Maniac Cop (1988)

Maniac Cop

Skräck, USA, 1988

Regi: William Lustig

Manus: Larry Cohen

Medverkande: Tom Atkins, Bruce Campbell mfl.

Distributör: Soul Media

Längd: 85 minuter

Finns på svensk dvd/blu-ray sedan 2011-09-28

— — —

För skräckfilmsfans är William Lustig förmodligen ihågkommen främst för sin obehagliga kvasislasher Maniac (1980) som odödliggjorde Joe Spinell i sin roll som seriemördaren Frank Zito. Åtta år senare återvände Lustig med ännu en film med ordet ‘Maniac’ i titeln i form av Maniac Cop (1988) med den oförglömliga taglinen ”You have the right to remain silent. Forever”. Trots sin titel har Maniac Cop inte värst många likheter med den mörka djupdykningen i en seriemördares sinne som Maniac var, utan här bjuds vi på en enkelspårig historia om en polis återuppstånden ur graven som hämnas på New York City genom att ta livet av stadens invånare.

Polisdetektiven Frank McCrae, spelad av Tom Atkins, ansvarar för utredningen av morden som skett runtomkring i staden och han misstänker att det är en polis som ligger bakom dem. Ledtrådarna leder honom snart till polisen Jack Forrest (Bruce Campbell) som blir den huvudmisstänkte i utredningen, men Frank tvivlar på att Jack verkligen är den skyldige. Medan poliskåren är upptagen med att föra utredningen i fel riktning fortsätter den odöde Matt Cordell (Robert Z’Dar) med att härja loss i staden samtidigt som dess invånare är lamslagna av att de inte kan lita på de som ska vara dess beskyddare.

Producerad under det sena slasherfyllda 80-talet delar Maniac Cop en hel del likheter med genren. Oskyldiga blir jagade av en stum gigant vars enda mål verkar vara att döda och morden framställs på ett maner som är typiskt genrens estetik. Den hämndlystne polisen Matt Cordell är en ikonisk gestalt som i stora delar av filmen enbart visas som en beskuggad jätte, men tids nog avslöjas dölja ett ohyggligt vanställt ansikte. Jag är lite förvånad över att Maniac Cop/Matt Cordell inte har blivit ihågkommen på samma sätt som vissa andra slasher-antagonister, för även om att trilogin trots allt är rätt risig är Cordell en minnesvärd figur vars mordvapen (en batong som döljer en bajonett inom sig) är en kul detalj.

Vad som drar ner Maniac Cop från att verkligen sticka ut och lysa är att den utöver sina skådespelare är en rätt tam berättelse. Övertydlig satir är något som jag själv kan ha det svårt för, men i detta fallet kunde man gärna fått vräka på med mer humor än vad som representeras. Samhällssatiren lyser igenom stundvis, exempelvis då Cordell jagar en kvinna och en man ignorerar att försöka hjälpa, men det blir aldrig att den känns genomtänkt eller som att det finns något särskilt man faktiskt vill säga. Samtidigt så är filmen något för försiktig i att bjuda på våld och blod för att den ska fungera som en duglig slasherfilm. Detta tar sig visserligen efter ett tag men inledningsvis är transportsträckan lång och tyvärr lite väl torr för att hålla intresset uppe. Detta är synd för det finns en tydlig potential i och med en så klockren idé.

Trots sina tydliga brister är Maniac Cop en film man åtminstone en gång bör se. Om inte för att komplettera skräckfilmsskurk-galleriet med Robert Z’Dars återuppståndna polis (som visserligen ser häftigare ut i uppföljarna) kan man beskåda filmen för att se de alltid karismatiska Bruce Campbell och Tom Atkins leverera stabila huvudroller. Besvikelsen över den blodfattiga berättelsen ligger förvisso fortfarande kvar, men som skräpfilm lyckas den med att underhålla. Pluspoäng måste ju ändå ges till en film där en man dödas genom att bli kvävd i asfalt.

Betyg: 5,5 av 10

— — —

Rickard Blixt: FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*