I stay with you (Me quedo contigo)
Skräck/Thriller, Mexiko, 2014
Regi: Artemio Narro
Manus: Artemio Narro och Antonio De La Rosa
Medverkande: Beatriz Arjona, Anajosé Aldrete Echevarria, Iván Arana m.fl.
Längd: 1:39
Distribution: Njuta films
Jag skulle ha kunnat skriva den här recensionen kort: ”Det finns mängder av bra film från Mexiko. Det här är inte en av dem.” Men jag väljer att skriva längre för att i alla fall ha fått ut något av filmen genom att såga den längs med fotknölarna.
När det uppkommer ett intresse för filmer från ett specifikt område så dyker det ofta en mängd film i kölvattnet som aldrig borde ha lämnat det landets geografiska gränser, utan någon annan anledning för att befria dem som bor där från bördan att filmen har producerats där. Det görs en hel del intressant och bra film i Mexiko, och I stay with you (Me quedo contigo) är inte ett exempel på det, det är exemplet som visar att där görs det en hel del skräp också.
Regissören Artemio Narro ska enligt uppgift vara självlärd, och ibland funkar det, men ibland funkar det inte alls. Artemio Narro borde nog gå en utbildning, eller kanske ägna sig åt något annat. Kanske musikvideos, popmusik får stor plats i filmen, så stor plats att en omotiverad promenad på stan bakom en lika omotiverad softad lins pågår i flera minuter till tonerna av en catchig poplåt.
I vissa länder marknadsförs filmen som skräckkomedi, i Sverige som skräck och thriller. Och det är nog rätt, det komiska ser jag som ofrivilligt dåligt hantverk. Villospåren radas upp i mängd i filmen, här finns fullt av ”red herrings”. Spanjorskan Natalia, som spelas av Beatriz Arjona, kommer till Mexiko från Spanien för att testa att leva där tillsammans med sin pojkvän Esteban. Att Natalia kommer från Spanien har noll betydelse för resten av filmen, att hon har en pojkvän har inte heller någon betydelse för resten av filmen (han finns endast med på telefonsvarare), eller den lägenhet som hon först kommer till eller mannen som också bor där. Och så vidare.
Natalia drar ut på tjejkväll och det slutar med att de slår ned och kidnappar en kille, som de sedan förnedrar sexuellt och torterar. Sedan händer inte så mycket mer. Det finns en grundidé här som kunde ha förvaltats av någon som kan konsten att berätta en historia, att vända på könsrollerna på ett sådant här vis hade kunde bli något på riktigt. Men det blir ingenting. Ingenting.
I ett av de märkligaste ögonblicken i filmen dyker det plötsligt upp en biljardspelande man med hästhuvud i bakgrunden. Mannen har inte tidigare presenterats och han dyker inte upp igen. Kanske finns här någon symbolik som jag fattar noll av, innan detta har det inte varit något uppenbart surrealistiskt inslag och jag har svårt att först varför det kommer just där det gjorde, och vad det ska betyda. Jag läste i en recension att scenen skulle vara ett bevis på regissörens humor och surrealistiska idéer. Jag tycker det bara är ett bevis på ett riktigt dåligt hantverk.
Foto är riktigt dåligt, ibland så syns inte ens alla som ska vara med i bild, i en alltför lång sekvens så får vi bara se ben stå och prata med varandra. Ibland är bilden så mörk att man inte vet vad det ska vara man tittar på. Människor försvinner ut från fel sida av kameran och andra pratar åt fel håll i dialoger. Ljudläggningen är bitvis riktigt dålig och skådespelarna gör knappt sitt jobb.
Det finns mängder av bra film från Mexiko. Det här är inte en av dem.
Betyg 1 av 10
Mikke Schirén