Lake Placid: Legacy
Skräck/Action, USA, 2018
Distributör: Sony Pictures
Medverkande: Katherine Barrel, Tim Rozon, Sai Bennett m.fl.
Längd: 90 minuter
Genom åren har man ju sett, och även följt, en rad olika filmserier. Vissa av dessa har jag haft det roligt med till större delen, och där vissa delar till och med tillhör några av mina favoritfilmer. Tänker då främst på A Nightmare On Elm Street-serien och Friday The 13th. Visst, alla delar är inte bra eller ens sevärda, men flertalet är ju absolut underhållande och vissa är ju tidlösa klassiker. Ska direkt erkänna att Lake Placid-serien är en filmserie som nästan helt och fullt gått under min radar. Känns som att jag har sett Lake Placid (D. E Kelley 1999), men kan inte riktigt minnas något av den, så kan inte ha varit något att hänga i den stundande julgranen direkt. Kändes därför både lite risigt, men också fräscht på något sätt att få sätta hörntänderna i Lake Placid: Legacy från 2018 och kanske med den föda ett intresse att se de andra filmerna i serien, som innehåller hela sex filmer allt som allt.
En grupp unga upptäcktsresande och aktivister får nys om en plats som plockats bort från alla moderna kartor, och som inte visas på GPS:er. När de anländer till den mystiska ön hittar de stängsel runt området, och även ett övergivet laboratorium. Vad de inte kan ana vid första anblick är att ön är hem åt ett fruktansvärt odjur…
När jag kollade på Internet lite om denna film så sägs det att det är en uppföljare till den första filmen som kom 1999, och ska också förbise det som sker eller tas upp i filmerna emellan. Kan tyvärr inte säga om det stämmer då jag som sagt glömt bort del ett helt och håller. Ska vara ärlig nu och säga att Lake Placid: Legacy kommer jag förhoppningsvis att glömma bort så snabbt som möjligt också. Jag älskar stora, elaka urtidsdjur och mutationer men detta är inte bara dåligt utfört, utan det är också tråkigt och jag rycks inte med en enda minut av filmen känner jag.
Manuset känns urvattnat och ger liksom ingenting i form av nostalgiska blinkningar eller att det ens är så pajigt så man kan fnissa åt det. Effekterna är inget bra, men inte heller där är det så ruttet att man kan slå sig på knäna åt det. Det är liksom bara dåliga effekter. Allting känns bara väldigt… meh. Man känner ingenting för karaktärerna, för de är tråkigt skrivna och skådespelarna är frigolit i sitt utförande. Väldigt mycket läsa innantill och stylta sig fram, men även här är det liksom bara så extremt ljummet att det inte heller blir roligt så man hånfullt från soffan kan prata ner det. Jag blir bara trött. När eftertexterna börjar rulla så har jag i stort sett glömt filmen, och jag skulle under pistolhot inte kunna svettas fram vad någon karaktär hette eller vad som egentligen hände i filmen. Så uddlöst, blekt och tråkigt är det. Filmens monster är en jättestor, muterad krokodil som vill döda folk.. och jag är uttråkad. Det är en sorglig värld vi lever i mina vänner.
Nej, Lake Placid-serien kommer jag inte hoppa på och se ifatt, men med tanke på filmens slut så kan nog ni få därute som följer denna kunna skatta er lyckliga för det lär komma fler. En grå sörja av ingenting och jag känner en ilska koka i mig att man kan schabbla bort djurskräckisar och monsterstänkare som den här filmen och dess inblandade gör. Jag har inga problem med att prata energiskt om djurskräckisar och mysa mig varm åt minnet av vissa filmer i den genren, men när filmer som den här kommer undrar jag om det är värt det.. för arvet är ju onekligen nedsmutsat och som tittare uppskattar jag inte att bli pissad rakt i ansiktet. Lake Placid: Legacy behöver du inte slösa en enda minut på och jag lockas att göra en Sverker och skicka denna rätt ner i papperskorgen.
Skövla miljön runt och asfaltera Lake Placid!
Betyg: 1 av 10
Mikael Hammarberg