Tv-serie, USA, 2018
Distributör: Warner Bros
Finns på svensk DVD, Blu-ray och i 4k UHD från den 4 februari 2019
Kan du din skräckprosa borde inte Castle Rock i delstaten Maine vara en helt obekant ort. Det är nämligen denna plats författaren Stephen King gång på gång återvänt till för att beskriva diverse otäckheter. Du hittar exempelvis det lilla samhället i böcker som Död zon, Cujo, Köplust samt i novellen Höstgärning som sedan blev filmen Stand By Me (1986). Ja, det känns onekligen som att det är något utöver det vanliga bubblande under ytan i denna pittoreska småstad, och det är precis denna känsla man byggt serien Castle Rock på.
Serien ifråga är skapade för Hulu och upphovsmännen heter Sam Shaw och Dustin Thomason. Exekutiv producent är ingen mindre än JJ Abrams men även Stephen King sägs ha sett över serien och gett den sin välsignelse. Detta borde väl borga för viss kvalitet, och visst känns det att en hel del engagemang gått in i denna påkostade produktion.
Serien inleds med att en namnlös pojke (Bill Skarsgård) hittas i en stålbur i en nedlagd del av det lokala fängelset; Shawshank State Penitentiary. Ja precis, fängelset från Nyckeln till frihet (1994). Det enda pojken har att säga är ”Henry Deaver”, vilket är namnet på en hemvändande ung advokat (André Holland) som har haft en minst sagt brokig uppväxt i det lilla samhället. Tillsammans med sin gamla granne, den klärvoajanta mäklaren Molly (Melanie Lynskey), börjar Henry gräva i den namnlösa pojken, sin egen och i samhällets förflutna.
Visst låter detta upplägg som något som Stephen King kunde ha kokat ihop. Det märks också att hans böcker har luslästs för att rätt stämning och mystik ska infinna sig. Och det tycker jag man lyckats med. Staden Castle Rock känns sådär puttrigt charmig som bara amerikanska småstäder på film eller serier kan göra. Vi får också träffa på en rad intressanta och välspelade sidokaraktärer, som Henrys bohemiska mamma (spelad av Sissy Spacek filmen Carrie) och hennes skinntorra pojkvän, den hemlighetsfulla ex-snuten Alan (Scott Glenn). Nej, skådespelarmässigt är det inte mycket att klaga på, och även vår svenska förmåga Bill Skarsgård gör, trots sin minimala dialog, en stark och ganska otäck rollprestation. Kul förresten att han åter dyker upp i en produktion kopplad till Stepen King, kanske fick Bill mersmak efter att ha spelat clownen Pennywise i förra årets skräcksuccé It? Hur som helst är det en intressant karriärsutveckling.
Men nu över till de lite tråkigare tonerna, för trots de kvalitéer jag nämnt så är det faktiskt vissa tillkortakommanden i denna serie. Stephen King har i sina böcker ofta en nästan magisk förmåga att bygga upp sina karaktärer så man nästan tror att man känner dem på riktigt. När han sedan utsätter dem för diverse otäckheter så är det omöjligt att värja sig eftersom man faktiskt bryr dig om dessa karaktärer. Detta lyser tyvärr med sin frånvaro i serien Castle Rock. Sidospåren staplas, vi får tillbakablickar som mest känns som utfyllnad och nya karaktärer dyker upp för att sedan lika snabbt försvinna igen. Detta ska förmodligen fungera som ett smörgåsbord av påskäggs-referenser till Stephen Kings fiktiva universum, men det blir faktiskt mest bara oengagerande och spretigt.
Efter ett tag märker jag dessutom att jag börja tycka rätt illa om seriens huvudkaraktär Henry. Han gör helt enkelt inte mycket annat än går runt och surar och är förbannat tråkig. Jag har efter några avsnitt slutat bry mig om honom och de flesta andra i serien, och detta får absolut inte hända i ett sammanhang som detta. Nu tvivlar jag inte på att möjligheten finns att Castle Rock hittar sin form i kommande säsonger. Även succéserier som Sopranos och Vikings hade spretiga första säsonger för att sedan hitta sin ton. Men konkurrensen i tv-världen är stenhård och att bara vara ”ok” räcker idag inte för att överleva. Inledningsvis tyckte jag att en stark potentialen fanns i Castle Rock, så några avsnitt i säsong två kommer jag ge den innan jag ger upp. Det är ju trots allt lite mysigt att befinna i Stephen Kings fiktiva universum och känna sig ”speciell” för att man sätter några referenser. Ja, som alla andra alltså…
Betyg: 5 av 10
Kristoffer Pettersson