Den stora frågan är hur man ska orka hålla sig till att den tredje delen dyker upp, så att man kan få veta hur det kommer gå för huvudkaraktärerna. Tills dess får man njuta av den förträffliga och stundtals rafflande spännande läsupplevelse som Eld är.
Svenska Njutafilms fortsätter sitt (o)heliga uppdrag med att ge ut kvalitetserotik.
Galna inavlade bondlurkar som ger sig på och dödar storstadsyuppies är numera ett gammalt och beprövat koncept inom skräckgenren. Det enkla men effektiva upplägget skapar oftast en otroligt tryckande stämning som verkar nästintill omöjlig att misslyckas med. Men alla regler har tyvärr sina undantag, vilket Jonathan Neil Dixons film ”Wrath”…
”The Walking Dead” må till stor del handla om döden, men det är dess knivskarpa insikter om livet som gör att serien verkligen står ut som det smarta och välskrivna kulturfenomen den är.
Är det Dracula-film man är ute efter så är detta hursomhelst ett mycket starkt kort som rekommenderas alla intresserade. En visuellt mycket lyckad film som ger karaktären Dracula den behandling han förtjänar.
”Imperial Bedrooms” är läsvärd men absolut inget av Bret Easton Ellis starkaste verk. Den är mörkare och mer aggressiv än ”Inget att förlora”, men också mer spretig och sensationslysten.
Att göra en film som verkligen förtjänar att klassas som en skräckkomedi verkar vara en konstform som väldigt få filmmakare har lyckats bemästra. Blotta tanken på genren brukar numera få de flesta skräckdiggare att resa ragg! Feelgoodslashern ”En snubbe som mördar folk” skänker dock nytt hopp om genrens överlevnad…
Om man är på humör för lite dekadent och tokig ungdomsfilm, där moral inte är av någon betydelse alls, är det här absolut två filmer att titta närmare på. Det är i det stora hela två underhållande, om än skeva, filmer man har att göra med här.
Det är minst sagt ovanligt att finna science fiction från Sverige i bokhandeln idag. År 12012 av Leif Jangenstål är ett praktexempel på varför vi kanske inte ser genren så ofta från våra inhemska författare, och varför vi kanske ska vara glada över detta. Redan efter några kapitel står det…
Gillar du att garva åt japanskt tokeri som ”The Machine Girl” (2008) och ”Tokyo Gore Police” (2008) så kommer du absolut att älska ”Helldriver”.