It Follows
Skräck, USA, 2014
Distributör: Njutafilms
Regi: David Robert Mitchell
Medverkande: Malaika Monroe, Keir Gilchrist, Lili Sepe m.fl.
Längd: 100 min
— — —
Nittonåriga Jay (Malaika Monroe) träffar en ny kille och romantiken spirar. Det ena leder till det andra och snart hamnar de unga tu i sänghalmen. Vad som verkar vara ett oskyldigt samlag visar sig dock vara betydligt värre och Jay finner sig plötsligt plågad av insikten att någon, eller något, följer tätt i hennes fotspår …
David Robert Mitchells genombrottsfilm hade premiär på förra årets filmfestival i Cannes och snart spred sig ryktet om att vi här hade den bästa amerikanska skräckfilmen på år och dagar. Riktigt så glänsande och praktfull är väl inte riktigt It Follows, men det man får är fortfarande en trevlig och originell bekantskap i den annars så likriktade skräckgenren.
Mitchells skapelse har starka drag av tidigare decenniers skräckfilmer, kanske framför allt från 1980-talets slashers, och förmedlar en tidsepok som blir ett slags mellanting av då- och nutid. Allting känns bekant, men ändå inte; en aspekt som bygger vidare på filmens överhängande känsla av paranoia. Vad är riktigt och vad är fantasi?
De inledande minuterna slår an en obehaglig ton som sedan kommer och går filmen igenom. Slafsiga dödsscener lämnas helt därhän. Mitchell satsar istället fullt ut på att förmedla den stora fasan över att ständigt vara förföljd; hur långt man än flyr och vad man än gör finns där ingen räddning, det är bara att fortsätta springa i all evighet. Som i en mardröm utan slut. Stämningen är det väsentliga i denna historia och Mitchell tar god tid på sig att bygga upp den – som åskådare bör man ha tålamod och inte förvänta sig ett tempo i raketfart (fast det hade inte direkt skadat att snabba upp det hela en aning).
Det underliggande temat om sex och närhet kontra monstrositet som en slags smittande könssjukdom är smått briljant. Sexuell kontakt i skräckfilmer har sedan genrens uppkomst varit synonymt med döden; promiskuösa karaktärer straffas så gott som alltid med att bli slaktade, medan de oskuldsfulla (ofta unga ”ordentliga” kvinnor) blir dem som i slutet slåss mot de monstruösa krafterna. David Robert Mitchell är givetvis medveten om denna oskrivna regel inom genren och skruvar den ett varv till – så att det hela får en ny fräschör och samtida klang.
Malaika Monroe visade framfötterna i Adam Wingards läckra The Guest (2014) och fortsätter här i samma anda. Hennes Jay tillåts bära flera lager än ett och ter sig mer mångfacetterad än många andra liknande karaktärer. Monroe levererar fasa och sårbarhet, liksom ett mer jordnära jävlar-anamma.
Att David Roberts Mitchells genombrottsfilm blev en hit bland så väl publik som kritiker är lätt att förstå. It Follows är både hyfsat snygg, ganska stilren och dessutom säregen. Kanske är den inte riktigt det mästerverk som somliga velat utmåla den som, men det råder ingen tvekan om att det är en bra film.
Möjligtvis hade man kunnat ansat en del på filmens längd och på så vis blivit av med lite dödvikt, men å andra sidan är slutresultatet så gott som helt godtagbart. Det hade inte heller skadat att slänga in mer närkontakt med den illvilliga förföljaren och en mer konsekvent ton; emellanåt blir det faktiskt lite segt och historien lutar stundtals mer åt ungdomsdrama, något som kanske kan skrämma bort en och annan åskådare.
Magkänslan skvallrar om att It Follows kan vara en sådan rulle som delar upp publiken i två olika läger: de som ger tummen upp och de som dör av uttråkning. Gillar man skräckfilmer som ägnar sig mer åt stämning, exempelvis Ti Wests utmärkta (och bättre) The House of The Devil (2009), än splatter så lär man nog gilla det här också. De som däremot enbart föredrar fartfyllda blodbad kan härmed anse sig vara varnade…
Betyg: 6 av 10
— — —
Sandra Wallin
Lite snålt med en 6:a på en sån klassfilm.