Little Deaths
Skräck, England, 2011
Manus och regi: Sean Hogan, Andrew Parkinson och Simon Rumley
Medverkande: Kate Braithwaite, Daniel Brocklebank, Mike Anfield mfl.
Längd: 88 minuter
— — —
I den brittiska antologiskräckisen Little Deaths (2011) får vi ta del av tre historier som alla berör ämnena sex och död. I den första delen House & Home, centrerar handlingen kring ett rikt par som har den sjuka böjelsen att plocka hem uteliggare och våldta dom. När de plockar upp fel kvinna får de veta innebörden av hämnd på ett sätt de aldrig kunnat tänka sig. Del två heter Mutant Tool, och handlar om ett experiment kring en drog som misslyckats, där mutationen har tagit sig en väldigt extrem form. Den tredje och avslutande delen Bitch skildrar ett par som har en minst sagt störd relation, där kvinnan behandlar mannen på ett vedervärdigt sätt. När mannen till slut får nog tvingas kvinnan möta sin värsta rädsla på värsta möjliga sätt.
Antologi och skräck har gått finfint ihop förut, där kortare berättelser fungerar effektivt längdmässigt och man får se otäckheter på olika vis. Det allra största problemet med Little Deaths är att ingen av historierna är intressant och det känns mest som att man försökt göra kontroversiella berättelser utan att bry sig om substans. Man försöker chockera tittaren med att slänga in både våld och snusk, där underliga sexuella böjelser och könsorgan ges stor plats, men det blir bara löjligt efter ett tag. Det krävs något mer än att bara berätta sjuka historier, här saknas finess.
Det känns också problematiskt att man lagt den bästa berättelsen först, och den sämsta sist, vilket innebär att filmen blir sämre och sämre ju längre den går. Till slut sitter man bara och skakar på huvudet åt det regissörerna försöker och misslyckas med. Förvisso är det bra att man inte låtit någon av de tre episoderna vara längre än vad de redan är, då de är så tunna att de knappt håller för den ungefärliga halvtimme var som de nu ges. Man får uppfattningen av att det funnits en grundidé bakom varje historia som man sen knappt brytt sig om att utveckla, utan låtit stanna kvar på en väldigt basalt stadium, och slutresultatet blir följdaktigen svagt.
Skräckfilm har kanske aldrig varit känd för att hysa de starkaste skådespelarinsatserna, men i Little Deaths är det alldeles för låg kvalitet på vissa av dessa för att man kunna acceptera det. Detta gäller främst en av de kvinnliga huvudrollerna i filmens första episod, som agerar så otrovärdigt och stelt att man bara sitter och irriterar sig på det. Karaktärerna i filmen är för övrigt genomgående både ointressanta och osympatiska, vilket gör att man aldrig bryr sig om de överlever eller inte. Inte ens i den tredje delen, där killen i förhållandet som skildras får utstå rejält med skit, tycker man synd om den utsatta karaktären, vilket om något talar för hur filmen är.
Man kan alltså med gott samvete undvika Little Deaths och istället lägga energi på valfri annan antologiskräckis, om man nu är sugen på det. Den sticker ut enbart för att den i sina berättelser tar ut svängarna rätt bra, men i övrigt är det en blek film som inte lär gå till filmhistorien som något speciellt. Britterna kan betydligt bättre när det kommer till skräck, det räcker med att se valfri film förutom Little Deaths för att inse det faktumet.
Betyg: 2 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör