June
Skräck, USA, 2015
Regi: L. Gustavo Cooper
Skådespelare: Casper Van Dien, Victoria Pratt, Eddie Jemison, Kennedy Brice m.fl.
Distribution: Njuta film
Ute på svensk DVD från 15-11-16
När jag ser June får jag känslan av att det här var en totalt onödig film. Jag förstår inte varför producenter, manusförfattare, regissör har engagerat sig i den. Filmens berättelse är tidigare gjord så många gånger att jag inte förstår varför man vill göra samma historia ytterligare en gång. Om man vill berätta samma historia som så många gjort förut bör man tillfoga något nytt. Den här tillför inget, möjligtvis en trötthet, då filmens tempo är minst sagt lidande av den oinspirerade berättelsen.
Regissören L. Gustavo Cooper har tidigare gjort några kortfilmer och långfilmen Copiii: The 1st Entry (som lyckats få betyget 3.4 på IMDB, få filmer som kommer så lågt ner). Manuset har L. Gustavo Cooper skrivit tillsammans med Sharon Y. Cobb, som också främst gjort kortfilmer samt en långfilm tidigare.
Manuset är ytterst ooriginellt och har problem med logiken. Det tar sin början då en grupp sekt-människor klädda i kåpor ska offra ett nyfött barn till någon gudadom som aldrig förklaras. En ung flicka tar dock barnet innan någon sorts blixt från himlen slår ned och antagligen dödar alla utom flickan och barnet. Sedan verkar det som om flickan Lily, som spelas av Addy Miller lämnar ifrån sig barnet till samma sekt som hon tog det ifrån och barnet, June, får växa upp i olika fosterfamiljer tills hon är nio år men bevakad av sekten. June (Kennedy Brice) upptäcker att inuti i henne finns en annan varelse – Aer, och Aer inte snäll och onda saker händer. Då hamnar June åter hamnar hos Lily, som också blivit nio år äldre, och nu spelas av Victoria Pratt (känd från bland annat Mutant X ) som minst är 30 år äldre än skådespelaren Addy Miller.
- June (Kennedy Brice) kanske ser oskyldig ut, men i henne vilar… ja ni förstår nog hur allt utvecklas.
June hinner precis börja i skolan så får hon mens, det händer medan hon går långsamt genom klassrummet och mensblodet rinner ned för hennes ben. Dubbelsuck. Givetvis svimmar June och fosterföräldrarna bestämmer sig för att ta June bort från skolan, kanske hemskola? Men kan ju bara inte hålla på och mensa sig så där ostraffat, typ. Sedan spårar allt ut totalt och filmen slutar i ologiskt kaos.
Fotot är i alla fall hyfsat bra i filmen. Men det är också en liten tröst. Den skriker lågbudget på ett dåligt vis, och jag har sällan sett så oengagerade rollprestationer i en film. Jag börjar funderar på om regissören sovit sig genom filmen. Han hade lyckats bättra med att filma något i stil med Törnrosa – The Sleeping Years.
Betyg: 3 av 10