Lords Of Chaos (2018)

Lords Of Chaos
Drama, UK/Sverige, 2018
Regi: Jonas Åkerlund
Medverkande: Rory Culkin, Ethan Cohen, Sky Ferreira m.fl.
Längd: 120 minuter


Jag minns det klart och tydligt, jag var på Skylten i Linköping och hängde. Bläddrade igenom ett nummer av Close Up och läste då den nu mycket beryktade intervjun med Øystein Aarseth aka Euronymous i Mayhem. Intervjun var annorlunda från allt man läst innan. När jag lade ner blaskan sprang jag direkt ner på stan och köpte De Mysteriis Dom Sathanas i en av de numera nedlagda skivbutikerna. Året var 1994 och jag hade just köpt en av de viktigaste skivorna jag någonsin kommer att köpa. 25 år senare har historien om norsk black metal, kyrkbränderna, morden, Mayhem och Burzum upprepats otaliga gånger i intervjuer, dokumentärer och nu till sist i spelfilmsform av Jonas Åkerlund. Behövs det? Let’s find out.

Øystein går och drömmer om att bli den nästa stora musikern tillsammans med sitt metalband Mayhem. Han och hans kamrater har idéer om hur musik ska vara, och hur den scen som börjar formas kring dem ska vara och vad de ska tycka. När deras nya sångare kommer med i bandet, och deras vägar korsas med den unge Kristian ifrån Bergen börjar resan mot den historia som blivit en av de mer omtalade i metalmusiken och vars händelser slog ner som en bomb i början av 90-talet.

Mayhem på riktigt en gång för länge sedan...
Mayhem på riktigt en gång för länge sedan…

Historien om black metal och allt som hände i Norge, och även i Sverige, under 90-talet var extremt fascinerande och inspirerande för en yngling som jag som gillade extrem musik och ville vara ett finger i ögat på det religiösa i samhället. Att kunna följa det som uppdagades där och då gör ju att historien får ett ytterligare djup hos mig. Med detta sagt så har ju historien om just Norge och det som hände där rapats om och om igen till leda. Så när det började snackas om att Jonas Åkerlund skulle göra en spelfilm av historien så började det inte direkt rycka i intressenerven. Men, sedan måste jag ju erkänna för mig själv att gemene man har ju kanske inte koll på detta och historien har ju möjligheten att bli en intressant och spännande film, för den har ju alla ingredienser för att funka som just film. Det är våld, extrema personer, extrem musik, extrem estetik och mord. Plus att det är baserat på verkligheten, det är ju nästan för bra för att vara sant. Har Jonas Åkerlund lyckats förvalta historien då? Nej, det tycker jag inte.

Filmen har problem både för den inbitne med koll på historien, men också för den som aldrig lånat ett öra eller öga åt vare sig Mayhem eller black metal. Problemen är också sådana att filmen blir ordentligt haltande och lidande. Det kanske främsta problemet är det oerhört styltiga och träiga skådespeleriet. Det känns så krystat och skitnödigt hela filmen igenom. En känsla som också ligger som en blöt matta över hela filmen är att Åkerlund verkar tycka att personerna är fåniga och ska göra narr av dem. Inte full blown Stefan & Krister-narr, men ändå så pass mycket att man reagerar. Det snubblas, stammas och plojas, med känslan av att det bara är inlagt för att ytterligare sätta clownnäsa på personerna filmen handlar om. Detta förstärks av det dåliga skådespeleriet och de många gånger dåliga uttalen, vilket bara förstärker bilden av att det är folk som gör det lilla extra för att narras. Man kan tycka vad man vill om personerna och deras förehavanden, men jag kan känna att man ska berätta en historia och inte skriva sina egna åsikter på näsan på tittaren.

En ytterligare fallgrop som Lords Of Chaos faller i är att det inte är så estetisk och snyggt som det mycket väl hade kunnat vara. En prisbelönad musikvideoregissör och black metal-estetik skulle ju kunna bli något av en fröjd för ögat, men filmen ser ganska trist ut tyvärr. Effekterna som är med är bra dock och nog känner man ett obehag i kroppen i speciellt en av filmens scener. Filmen är inte ett haveri utseendemässigt, bara att den inte levererar något speciellt när den även här hade en enorm potential på pappret.

Jag vet att jag är svår att flörta med när det kommer till filmer byggda på verkliga historier som jag tycker mig ha skaplig koll på, där det läggs till helt onödiga och meningslösa delar. I Lords Of Chaos finns det speciellt en ganska stor sådan som inte verkar ha någon som helst grund i verkligheten och som inte tillför någonting alls. Återigen förstår jag inte varför Åkerlund bemödar sig med att göra den här filmen, med ett källmaterial som gott och väl räcker, när han ändå flikar in meningslösa sidoberättelser som a: inte hänt och b: inte känns så intressanta eller för storyn någonstans. Ja, jag pratar om kärlekshistorian. Men även annat skaver. Detta gör kanske att jag dömer filmen hårdare i vissa avseenden, men även utan att ha varit bekant med denna story sedan 1994 så är filmen inte bra. Skådespeleriet är inte bra, filmen ser inte speciellt bra ut och manuset känns på vissa delar väldigt stressigt.

Men, det är väldigt många fräcka bandtröjor med i bild vilket får ett gammalt metalhjärta att banka lite extra såklart och soundtracket är riktigt bra. I övrigt är Lords Of Chaos inget jag rekommenderar, och självklart är mitt intresse för den här sortens musik en anledning till min surmulna hållning. Men hade filmen varit gjord på exakt samma sätt om någon annan händelse som jag hade noll koll på hade den fortfarande varit en rätt dålig film med oengagerade, styltiga skådespelare ackompanjerat av ett lite stressigt och stundtals pajigt manus. Är du intresserad av historien om black metal i Norge på 90-talet finns det annat att både se och läsa. Som slutkläm kan jag berätta att jag stal det utökade texthäftet till De Mysteriis Dom Sathanas på Ikea där CD-fodralen under en kort stund på 90-talet stod i olika bokhyllor av någon anledning. Inte sett någon mer black metal i deras visningsex sedan dess tyvärr.

Betyg 2 av 10


Mikael Hammarberg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*