra mycket närmare den riktiga Mats Helge än det här. Och för att komplettera med fakta så kan man till exempel ta en djupare koll i källorna, vilket regissörerna denna gång verkar ha hoppat över, eller nonchalerat det för att berätta sin egen historia istället.
Betyg: 3 av 10
— — —
Mikke Schirén