Day Of The Dead: Bloodline (2018)
Skräck, USA, 2018
Regi: Hèctor Hernández Vicens
Skådespelare: Johnathon Schaech, Sophie Skelton,Marcus Vanco m.fl.
Finns på svensk DVD och Blu-ray samt streamar på Netflix
En ny zombiefilm på marknaden, som dessutom har samröre med en av världens bästa trilogier. Kan det lyckas? Jag hade tänkt skriva något om hur ledsen jag blev när George Romero dog förra året, hur mycket hans originaltrilogi betytt och hade också tänkt skriva in rader ifrån mina vänner i bandet Undergångs låt Re-animated Corpses här i inledningen av denna text. Men jag kommer inte att göra det. Varför? Återkommer till det. Först är det dags att ta en tugga av ännu en reboot, remake, fortsättning, prequel eller vad det nu kan vara av Day Of The Dead (G. Romero 1985).
Day Of The Dead: Bloodline handlar om en grupp överlevare under invasionen av levande döda. Det är civila och militärer som ordat ett läger i en bergsbunker. Där försöker de överleva, men också hitta ett botemedel eller ett vaccin mot viruset. I lägret bor bland annat läkarstudenten Zoe (Sophie Skelton) som hoppas kunna framställa ett vaccin, men för att göra detta tvingas hon konfronteras med sin tid innan viruset började spridas.
Anledningen till att jag inte skrev om varken Romero eller bandet Undergång mer utförligt i inledningen av denna text är för att jag inte vill att de på något sätt förknippas med denna film. Jag slet mitt hår redan av Day Of The Dead (S. Miner 2008) och hur dålig jag tyckte att den var, men den här är ännu sämre. Det finns i mina ögon inte en enda förmildrande omständighet med den här filmen, och att den får ha något som helst samröre med Day Of The Dead borde vara straffbart på något sätt. Originalet är inte min favorit i trilogin, men den är en klassiker och fortfarande en väldigt sevärd film. Vad felar med Day Of The Dead: Bloodline då enligt mig?
För det första så känns prick varenda en av skådespelarna som att de varken vill vara med eller ens är engagerade i sina roller. Det är stelt och yxigt, noll känslor ens när det brakar loss. Att de också jobbar med ett otroligt tamt manus gör inte saken bättre. Tänker inte spoila något, men Day Of The Dead: Bloodline innehåller en av de absolut fånigaste vinklarna jag sett i en skräckfilm.. kanske någonsin. Det är ganska styvt jobbat då det finns väldigt många slappa vinklar där ute i filmrullar världen över. Men den här fick mig att verkligen begrava mitt ansikte i händerna. Jag har många gånger försökt att förklara skillnaden för folk mellan en dålig film och en bra dålig film. En bra dålig film kräver ändå engagemang och att man har roligt medan man ser den, oavsett om filmskaparen menade det eller inte. Ofta är ju en bra dålig film ändå gjord av någon som verkligen brinner för det som den gör. Day Of The Dead: Bloodline är bara dålig, oengagerad och trött. Att en genre som gett så mycket nöje som zombiegenren urvattnats till detta…. Sorgligt.
Vissa filmer som denna kan ändå få lite pluspoäng på effektfronten, men det sjabblas bort med den allt för ofta förekommande skakiga kameran så fort något händer. Dessutom är det skvätt med datablod, vilket nog aldrig sett bra ut. Finns ett fåtal effekter som är okej, men kameran… den förbannade kameran. Hade gärna sett bättre smink, och mer fokus på att man faktiskt får se det som sker utan att det skakas och klipps. Låter alltid som en sur gubbe när jag vill ha mer film än musikvideo, men jag måste ju göra rätt för mina gråa strån i skäggväxten.
Det slår mig när jag skriver detta att jag faktiskt har sett filmen som har titeln Day Of The Dead 2: Contagion (A. Clavell & J.G Dudelson 2005), men jag har inte ett enda minne av den. Jag hoppas nu att de inte gör mer intrång på titeln Day Of The Dead, för det har varit swing and a miss på de tre som kommit hittills, och rejäla missar dessutom. Springande zombies, tunna manus och dåliga skådespelare. Det är tre saker som Romero och hans originaltrilogi inte hade något av det. Där han lade in samhällskritik framförd av engagerade skådespelare har dessa filmer ingenting filmat med en skakig kamera. Nej, jag kan inte komma på en enda anledning att någon ska se denna film överhuvudtaget. Romero förtjänar mer respekt än att ha sitt livsverk nedsmutsat av sådant här.
Betyg: 1 av 10
Mikael Hammarberg