Les Affamés (2017)

Les Affamés
Skräck, Kanada, 2017
Distrbutör: Netflix
Regi: Robin Aubert
Skådspelare: Marc-André Grondin, Monia Chokri, Charlotte St-Martin m.fl.
100 min
Streamar på Netflix från 2 mars


Mer nytt på Netflix, denna gång en zombierulle från de fransktalande delarna av Kanada. Där bor nämligen Robin Aubert som har skrivit och regisserat Les Affamés, en titel som på svenska betyder ungefär ”de hungriga”. Frågan är nu om Aubert är hungrig nog att skjuta liv i denna halvruttna subgenre?

Vi får en kort Outbreak-scen, sen är zombieapokalypsen ett faktum. Sedan får vi hänga med Bonin (Marc-André Grondin) som tillsammans med några andra överlevare plundrar runt på den Kanadensiska landsbygden. De ”smittade” är denna gång varken några hasande lik eller adrenalinpumpade bärsärkar. De kan förvisso komma kutande så in i helsike, men de är även smarta nog att jaga i grupp och låtsas vara ”friska” människor.

Från lite olika håll samlas ett brokigt gäng överlevare runt Bonin. Filmens grundpremiss är i vanlig ordning att de överlevande ska försöka hitta någon form av fristad. Tyngden ligger dock först och främst på karaktärernas interagerande med varandra under den uppgivna och tillsynes planlös resan genom den kanadensiska småslitna landsbygden. Naturligtvis är det förmodligen rätt billigt att filma i dessa skogsbryn och bakgårdar, men det hindrar inte Aubert från att använda de karga miljöerna på ett smart sätt. Tänk dig miljöerna i Winter’s Bone (2010), men med zombies istället för meth-heads, så förstår du nog vad jag menar.

Marc-André Grondin blir lite av en slumpens hjälte
Marc-André Grondin blir lite av en slumpens hjälte

Är då detta med zombierullar på landsbygden något nytt? Nej absolut inte. Les Affamés är utan tvekan en zombierulle i raden av många andra. Det känns också som om Aubert är fullt medveten om detta. Ingen tid läggs exempelvis på att förklara något kring varför de levande döda existerar eller hur det går till när de smittar någon. Aubert har istället omfamnat faktumet att de som väljer att knäppa på Les Affamés med största sannolikhet redan sett drivor av filmer och serier i genren. Istället kastar han oss rakt in i undergången och fokuserar på att bygga upp några fragmentariska men välutformade scenarion. För mig duger det ganska bra.

Ok, det som kanske kan ses som lite annorlunda är som sagt de levande döda. Inte nog med att de beter sig ovanligt lömskt, de håller också på att synkroniserat bygga stora torn av människotillverkad bråte som de ser ut att stå och tillbe. Detta grepp är intressant och höjer mystiken kring filmens zombieantagonister. Jag hade gärna sett en ytterligare fördjupning eller förklaring angående vad de egentligen håller på med. Men kanske är det inte Auberts meningen att vi fullt ut ska förstå. Kanske hade exempelvis en känga mot vårt moderna konsumtionssamhälle blivit larvig och övertydlig. Det man inte helt förstår är ju som bekant mer otäckt än det man klart kan sätta fingret på.

Vad håller egentligen de smittade på med?
Vad håller egentligen de smittade på med?

Les Affamés är som sagt en helt vanlig småstatisk zombierulle. Men går du i väntan på nästa säsong av The Walking Dead, och är sugen på en aptitretare, så kan den nog smaka rätt gott. Att den dessutom kryddats med några rätt trevliga splatterscener gör heller inte saken sämre. När Les Affamés tar slut slår jag den förvisso snabbt ur sinnet, men skulle Robin Aubert slå sig på att göra en uppföljare så skulle jag nog inte tveka att hänga med igen.

Betyg: 5 av 10


Kristoffer Pettersson

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*