Kolossen På Rhodos, AKA; Il colosso di Rodi, AKA: The Colossus of Rhodes
Drama, Äventyr, Italien, 1961
Distributör: Studio S
Regi: Sergio Leone
Medverkande: Rory Calhoun, Lea Massari, Roberto Camardiel m.fl.
Längd: 127 minuter
På svensk DVD från 16-08-15
Sergio Leone, hans namn får det ju att löpa en varm känsla upp för ryggraden. Vilken filmgigant, och detta trots att han ”bara” producerade sju filmer. Men å andra sidan, vilka filmer! Hans dollartrilogi är ju fortfarande en måttstock för westernfilmer, och då ska man inte glömma att han också gjorde den lika ikoniska Once Upon A Time In The West (S. Leone 1968). Kvalité framför kvantitet har sällan varit lika sant som i fallet Leone. Nu har det blivit dags att dra på sig höftskynket och sandalerna och bege sig till det gamla Grekland i Leones debutfilm från 1961 som återsläppts av Studio S, det tackar jag för.
Rhodos har år 280 i vår tideräkning lyckats bygga en imponerande staty i sin hamn, och likväl har politiska planer har börjat smidas för ett samarbete med fenicierna. Rhodos, under ledning av den illsinnade kung Serse (Roberto Camardiel) planerar med samarbetet att gå emot Grekland. Ön har under avtäckandet av den enorma statyn besök av Darios (Rory Calhoun), en flörtig Atensk krigshjälte som snart dras in i en rebellgrupps planer att störta Serse. Det som också sker i skuggorna är att Serses närmsta man Thar (Conrado San Martin) även han planerar illdåd, nämligen att ta över tronen, och han har en smart plan för att iscensätta detta.
Rebellerna och deras ledare Peliocles (Georges Marchal) har mer att kämpa emot än de trodde, men kommer de få hjälp av Darios eller var ligger hans tillhörighet? Alltså, det finns få saker jag tycker så mycket om som överdådiga, storslagna slagsmål där det svingas svärd, sparkas med knähöga sandaler, folk kastar sig in i olika gardiner och annat. Leone levererar på denna punkt, och med eftertryck. Sitter och jublar i tv-soffan under en av dessa scener och torkar en nostalgisk tår från ögat. För den sortens överdåd som genomsyrar hela den här filmen görs inte längre. Nu skulle mycket av det vara gjort i en dator, och inte ha den där tyngden som fanns i filmer förr.
Scenografin är imponerande, och jag uppskattar ju vansinnet i att bygga upp ett enormt rum med väldigt mycket utsnidade detaljer för att sedan spela in en scen där. Allting känns väldigt genomarbetat, inte historiskt korrekt måhända, men imponerande är det. Återigen finns det en tyngd i det när man vet att det är solida, fasta saker, och sedan är ju miljön överlag mäktig så det bidrar ju också till helhetsintrycket. Filmen är inte bara slagsmål och gasen i botten, utan det är också långa partier med dialog, och jag tycker det är ganska spännande. Utgången är faktiskt aldrig given i filmen. Man har ju sett liknande historier förut, men det är ett koncept som funkar och trots 55 år på nacken tycker jag att Kolossen På Rhodos känns ganska fräsch ändå. Skådespeleriet är hyggligt, om än lite stolpigt på sina platser, men det stör absolut inte filmupplevelsen. Någon kommer nog att störa sig på den stundtals lite väl tydliga dubbningen. Men är man van vid italienska filmer så kommer det inte att skava alls.
Jag tycker Kolossen På Rhodos är bra. Den är storslagen, välgjord och spännande. Slutscenen är helt vansinnig och jag kan bara lyfta på hatten inför att detta är Leones första film. Nästan varenda ruta i filmen är storslagen, och jag saknar denna tyngd och mäktighet i dagens filmer. Så det är enormt välkommet att Studio S släpper denna i en kanske inte fulländad utgåva, men än dock en utgåva. Hade gärna sett någon dokumentär om tillkomsten av filmen för det är många scener som verkligen imponerar på mig. Höftskynke på, vindruvsklase och svärd i hand.. det är bara hoppa in i äventyret.
Betyg: 8 av 10
Mikael Hammarberg