Gun Woman
Japan, action/thriller, 2014
Distributör: Njuta Films
Regi: Kurando Mitsutake
Skådespelare: Asami, Kairi Narita, Noriaki Kamata, Matthew Miller m.fl.
Längd: 86 min.
På svensk DVD från 2014-10-15
— — —
För några år sedan recenserade jag japan-amerikanen Kurando Mitsutakes Samurai Avenger: The Blind Wolf från 2009. Filmen hade klar potential men drogs ner av för mycket sunkig grindhouse-estetik och flamsig humor. Avslutningsvis skrev jag i min recension att jag hoppades Mitsutake skulle sluta försöka vara en lågbudget-Tarantino och istället göra den helgrymma seriösa samurajfilm han verkade ha inom sig. 2014 är Mitsutake tillbaka med Gun Woman. Filmen utspelar sig och är filmad i USA men större delen av dialogen är på japanska. Det rör sig inte om någon regelrätt samurajfilm men Mitsutake har utan tvekan lämnat grindhouse-formen bakom sig.
Det handlar även denna gång om hämnd. En hitman (Matthew Miller) på väg till Las Vegas berättar historien om den japanska miljonärsonen och pervot Hamazaki (Noriaki Kamata) för sin chaufför. Faderns pengar skyddade länge Hamazaki men tillslut tvingades han lämna japan och slå sig ner i USA. Där fortsätter Hamazaki leva ut sina sadistiska lustar och perversioner. Inte ont anande har dock ett av Hamazakis japanska offer följt efter honom över stilla havet. En före detta kirurg (Kairi Narita), i filmen kallad Mastermind, fick sin fru utnyttjad och mördad av Hamazaki framför sina ögon. Dessutom passade Noriaki på att stampa sönder Masterminds knä och sparka ut hans ena öga. Men det finns naturligtvis en anledning till att Mastermind fått sitt smeknamn och nu ruvar han på sin hämnd.
Masterminds hämnd är brutal och på gränsen till sadistisk. På svarta marknaden köper han en ung narkoman vid namn Mayumi (spelad av den före detta porrstjärnan Asami från bland annat Helldriver). Han formar sedan Mayumi till att bli en regelrätt mordmaskin. Men trots sina kunskaper som mördare kvarstår frågan hur Mayumi ska kunna komma tillräckligt nära den välskyddade Hamazaki för att kunna döda honom? Men Mastermind har även en plan för detta. Med jämna mellanrum besöker nämligen Hamazaki en nekrofiliklubb där han förlustar sig med unga döda kvinnokroppar. I skendött tillstånd och med en pistol inopererad i sin kropp tänker Mastermind leverera Mayumi till klubben. När hon sedan helt naken vaknar på en stålbritts är det upp till henne att operera ut vapnet och sedan döda Hamazaki och de människor som vaktar honom innan hon själv förblöder till döds. Ingen enkel uppgift med andra ord…
Gun Woman är utan tvekan ett mycket brutalt stycke film. Mitsutake flamsar denna gång inte det minsta utan gör istället sitt bästa för att skapa brutalitet utöver det vanliga. Och det lyckas han också göra. Mayumis skolning till lönnmördare är totalt hänsynslös och det hon förväntas utföra är i sig inget annat än ett övergrepp. Mastermind säger vid ett tillfälle att han inte är ute efter någon rättvisa utan ren och skär hämnd. När hämnden är utförd är det sedan helt ok för honom att brinna i helvetet för det han har gjort. Att oskyldiga människor förolyckas på vägen är för honom obetydligt. Mayumis värde för honom är bara som ett vapen.
Filmens upptakt är mörk och synisk. Dess crescendo blir sedan en orgie i våld. Ibland känns det nära på överdrivet blodigt mest för sakens skull, men det blir aldrig parodiskt. En stor anledning till att filmen inte havererar i sitt eget slafsiga effektsökeri är att den hela tiden stabiliseras av tighta skådisinsatser av Kairi Narita, Noriaki Kamata och inte minst Asami. Denna unga dams rollprestation måste ärligt talat vara definitionen av att bjuda på sig själv. Till skillnad från Samurai Avenger: The Blind Wolf så sitter också musiken där den ska denna gång. Man riktigt myser inombords åt de enkla digitala små 80-talsdoftande Korg-syntmusikslingorna som på ett mycket effektivt sätt lindar in Mitsutakes våldsamma lilla saga.
Större delen av filmen är också estetiskt mycket tilltalande med mängder av små intressanta klipp och detaljer. Men allt håller inte denna klass. Vissa delar av filmen hade absolut kunna utvecklats då de skaver en smula. Exempelvis filmens ramberättelse, där historien om Masterminds hämnd återberättas under en bilresa, känns mindre tekniskt genomtänkt än resten av filmen. Detta narrativa grepp hade absolut kunna slipats upp eller till och med utelämnats helt. Jag hade gärna istället sett mer av Noriaki Kamata i rollen som den vidriga Hamazaki. Noriaki Kamata gör denna roll mycket trovärdigt och det skulle utan tvekan varit intressant att fått veta lite mer om denna perversa vettvilling och hans ursprung.
Hur som helst. Mitsutakes förra rulle Samurai Avenger: The Blind Wolf kändes som en blandning av klassisk japansk 70-tals samurajfilm och spagettiwestern men i grindhouse-kostym. Med Gun Women känns det snarare som inspirationen är hämtad från japansk crossover pinku-action som Female Prisoner #701: Scorpion (1972) och moderna koreanska hämndthrillers av typen I Saw The Devil (2010). Det är utan tvekan en mycket positiv utveckling och det känns som Mitsutake börjar hitta sin egen stil och nu litar på sig själv som filmskapare. Skulle jag få önska något så är det att Kurando Mitsutake till nästa gång tonar ner det mest uppenbara sleaze- och våldsexploaterandet en smula och lägger mer energi på utveckling av sina karaktärer. Då kan det nämligen bli mycket bra.
Gun Woman är utan tvekan en våldssaga som lär beröra även de mest inbitna skräckfansen. Jag är till och med mycket nära att kalla filmen för en modern Lady Snowblood (1973) om det inte vore för de tidigare nämnda små skönhetsfläckar som tyvärr gör filmen något ojämn. Förhoppningsvis höjer dock Gun Woman tillräckligt många ögonbryn på finansiärer att vi inte behöver vänta fem år tills nästa nedslag i Mitsutakes värld. Förmodligen kommer Mitsutake aldrig göra någon mainstream-studiofilm och det är nog lika bra. Men visst vore det intressant att se vad han skulle kunna hitta på med en riktig budget?
Betyg: 7 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör