Pay The Ghost
Skräck, Kanada, 2015
Distributör: Scanbox
Regi: Uli Edel
Skådespelare: Nicolas Cage, Jack Fulton, Sarah Wayne Callies m.fl.
Längd: 94 minuter
Finns på svensk DVD och Blu-ray från 2015-10-26
— — —
Nicolas Cage namn är väl inte direkt synonymt med kvalitet idag utan snarare kvantitet. Anledning kan nog delvis vara att de 13 miljoner dollar Cage blev skyldig efter att han skiljde sig från Christina Fulton 2009, men istället föra att fly landet (som Wesley Snipes gjorde) har Cage satsat på att jobba så ihärdigt han bara kan. Och nog är Cage aktiv. Sedan 2009 har det blivit ett drygt 20-tal filmer (de flesta huvudroller) och ytterligare fem rullar är planerade till 2016. Naturligtvis har dessa filmer högst varierande kvalitet. Ljusglimtar finns, som David Gordon Greens söderdeppiga Joe (2013), men allt för ofta är det tämligen mediokert. Så är dessvärre så även fallet med Uli Edels Pay The Ghost (2015).
Cage spelar huvudrollen som den självupptagne professorn Mike Lawford. Lite smått oengagerat följer han med sin piratutklädde son Charlie (Jack Fulton) för att fira Halloween. Plötsligt frågar Charlie – Can We Pay the Ghost? – och försvinner sedan spårlöst i folkvimlet. Ett år går och Lawfords liv ligger i spillror. Hans fru (Sarah Wayne Callies) har lämnat honom och han har nu vigt han sitt liv åt att försöka lista ut vad som kan ha hänt Charlie. Ett spår dyker plötsligt upp. Det har även tidigare skett närmast identiska försvinnanden av barn. Det dessa fall har genensamt är att de alltid skett under Halloween och att barnen innan de försvunnit alla har pratat om nått spöke som vill ha betalt.
Nicolas Cage är på något sätt alltid underhållande att titta på. Egentligen tror jag inte om det beror på att han är någon enastående skådis, för även om Cage blixtrar till ibland så kan han knappast räknas till någon skådespelarelit. Ibland bjuder han exempelvis på ett näst in till komiskt överspel. Men ändå har han något, förmodligen rör det sig om karisma. En stor del av denna karisma lyser dock med sin frånvaro i Pay The Ghost. Att säga att Cage verkar oengagerad vore larvigt, istället skulle jag nog vilja påstå att filmens regissör Uli Edel håller honom tillbaka för att filmen ska få en mer lågmäld ton. Det är lite synd. Lågmält angränsar lätt tyvärr också till uddlöst om det inte utförs med fingertoppskänsla och djup, något som Pay the Ghost definitivt saknar. Frågar du mig så skulle filmen nog varit betydligt mer underhållande om Cage fått fritt spelrum att agera ut sådär som bara han kan göra. Då kanske det åtminstone varit underhållande.
Denna plana uddlösa nästan tafatta känsla genomsyrar dessutom allt i Pay the Ghost. Sarah Wayne Callies (Prison Break, The Walking Dead) är precis som vanligt sur, torr och tråkig och ger definitivt inte mer liv till denna historia. Den gåta som professor Lawford nystar upp är högst förutsägbar och förutom att det blandas in lite småhäftig hednisk folktro så är det samma gamla spökdravel som vi sett 100 gånger tidigare (och inte sällan med ett betydligt bättre utförande). Filmens miljöer fungerar, men är också precis så grådassiga som förväntat och inte en ”Jump Scare” är oväntad. De flesta av dessa skrämseleffekter är också på tok för CGI-tyngda och dessutom rätt dåligt animerade. När Pay The Ghost är slut rycker man helt enkelt bara på axlarna och slår snabbt filmen ur sinnet. Var tanken att skapa en framtida Halloween-klassiker som man år efter år skulle återvända till så misslyckades man utan tvekan totalt.
Nej nu känner åtminstone jag att det börjar räcka med dataanimerade spökkvinnor med gapande munnar och mystiska spökbarn i amerikansk (eller i detta fallet Kanadensisk) mainstream-skräckfilm. Det är nästan så man börjar sakna tortyrporr-rullar av typen Saw (men bara nästan). Den tyska regissören Uli Edel gjorde 2008 den fantastiska The Baader Meinhof Complex. Att det är samma regissör som gjort Pay The Ghost är nästan svårt att förstå. Jag är däremot fortfarande fascinerad av Nicolas Cage och kommer utan tvekan fortsätta följa hans filmkarriär. Han är som sagt alltid underhållande att titta på…
Betyg: 3,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson