Den Magiska Biodagen 2011

För fjärde året i rad arrangerades Den Magiska Biodagen på biografen Palladium i Alingsås, som är en heldag tillägnad skräckfilm där man visar utvalda filmer på bioduk. Jag missade första året det arrangerades, men har sedan dess varit en återkommande besökare som haft många trevliga stunder och sett mycket bra film, och därför var det självklart att jag skulle bege mig ner i år igen. Till skillnad från tidigare år så åkte jag och min flickvän ner till Alingsås redan dagen innan, där vi mötte upp arrangören Peter och killen som designat affisch samt broschyrer till festivaler (vars övriga konst kan finnas på hans blogg). Efter att ha ätit en fenomenal buffé begav vi oss till biografen för att i ett par timmar prata om det ämne som ligger oss närmast hjärtat; skräckfilm. Lite senare på kvällen tillkom det en besökare från Stockholm samt Jonas Wolcher, regissör till Die Zombiejäger (2005), och diskussionen kring skräckfilm fortsatte tills det var dags för några timmars sömn.

Besökare som strömmat in för att se, köpa och diskutera skräckfilm

På lördagen var det då alltså dags för själva arrangemangen, och vid 12-tiden öppnades portarna och nyfikna besökare strömmade in, trots att det var över en timme kvar till den första filmen skulle visas. En av anledningarna kan vara att det redan vid öppningsdags säljs film, och detta år hade Palladium besök från London i form av en kille som sålde finfina brittiska dvd-utgåvor som annars i princip bara går att få tag på via import i Sverige. Jag var själv inte sen med att plocka på mig en handfull filmer, och det märktes tydligt att folk i allmänhet var köpsugna, och jag gissar på att det gick bra för samtliga som var där och sålde film.

Första filmen på schemat var den svenska kultklassikern Evil Ed (1995), och Palladium hade även finbesök i form av regissören Anders Jacobsson, som presenterade filmen på scenen och även sålde och signerade sin film i foajén. Det var många år sen jag såg Evil Ed, och då var det på VHS. Nu var det dags för filmen på riktig 35 mm, samma kopia som cirkulerade då filmen hade biopremiär i Sverige 1997. Det var ett mer kärt återseende än jag trott, då jag inte hade de högsta förhoppningarna på filmen. Det visade sig dock vara en underhållande och rolig film som driver både med genren och med den censurhets som rådde i Sverige främst på 80-talet. Det märktes att filmen väckte nyfikenhet, då biosalongen var relativt fullsatt, och det hördes många skratt runt om i salongen, vilket får stå som ett bevis för att filmen uppskattades av de flesta besökarna.

 

Regissören Anders Jacobsson presenterar sin film

Egentligen var det tänkt att nästa film som visades skulle vara den australiensiska Primal (2010), men på grund av något krångel med att få fram filmen till rätt plats blev det istället den färska Brain Dead (2010), som regisserats av Kevin Tenney, som tidigare gjort kultskräckisar så som Night of the Demons (1988). Tyvärr nådde denna inte alls upp till hans tidigare bedrifter, utan det var en riktigt usel lågbudgetskräckis som egentligen inte hade något alls att komma med. Det verkade råda delade meningar om filmens kvalitet i salongen, vilket märktes på att filmen, som släpptes på DVD i samband med detta, fick en del köpare efter visningen var slut. Själv skakade jag på huvudet och höll tummarna för att nästa film skulle vara bättre.

Först var det dock dags för det årliga skräckfilmsquizet, som jag tidigare haft turen och kunskapen att vinna två år i rad. Arrangören hade utlovat ett betydligt svårare quiz i år, och när frågorna började komma så visade det sig att han hade rätt. Det var tveklöst det svåraste quizet hittills, och jag var säker på att jag inte hade en chans till vinst i år igen, men när resultaten räknades ihop så visade det sig att jag med mina 13 rätt (av 22 möjliga) ändå stod som segrare, vilket jag inte direkt väntat mig. I år var det dock turen som spelade stor roll, då jag var osäker på två frågor och var helt ute och cyklade med mitt svar på utslagsfrågan, och eftersom att andraplatstagaren enbart hade ett mindre rätt än mig, var det med nöd och näppe jag vann.

Jag tar emot mitt pris för vinsten i skräckfilmsquizet; den finfina boxen ”Studio S och Videovåldet”

Efter att ha tagit en matpaus och hämtat mig från vinsten var det så dags för dagens tredje film, som var årets överraskningsfilm. Det hade utlovats en brutal och våldsam film som fick filmer som Hostel (2005) att blekna i jämförelse. Filmen som visades var den kanadensiska 7 Days (2010), som visade sig leva upp till förväntningarna. En riktigt obehaglig och gripande film som skakade om mig både fysiskt och psykiskt, samtidigt som den var riktigt välgjord och en positivt överraskning på många sätt. Det visade sig vara en effektiv film på sitt sätt, då minst en besökare lämnade salongen för att det blev för mycket att titta på, något jag själv aldrig upplevt tidigare. Dock verkade inte alla uppskatta filmen lika mycket som jag, då det hördes ett par missnöjda röster i biosalongen, men i mina ögon var detta en fantastisk film.

Efter det var det dags för dagens första stora höjdpunkt; Lucio Fulcis skräckklassiker City of the Living Dead, som många anser vara bland hans bästa verk. Det var riktigt härligt att se den på bioduk, och den gjorde sig verkligen bra i det formatet. En stämningsfull och obehagligt atmosfärisk film som verkligen visade upp vilken enormt skicklig regissör Fulci var, och även om jag inte tycker att det här är hans bästa film var det minst sagt en upplevelse att se den för första gången på många år och återigen få stifta bekantskap med den. Det verkade råda en relativt enig konsensus om filmens kvalitet i biosalongen, och jag tror inte det var många alls som inte uppskattade den stort.

Re-Animator i biomörkret på riktig 35 mm-film!

Dagens sista film var även det en riktig kultklassiker, som till råga på allt visades på riktigt 35 mm-film. Detta var ingen mindre än Re-Animator (1985), Stuart Gordons fantastiska tolkning av en HP Lovecraft-berättelse. Filmkopian som jag såg var i fantastiskt skick, och man skulle nästan kunna tro att det var en blu-ray man satt och tittade på. Själva filmen var det ett par år sen jag såg, men den var till och med bättre än jag minns den som. En grymt underhållande 80-talsklassiker som troligen aldrig kommer tappa sitt värde, och det tror jag att de relativt få biobesökare som orkat stanna kvar i Palladium höll med mig om.

När alla filmer var slut så samlades de kvarvarande besökarna för att fortsätta diskutera film, vilket höll på ända in på småtimmarna, trots att vissa skulle upp tidigt morgonen därpå. 2011 års upplaga av Den Magiska Biodagen var tveklöst den bästa i ordningen, och jag hade en fantastiskt trevlig stund, där jaag stiftade nya bekantskaper och fick se en massa bra film på bioduk. Arrangörerna bakom detta ska ha ett stort tack för en helt suverän helg och jag hoppas att nästa år, som blir 5-årsjubileum, blir det stora spektakel som utlovats, då man lovat att inte spara på krutet alls. Jag kommer självklart befinna mig där igen, och om man är skräckintresserad, vill se kultfilm på bio samt diskutera sån film med likasinnade, tycker jag definitivt att man ska bege sig dit också, jag lovar att det är värt!

Den Magiska Biodagens hemsida finns här, där man kan hålla ögonen öppna efter info om kommande arrangemang.

– – –

David Larsson: Frombeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*