Ready or Not (2019)

Ready or not
År: 2019
Land: USA
Genre: Skräck/komedi
Distributör: Fox
Regi: Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillet
Skådespelare: Samara Weaving, Adam Brody, Andie McDowell, Henry Czerny m.fl.
Längd: 95 min
Tillgänglighet: Finns på svensk DVD/Bluray från 2020-01-27
Betyg: 5 av 10

Är det en sådan kväll då du och partnern inte kan enas om vad det ska bli för rulle? Börjar fasan att få genomlida en romantisk komedi hägra? Gör då det bästa av situationen och föreslå en kompromiss med ”Ready or Not”.

Berättelsen inleds med att vi får träffa Grace (Samara Weaving), på sin bröllopsdag. Där vigs hon ihop med Alex (Mark O´Brien), sonen i en rik familj som byggt upp sin förmögenhet på sällskapsspel. Allt verkar falla på plats för Grace som växt upp i fosterhem och därför vill ta del av en trygg och kärleksfull miljö. Således ser Grace fram emot att träffa Alex familj, och det börjar lovande då Mamma Becky (Andie MacDowell) tar emot henne med öppna armar. Men på kvällen, i familjen ”Le Domas” praktfulla herrgård, visar det sig att familjen har en minst sagt udda bröllopsnatts-aktivitet. Efter Grace fått träffa tjocka släkten förs hon vid midnatt till en stor minnessal där Pappa Tony (Henry Czerny) förklarar att brudgummen måste spela ett av deras sällskapsspel för att upprätthålla en gammal familjetradition. Vad Grace inte vet är att familjen ingått en satanisk pakt för att erhålla ekonomisk framgång. Som motprestation behöver varje ny brudgum i familjen ”Le Domas” spela ett slumpmässigt valt spel(!). Detta sker via en magisk låda som bestämmer lek. Som tur är nöjer sig mörkrets krafter oftast med schack, Cluedo eller monopol. Men runt var tjugonde år vill det sataniska väsendet ha lite blod också! Tyvärr för Grace så är just detta ett sådant år, för det ska lekas ”hide and seek”. Reglerna är enkla. Grace ska hålla sig gömd till gryningen, eller möta sin skapare genom familjens försyn.

I min tidigare recension av Boar (2017) diskuterade vi problematiken med att kombinera humor och skräck. Går det kombinera skräck med just företeelsen som lättar upp, avdramatiserar och gör oss väl till mods? Ready or Not har fått rykte om sig att vara en blodig, bisarr och mörk skräckkomedi. Därför kanske tankarna dras till något i stil med ”Youré next” (2014)? Det här är inte som ”Youré next”. Går du in med den förväntningen så kommer du bli besviken. Tänk snarare en dialogtung sitcom med knasiga tilltag varvat med en slags skräckpastisch-berg och dalbana. Med två regissörer (Olpin & Gillet) och två manusförfattare är det många kockar som rör i soppan (Vilka är förresten dessa manus-snubbar; Guy Busick & Ryan Murphy? låter ju som två hårdföra snutar i en 80-tals actionrökare!).

Samara Weaving har en stark scennärvaro och bär verkligen upp huvudrollen. Filmens beprövade konceptet tillåter ett pärlband av varierande spänningsmoment. Musiken är vald med omsorg och mycket möda har lagts på produktionen. Men till skillnad från ”Youré next” så är inte humorn invävd i händelsernas progression. Vi får istället två distinkta lägen: Grace som försöker hålla sig vid liv, eller familjen som har någon dråplig dialog/situation. Filmen bygger effektivt upp momentum, för att sedan punktera spänningen genom att växla mellan dessa två ytterligheter alldeles för ofta. Ready or Not hade tjänat på en bibehållen spänningsbrygga som kunde leda oss genom den andra akten på ett mer underhållande sätt. Spänningsmomenten i sig är bra, men när dessa tvära skiftningar sker gång på gång zoomar jag slutligen ut.

Humorns utgångspunkt; Att den färgstarka familjen inte har någon aning om hur de ska hantera vapen, dödande och jakt men ändå måste, är ett smart grepp som öppnar upp för många dråpligheter. Resultatet är dock varierande enligt mig, främst för att många skämt återkommer i snarlik förpackning. Likt ”Youré Next” är stora delar av filmen handhållet filmad. Jag tycker inte detta alltid förhåller sig väl med de grandiosa miljöerna då filmen känns onödigt billig emellanåt, särskilt då man har så fina miljöer och ljussättning.

En väntad brytpunkt är då Grace har ryggen mot väggen och inser att hon måste slå tillbaka. Hon förskansar sig med vapen och nu tror jag filmen ska skifta ton. Men Grace fortsätter att planlöst fly undan. Enda anledningen Grace överlever är att manuset tar till närmast liggande lösningar som inte är trovärdiga. Här hade man kunnat täppa igen logiska luckor med enkla justeringar. När kompetenta skådespelare finns tillgängliga är det synd att genomgående förlita sig på dialog när mycket kunnat förklaras snyggare med ansiktsuttryck, blickar och gester. Även själva premissen förklaras upprepande tillfällen, vilket är onödigt då ett barn borde förstå upplägget med kurragömma samt att det är antingen Grace eller familjen som dör vid gryningen.

Som om inte budskapet ”rika människor är svin och exploaterar de fattiga” framgår med all önskvärd tydlighet påtalas det för säkerhets skull även i dialogen. Många har därför lagt in politiska tolkningar på Ready or Not. Det vore enligt mig som att kalla action-orgasmen ”Hard Target” från 1994 (där människojägare profiterar på att jaga samhällets lägsta skikt), som politisk. Detta håller jag förstås inte emot filmen, inte heller förväntningarna på vad jag trodde mig få se.

Det blir för många karaktärer med inbördes relationer som hastigt presenteras och avslutas. Det finns intressanta spår som istället kunde fått mer fokus. Exempelvis mellan den gamla puman Andie MacDowell och Grace. Mamma Becky och Grace får allt eftersom situationen fortskrider och människor dör, ett mer personligt förhållande. Deras stora uppgörelse blir ett antiklimax, när man även här klipper iväg till andra karaktärer mitt under striden.

Att kapa topparna på skräcken och fokusera på humor visade sig förmånligt. Ready or Not är en väldigt publikfriande film som ungdomsgänget säkerligen har trevlig stund med (eller när du måste kompromissa filmval med din partner!). Familjen med tonårsbarn kan även se den. Ready or Not är bitvis blodig med bra praktiska effekter. Våldet presenteras dock med tungan i kinden så det blir ytterligare ett humorinslag, vilket gör filmen lite ”farlig” utan att vara obehaglig. Då filmen bankat över 57 miljoner dollar från en 6 miljoner dollars budget så har filmmakarna uppenbarligen träffat rätt i den meningen.

Slutet är riktigt röjigt och lämnar mig med en upprymd känsla, vilket nästan får mig att glömma de frustrerande inslagen. Eftersom tittaren på gott och ont bombarderas med sinnesintryck blir filmen inte heller tråkig. Ready or Not har ändå något speciellt, en slags särpräglad personlighet. Kanske tilltalar Ready or Not främst en yngre generation som inte hunnit forma en utpräglad filmsmak utan föredrar lättuggad bite-zize underhållning. För mig blir de positiva intrycken lika många som de negativa.

David Clason