Death Wish 3 (1985)

Death Wish 3
Action, USA, 1985
Distributör: MGM
Regi: Michael Winner
Skådespelare: Charles Bronson, Gavan O’Herlihy, Ed Lauter, Martin Balsam med fler.
Längd: 92
Finns på import-dvd med svensk text.

— — —

Här har vi en film med lite extra spunk. Charles Bronson är tillbaka i rollen som Paul Kersey, mannen som hellre talar med hjälp av kulor och bly än använder munnen. Efter att ha hämnats sin fru och dotter, och pangat ner drivor med slödder, återvänder han nu till New York. Kersey åker raka vägen hem till en gammal armékompis för att snacka lite minnen, men när han kommer dit ligger vännen i sitt eget blod på golvet. Han har nämligen fallit offer för det hänsynslösa gatugäng som härjar i området. Kersey har inget annat val än att skicka efter sin gigantiska elefantpicka och börja röja upp…

Precis som i de tidigare Death Wish-filmerna är det Michael Winner som står för regin. 11 år efter den första succén är det dock samma formel, förutom att den samhällskritik som fanns i originalfilmen nu verkar vara som bortblåst. Istället är det pang på rödbetan utan något onödigt krusiduller. Politiskt okorrekt är väl bara förnamnet när Bronson får dispens av polisen och har ihjäl ungdomar på löpande band när de exempelvis ger sig på hans bil eller försöker sno hans kamera. Vigilantegenren, med Charles Bronson som posterpojke, var dock vid det här laget så etablerad att det inte var många som lyfte på ögonbrynen över de brottsförebyggande lösningar som presenterades i denna typ av film. Jäklades man med Bronson så fick man skylla sig själv, svårare än så var det inte.

Filmen ifråga är dessutom helt vansinnig, för att inte säga parodiskt. Handlingen ska utspela sig i New York men allt, förutom öppningsscenen, är filmad i något rivningsområde i London. Känslan är i brist på andra ord nära på postapokalyptisk med bostadshus i ruiner samt högar med bråte. Mitt i allt återfinns filmens gatugäng som naturligtvis känns konstlade efter 80-talets alla oskrivna Hollywood-regler. De är av blandad etnisk härkomst, har målade färglada streck i ansiktet och klär sig i läder och kedjor. Dessutom är de fullständigt sadistiska och värst är ledaren Fraker (Gavan O’Herlihy). Han har om inte annat en av filmhistoriens vansinnigaste frisyrer då han utan att skämmas rockar en backslick med en bred rand rakad från pannan till nacken. Tillsammans med sina undersåtar har han området i järnhand, ja tills Kersey dyker upp då förstås.

Gängledaren Fraker (O’Herlihy) med sin inverterade tuppkam

Underhållningsvärdet i Death Wish 3 är trots den banala historien skyhögt. Dels beror detta på att handlingen skruvats upp till en sådan osmaklig grad att det minst sagt blir en smula komiskt. Gubbstrutten Bronson (han var 63 år när filmen gjordes) drar runt med hjälmfrilla och sin karaktäristiska mustasch och gillrar fällor samt skjuter ihjäl folk på löpande band. Allt detta medan områdets pensionärer och småungar högljutt applåderar hans våldsamma gärningar. Som det sig bör i denna typ av action från 80-talet finns det också en närmast ohämmad vapenpornografi i filmen. Det inleds med att Bronson pangar ner busar med en gigantisk Wildey 475 Magnum (en pistol som tydligen fick ett rejält försäljningsuppsving efter filmens premiär). Mot filmens slut blir det emellertid ännu värre då både tunga armémaskingevär och granatkastare används. Regelrätt krig utbryter nämligen när Kersey slutligen drabbar samman med gatugänget, som för säkerhetsskull kallat på motorcykelburen förstärkning. Underhållningsvärdet är som sagt skyhögt, precis som filmens body count.

Kersey (Bronson) med sin gigantiska dödsbringare

Själv lär inte Charles Bronson, som sällan kommenterade sina filmer, varit speciellt nöjd med sin medverkan i Death Wish 3. Han tyckte förmodligen att den blev lite väl överdriven samt att Winner tydligen lär ha spelat in extra våldsamma scener bakom Bronsons rygg. Idag är det dock ganska svårt att inte charmas av det riviga tempot, den sköna musiken och inte minst filmens ohämmade underhållningsvåld. Death Wish 3 är med andra ord en actionrökare som inte kunde ha producerats av några andra än Cannon Group / Golan-Globus  under mitten av 80-talet. Ett självklart måste i filmhyllan för den som gillar stenhård retroaction med andra ord.

Betyg: 7,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör