Titel: Doctor Sleep
År: 2019
Land: USA
Genre: Skräck
Distributör: Warner Home Video
Regi: Mike Flanagan
Medverkande: Evan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran mfl.
Längd: 2 timmar minuter (theatrical cut) 3 timmar (directors cut)
Tillgänglighet: Finns på svensk DVD/Bluray från 2020-03-16
Betyg: 9 av 10
Hur gör man en uppföljare till en av de mest publik- 
och kritikerhyllade skräckfilmerna genom tiderna? Få skulle nog våga ta sig an projektet Doctor Sleep, som bygger på Stephen Kings bok med samma namn och som är uppföljaren till The Shining. Men Mike Flanagan är, som vi som stiftat bekantskap med hans verk vet, inte som alla andra.
Här får vi följa Danny Torrance, decennier efter det som skedde på Overlook Hotel, där hans far blev galen och hotade att mörda Danny och dennes mor. I vuxen ålder har Danny själv gått sin faders öde till mötes, åtminstone delvis, och tagit till flaskan för att dämpa de syner han har och de demoner han bär med sig. När han väl kommit på benen igen och funnit ro i livet, kontaktas han av den unga Abra, som har ännu starkare mentala krafter än Danny själv, och får veta att det finns onda krafter ute i världen som hotar henne, och många andra…
Det är enkelt att säga att ”boken är bättre”, och oftast är det ju så. En bok har betydligt mer tid på sig att etablera karaktärer, stämning och relationer än en film har, och ska man lyckas fånga det spann en bok får till är det TV-serie som gäller. I fallet The Shining kan man väl argumentera för att filmen eventuellt är bättre, eller lika bra, som boken. I mina ögon är de någorlunda jämlika, även om jag själv på senare tid kommit att föredra den mer humanistiska och optimistiska romanen framför Kubricks filmvision. Och det är med denna humanism vi kommer till varför Doctor Sleep är en så oerhört lyckad film. Flanagan låter inte skräcken stå i centrum, utan karaktärerna, och då framför allt Danny, här utmärkt spelad av Ewan McGregor. Precis som i Kings bästa stunder fattar man oerhört tycke för människorna i berättelsen och deras öde, vilket också gör att alla fasor som omger dem blir så mycket otäckare. Något står ju faktiskt på spel.
Man kan ju fråga sig hur Flanagan tänkte när han valde att filmen skulle vara en kombination av Kings romanvärld och Kubricks filmvärld; en slags uppföljare till dem båda. Hur ror man egentligen något sånt i land? Svaret är inte längre bort än här, i filmen själv. Flanagan lyckas väva ihop de båda versionerna utan att man nämnvärt tänker på det och får dem båda att växa ytterligare ett snäpp. Utan att avslöja för mycket spelar Overlook Hotel en viktig roll i filmen, och när vi väl kommer dit är det garanterad gåshud.
När jag såg Doctor Sleep på bio var det den kortare (nåja) 2,5-timmarsversionen jag såg och tyckte mycket om. Nu på blu-ray är det istället directors cut-versionen på tre timmar jag tittat på, och utan att egentligen kunna peka på vad som är skillnaden är det något som hänt. Något som gör att jag gillar filmen ännu mer och engagerar mig ännu djupare i Danny Torrance och det som händer honom. Det är inte ofta tre timmar är en motiverad längd för en film, men om någon ska lyckas så är det väl just Mike Flanagan, en regissör som bara går från klarhet till klarhet.
I de diskussioner som förs kring vilken som egentligen är den bästa Stephen King-filmatiseringen står ofta The Shining ohotad, med vissa utmanare som Dead Zone och eventuellt någon nostalgiker som lyfter TV-filmen IT. Frågan är inte om en ny tronpretendent är här och om det är dags för de gamla rävarna att lämna plats för nytt blod. Så pass bra är Doctor Sleep.
David Larsson