Kuso
Drama/ Science Fiction/ Skräck, USA, 2017
Distributör: Njuta Films
Regi: Flying Lotus (Steven Ellison)
Skådespelare: Hannibal Buress, George Clinton, David Firth, Tim Heidecker, Mali Matsuda m.fl.
Längd: 92 minuter
På svensk DVD från: 2017-10-23
”Art is Garbage”
Efter en förödande jordbävning i Los Angels som mer eller mindre har förstört hela staden så börjar det ske minst sagt knäppa saker med stadens invånare. Det är handlingen, varken mer eller mindre. Varför lägga ner en djup handling i en film som är gjord enbart för att chocka och att vara motbjudande och äcklig? Frågan är hur pass bra filmen lyckas med att chocka och leva upp till de höga förväntningar som jag faktiskt innan jag körde igång den i min spelare. Det är precis detta jag nu ska försöka svara på i ett kort format.
Till en början med ska jag erkänna att denna ”Flying Lotus” var helt obekant för mig och jag känner inte till något av hans musik. Jag undersökte dock denna musik lite närmare inför denna film, men det var dock inget som passade min smak alls. Hur lyckades han då charma mig med sin film? Jo det enkla svaret är att Kuso inte passade mig för fem öre. Filmen är uppdelat i små episoder som på något klent sätt ska hålla ihop, men istället blir mer tröttsamt och rörigt än intressant. Jag skulle nog snarare vilja beskriva Kuso som en rasistisk, urdum och pervers geggamoja till film. Det är på tok för mycket ”kiss och bajs” humor för min smak och alldeles för lite av det råa, mörka och äckliga som jag hade hoppats på.
Det är klart att det finns vissa scener som kan tyckas vara lite äckliga och råa, men absolut inte något extremt som man kanske kan tro när först läser om filmen eller tittar på Trailern. Är det något som är motbjudande så är det hur dåligt gjord filmen är snarare än dess scener i sig. Det största dilemmat är dock att denna typ av filmer ska jobbar väcka känslor i någon positiv eller negativ bemärkning, men jag känner verkligen inget som helst när jag ser Kuso. Jag kom på mig fler gånger under filmen att helt tappa intresset och mer eller mindre sluta titta. De första 30 minuterna så sitter man mest och väntar på att något skall hända. En av de största bristerna med filmen är nog att denna ”Flying Lotus” är rätt talanglös när det kommer till att skapa film. Hans musik kan säkert uppskattas, men det enda positiva jag tar med mig ifrån filmen att är omslaget till Njuta Films DVD-utgåva är riktigt tjusigt. Men det höjer ju knappast mitt slutbetyg. Dock utlyser jag gärna en diskussion med de människor som uppskattar filmen så de kan förklara varför.
Jag kan inte rekommendera filmen till någon. Den är helt poänglös och slöseri med din tid. Ja den är experimentell och rätt kreativ i sitt utförande. Men att stämpla filmen som den ”VIDRIGASTE FILM SOM NÅGONSIN GJORTS!” är att ta sig bra mycket vatten över huvudet. Detta är utan tvekan den sämsta filmen jag har sett i år och jag har ungefär 250 filmer på mitt samvete att jämföra med. En fråga återstår dock, hur mycket fascination kan en regissör kan ha för sperma egentligen?
Betyg: 1 av 10
Christoffer Strid